jajo wrote:
Bill50x wrote:
Den heltäckande metoden för att avgöra kvaliteten är helt enkelt att lyssna på musik! När man berörs av musiken så är det rätt. Oavsett hur man bedömer den.
Du vinner mot mig i trevlighet och att inte stöta dig med folk och det ska du ha cred för.
Men jag tycker inte att ditt resonemang håller. "När man berörs av musiken är det rätt". Lycka till att maximera prestandan in en anläggning med den metoden. Och om man lägger 250k på en stereo vill man nog ha ut maxprestanda ur den. Och då finns det tyvärr inget bättre än tunedem just nu. Men vem vet, det kanske kommer.
Du är nog den första som tycker att jag vinner i trevlighet, tack
Jag menade inte att "låta rätt-metoden" är något bra sätt att trimma sin anläggning. Jag menade bara att det är ett sätt som man känner igen en bra anläggning på. Vad jag däremot menade är att det finns ett antal olika sätt att få till ett bra ljud och tune-dem är
ett av dem. Viktigt, men inte det enda. För mig är även sk hifi-egenskaper viktiga, jag önskar ett utsträckt frekvensomfång, renhet, dynamik, känna rummet, kunna placera musikerna i rummet (när det är den typen av inspelning) osv. Jag vill alltså känna närvaron av musiken, inte bara i form av melodi, rytm, musiker som spelar bra ihop - utan även känna musiken i ett tänkt rum, känna att jag har musikerna framför mig. Lyssnar jag på Emilie Autumn vill jag inte bara att hon sjunger i takt med musikerna, jag vill höra henne i ett verkligt rum. Känna att rösten har en kropp, känna att musikerna finns där rent fysiskt. Lite så kändes det på Sheraton när jag lyssnade på 242:or i Linn-rummet även om det lät aningen sterilt.
/ B