Garanti är en sak, det är ett frivilligt åtagande från butiken - den kan också ställas ut av tillverkare och då kan den nog gälla direkt mot tillverkaren men inte butiken.
Reklamationsrätten däremot är lagstadgad, den gäller i tre år och är ett tvingande åtagande från butikens sida. Butiken har alltså ingen som helst möjlighet att hänvisa till sin leverantör. Däremot så har konsumenten rätt att vända sig till leverantören om hen (användandet av detta könsneutrala genus är inte någon jämställdhetsfråga för mig, bara en jävligt praktik förändring av språket) väljer att göra så, det kan vara praktiskt om butiken har stängt till exempel.
Däremot så kan ju butiken ta hjälp av sin leverantör att undersöka varan för att se om det är konsumenten som har förstört den genom felaktigt handhavande. Detta förändrar inte avtalsförhållandet mellan näringsidkare och konsument.
Tonläget kan alltså i det här fallet inte säga "Tyvärr, Linn vill inte reklamera den", de kan bara säga "Jag vill inte reklamera den för du har haft sönder den själv. Linn säger det och jag litar mer på dem än på dig".
|