joda wrote:
Utan att komma med någon spoiler så kan jag, efter en första lyssning, konstatera att dom iaf dragit upp volymen en hel del på Stereo remastern av Beatles låtar.
Inte såpass att det går under kategorin "Loudness war", men klart märkbart.
Men man måste nog lyssna igenom mer än White Album innan man drar några slutsatser 
Man kan väl även fundera hur mkt Paul McCartney har haft fingrarna i syltburken.. hans basspel sticker ut betydligt mer på nya remastern.
/J
Ja, volymen är absolut "högre", men absolut inte loudness war, det håller jag med om! Själv är jag rätt känslig för om det blir för "loud". Det stör känslan ibland. Men Beatles-remastringarna låter toppen. Högre, visst, men det är ok om det är bra mastrat.En fantastisk välgärning att remastra och ge ut monomixarna också. Att äntligen få höra The Beatles (vita) i mono, aaah
Och man hör ju att mono-mixarna mastrats med mindre fix. Mindre hottade på något sätt än stereoversionerna. Så det audiofila att säga vore väl att mono-mixarna är bättre mastrade, men jag vete katten om jag tycker någon är bättre eller sämre, det låter BRA rakt igenom. Jag är supernöjd och glad att de gjort allt så rätt!
Tänk, en del remastringar låter bara flåsiga och jobbiga, och ibland rent omusikaliska. Här njuter man bara av musiken. Och hör så mycket nytt också. Har hajjat till flera gånger över något instrument jag aldrig hört.
Alltså fy fasen vad kul att jämföra den vita i mono och stereo. Stoooor skillnad på flera låtar. Happiness Is A Warm Gun, har alltid varit så suggestiv, men i mono.... Det tar hus i helvete. Gitarrens nerv, den trashiga tamburinen.... Helter Skelter är ju den klassiska låten att vara annorlunda i mono. Pauls sång låter så annorlunda!
Och Revolution no 9 kan jag till viss del förstå i mono.
Register
Login
FAQ
Search
