Saving Private Ryan är en av FÅ filmer som verkligen tar tag i maggropen på mig. Minns än första gången jag såg den, popcornskålen i näven, *play*, två minuter senare var handen fortfarande kvar i skålen utan att ha rört sig. Ställde ner skålen.
Jag ser sanslöst mycket film och anser mig själv brutalt avtrubbad, Kill Bill är underhållning till den grad att jag kiknar av skratt

.
Jag är f.ö. rejält vettskrämd inför Ichi the Killer men jobbar på att samla kraft för att kunna se den nån kväll. Har skjutit upp den i ett års tid nu, verkar tokläbbig
Sen tycker jag itne det är konstigt ifall folk inte reagerar - med alla filmer gäller att man måste kunna relatera för att riktigt kunna ta åt sig. Tjejer bryr sig inte om nån snubbe halkar av sadeln på sin cykel i en film, vi grabbar viker oss dubbla och uppvisar total skräck i ansiktsuttrycket. Scenen i djurkyrkogården där killen trillar ur sängen och skallar sängbordet brukar få dom flesta att ropa till - lätt att föreställa sig hur ont det måste ha gjort.