selleri.de

... och en stor skillnad mot linns högtalare- som är optimerade för en god återgivning i ett normalt vardags-rum.

Hur ser Linns definition av ett normalt vardagsrum ut?

Humm... Ino piP är ett av de par högtalare som imponerat "mest" på mig genom åren med hänsyn till "bang for the buck". De spelade ut ett par 80 K högtalare vid ett öppet test jag var med på för några år sedan. Men...det är inte Linn. Ljudminnet är kort men om vi lägger "HiFi" parametrarna åt sidan är det inte samma sväng och musikalitet som i ett par M109. Jag kan inte säga att det ena är bättre det andra, dvs det handlar mer om tycke och smak. 3D och "djup" i ljudbild eller musikaliten och glädjen med att följa musiken, i låt efter låt.

_________________
Sondek LP12/Kore/Ekos 2/Adikt -Radikal.

Hur menar du "...spelade ut..." och vilka högtalare var det (för 80 k)?
Kan du förtydliga vad du menar?

Hur menar jag du att jag skall förklara?

Jag har hört piP flera gånger, de låter utmärkt. De låter väldigt bra mao. Det gör åxå väldigt många andra högtalare i HiFi världen. Men det behöver nödvändigtvis inte spela musik på ett medryckande sätt. Men de (icke Linn) kan vara bättre på 3D och traditionellt HiFiljud.
För att klarlägga detta så föredrar jag Linn any way, om man föredrar att lyssna på musiken och inte högtalaren.

mvh

_________________
Sondek LP12/Kore/Ekos 2/Adikt -Radikal.

Personligen är jag osäker. Man kan jämföra exempelvis två par högtalare och finna olika egenskaper som är eftersträvansvärda men som inte återfinns på alla punkter hos bägge ,utan att som vi kanske gör ibland inom Linnreligionen och säger att den ena är bättre än den andra-på allt!

Tycker personligen att piP spelar så stort att åtminstone jag, lätt glömmer att vi pratar liten stativhögtalare på några liter. Jag kommer alltför ofta på mig själv med att spela på tok för högt med dem. Vill jag verkligen få ut mest ur en platta och i nyktert tillstånd, få en stunds "quality time" så är det ett säkrare kort att slå mig ner i soffan med piP,lira på moderata ljudnivåer och få med DETALJERNA,BREDDEN,DJUPET,SVÄNGET ja, faktiskt skapligt tune.

Vill jag dela upplevelserna med mina vänner,kanske blanda in ett glas eller två i leken och det ska spelas lite högre så skulle jag föredra ett par Linn. Jag upplever att det är mer "slam" i 109/Katan vilket föredras vid sådana tillfällen. Detaljrikedomen i 109 är knappast sämre än i piP inte heller musikaliskt. Däremot så målar piP upp en bredd som får Linns högtalare att kännas som om de är halvkvävda i jämförelse. MEN de tar de igen i musikalitet. Velig som jag är och framför allt sjukligt ekorraktig så vore det fint med ett par av varje. Utseendemässigt så vinner (enligt mig)katan stort alla dagar i veckan.

Vore skoj att ha ett par M109 ett par Katan tillgängligt(har faktiskt annonserat efter att få köpa ett par )bara för att kunna jämföra med piporna.


Egentligen så vet jag inte alls,ovanstående nämnda högtalare är väldigt bra allihop,alla på sitt sätt. Smaken är som bekant delad,i min bekantskapskrets finns det några som tycker att det spelar "buppigt" om Linns högtalare,man talar om sameness och kanske ligger det något i påståeendet? Samtidigt så kan det kännas vitalare att lira på Linns grejor än ett slappt och luftigt stort system vilket jag hade förmånen att göra i somras.

Det bästa som jag ser det med vårt skotska märke, är att i det hutlösa pris som produkterna betingar så ingår att det är nogsamt anpasade för varandra och sannorlikt spelar bra utan att kunden måste vela bort en förmögenhet på felköp,att det ska ingå en ordentlig istallation är heller ingen nackdel! Dyrt men rätt kanske är en bra sammanfattning?

_________________
Tung Old School Linnist

Alla högtalare har sina fördelar och brister, sällan är väl något helt perfekt? Vi lyssnar på olika sätt och har olika preferenser. Det kan även ändras över tid. Detta kan ligga till grund för ett högtalarval.

Haraldur tycker jag gör en bra sammanfattning.

_________________
Sondek LP12/Kore/Ekos 2/Adikt -Radikal.

Detta med "sameness" har jag hört vissa tala om, främst på Faktiskt.
Haraldur, kan du (eller någon annan) kanske förklara lite närmare vad som menas? Varför anses Linns högtalare få allt låta likadant (om det nu är det som menas, rätta mig gärna annars)? Hur är det ens möjligt, att allt skulle låta likadant?

"Sameness" är när en (ljud-)påverkan gör att all musik låter likadant, eller får samma karaktär.

/ B

_________________
"När Einstein insåg att allt var relativt började han kröka på rummet."
Ikemi/Majik DSM, LP12/Ekos/Akiva/Lingo2, B&W DM603

Okej, men vad innebär det?
Jag kanske är dum som inte fattar, men hur kan två olika skivor låta likadant?

Det här inlägget fann jag på grannforumet,det är egentligen en tråd,det är kanske inte sådär jätte ontopic men,ifall ni så önskar så tar jag bort det,för den som vill läsa så kommer det i alla fall här:

Startar denna tråd med en egen rubrik eftersom intresse verkar finnas i detta ämne.


En subjektiv vinkling, och återblick på 90-talet:

Perceived pitch, på linnvis:

Tukan hade ku-stonepaneler precis bakom baselementet- för att bryta upp ståendevågen inuti lådan. Diskanten drogs alltid åt så hårt det gick "Linn tight, supertight".

En löst åtdragen diskant ansågs värre än ett löst åtdraget baselement.
"Perceived pitch", upplevd tonhöjd, blev bättre då diskanten drogs åt stenhårt.

Lödning överallt internt i högtalaren utan kabelskor någonstans gjorde att tonhöjden återgavs korrektare. Placebo?

Biwiring med linns högtalare gjorde att den upplevda tonhöjden blev lättare att följa. Melodierna blev tydligare i musiken. Stokastiska fasfel?

Spikes har grundligt utretts här på faktiskt- men stämgaffeleffekten gjorde/gör att tonhöjden subjektivt kanske ibland blir tydligare.

Vid aktivering satte man alltid det bästa steget på diskanten- även om det kanske var effektstarkast.
"Perceived pitch" upplevdes som mera korrekt då.

Placering av högtalaren exakt på det ställe i rummet där tonhöjderna i musiken blir lättast att följa gav en bättre perceived pitch. Tom. utanför rummet kunde det höras.

Det var viktigt att koppla in strömmen med "rätt kamrater", dvs skivspelaren eller cd-spelaren närmast väggutaget om man använde skarvsladdar. Sedan försteget, och sist slutsteget i uttaget längs bort i skarvdosan. Detta gav en förbättrad perceived pitch.

Åtdragning av pickuphuset så hårt det bara gick i tonarmen förbättrade den upplevda tonhöjden. Därför var tex Linn k 18 och troika helt och hållet av gjorda av metall.

Om högtalaren hade kontakt med väggen, eller om högtalarekabeln nuddade väggen så gav det en sämre perceived pitch.

Det fanns en billig cd-spelare som inte hette linn som ansågs kunna återge tonhöjden korrekt på 90-talet, det var en billig modell från Teac.
Satte man den på ett ursågat ikea lackbord så återgavs tonhöjden tydligare. Det var viktigt att placeringsunderlaget var lätt. Sant eller falskt ?

En annan sak som var märklig, var att avmagnetisering av cd-skivan gav en "bättre perceived pitch"- så även att lägga två cd-skivor ovanpå varandra i arcam alpha 5 cd-spelaren. Detta demades i en Linnbutik.
Jag tyckte då att det var en klar skillnad. Men det kanske var placebo.
I Linn Karik blev det ingen skillnad.

En annan sak som kunde upplevas som en förbättrad "perceived pitch" var att använda polypropylenkondensatorer istället för elektrolyter i högtalare där komponenterna ligger i serie med signalen.
Detta är något jag laborerat med själv också- det verkar som att ju renare signalen är från ursprungsåtergivningen, desto bättre blir perceived pitch. Placebo?

Detta är min erfarenhet från den tiden då jag ägde linngrejor.

Välkomna att diskutera och fundera dessa frågeställningar eller påståenden. Vad beror den upplevda tonhöjden på?

Är detta något som ni känner igen ?

PS:

Ovanstående är påståenden som alla riktiga linnister känner igen, eller de som jobbar som linnhandlare. Men det betyder inte att effekten av alla ovanstående påståenden är på det sätt som vi tror, eller jag tror.

Jag tror Peter Stendl har något mycket intressant att berätta här i sin utforskning av perceived pitch...
Vad säger IÖ och BB?
Vad säger Svante, toriq och sportbilsentusiasten ?
Vad säger prolinn?
Vilka erfarenheter har ni andra ?
Vad stämmer och vad stämmer inte ?

Jag ser fram emot en grundlig utredning och erfarenhetsberättelse om detta intressanta ämne, inom psykoakustik.



(Edit:Snor man ett material så ska man vara noggrann med källhänvisning säger min fru,Richard på faktiskt .se skrev ovanstående inlägg)
_________________
"Matchning av färgande komponenter resulterar i sameness "
Allting låter likadant....

_________________
Tung Old School Linnist

Man kanske måste få lyssna till en sådan anläggning för att fullt ut förstå vad som menas?
Jag känner iaf inte igen upplevelsen.

Inte låta likadant men precis som jag skrev, få samma karaktär. När alla skivor får samma markerade bas till exempel. Trots att de rimligen borde låta olika, precis som i verkligheten.

/ B

_________________
"När Einstein insåg att allt var relativt började han kröka på rummet."
Ikemi/Majik DSM, LP12/Ekos/Akiva/Lingo2, B&W DM603

Sameness är nog det subjektiva intrycket av en återgivning med mycket distorsion.

Att uttrycket börjat användas av de som vill tala illa om Linn är inte så konstigt. De som gillar Linn är ofta väldigt entusiastiska och vissa är extremt märkestrogna. De audiofiler som inte förstår snacket om att fokusera på musiken istället för ljuden, sväng eller Tune Dem, tycker att det liknar en sekt. Ibland blir de sura och vill avslöja att allt bara är en bluff. De tekniskt orienterade letar upp några mätbara fel och säger att just den distorsionen är nog vad Linnkunderna uppfattar som sväng. Hittar man inga grava fel eller inte är så tekniskt bevandrad kan man alltid säga att apparaterna lider av sameness. De ger intrycket av att låta bra, men egentligen låter det lika om allt.

_________________
/Fredrik
www.lejonklou.com

Bill50x och Lejonklou, tack för upplysningarna
Det känns dock fortfarande att man nog skulle behöva få detta fenomen demonstrerat för att det riktigt ska klicka.

På tal om det du skrev, Lejonklou, så är det tråkigt att folk envisas med att ha åsikter eller förklaringar på saker som de inte förstår/vill förstå. Om man inte förstår Tune Method, så borde man erkänna just det, "Jag förstår inte metoden", istället för att döma ut det som humbug.