AntonH wrote:
Borde det inte vara bättre att lyckas med att sänka en resonasfrekvens under det hörbara än att misslyckas med att höjja upp den över det hörbara? Det känns som att det är enklare att dra ner resonans frekvensen än att dra upp den.
Naturligtvis är det enklare att sänka en resonansfrekvens än att höja den. Det är inte det vi pratar om. Vi pratar om vilken inverkan det har på hur inspelad musik återges.
En resonansfrekvens på 3 Hz är värre än en på 300 Hz. Räcker det? Ju lägre resonansfrekvens desto mer påverkan har det på musiken.
Vet inte om du någonsin lyssnar på vaktparaden. Det är värre om killen som slår på bastrumman är off-beat än killen som spelar piccola inte alltid träffar rätt ton. Förstår du nu? Om inte, gör ett nytt försök.
Har tagit del av kommentarer om ”demo-musik”. Det verkar som om det råder stora missförstånd här. I alla fall hos några. En bra Linn-anläggning, rätt uppsatt (utan blästersand, kattsand, korallsand, undulatsand, konstig elektronik, konstiga kablar etc) spelar inspelad musik så att relationerna mellan toner påminner mer om hur det är i verkliga livet. Dessutom bibehålls relationerna i tid bättre. Starkt förenklat låter det som om det ”svänger mer, lättare följa melodin”. Dvs det är bättre.
Jag har svårt att förstå följande, ”det låter som om det är väsentligt bättre stämt och att musikerna spelar mer tillsammans (det svänger mer) men ljudet är jobbigt.” Skulle vara bra att få ett exempel på musik som ”svänger riktigt bra” men där ”ljudet” är jobbigt. Är det inte lite som att säga efter en konsert "Det svängde skjortan, tjejen dansade hela tiden men det var en en tendens till stickig diskant och platt mellanregister".
Bara så att ni förstår var jag är. Jag tycker om att ibland lyssna på 78 varvare. Inte för att ”ljudet” är bra. Utan för att musiken är bra. Det spelar ingen roll att det finns en ”tratt-färgning” när Tito Schipa sjunger. Det är enkelt att höra att han är en fantastisk tenor och att han sjunger väsentligt bättre än de flesta moderna tenorer även om de senare inte har ”tratt-färgning”. 78 varvare har ett begränsat frekvensområde (därav en del av ”färgningen”) men inom det begränsade frekvensområdet är relationenerna mellan toner riktigt bra, det är lätt att följa med.
En riktigt bra källa in i ett par kexburkar från Dux ger en större upplevelse av musik än en sämre källa in i vad ni vill. Musik handlar inte om färgningar eller trattljud. Musik handlar om toner, relationer mellan toner och gemensam tid. Musik handlar om rytm och melodier, inte om sångarens placering i rummet eller en mjuk diskant eller om mellanregistrets tredimensionalitet ......
Så vilka skivor är musikaliskt bra men ljudmässigt dåliga. Jag bara undrar. Evert Taube, Louis Armstrong, Glenn Miller, Bessie Smith, Billie Holiday, Django Reinhardt, Marlene Dietrich, Ulla Billquist, Bob Dylan, Madonna, U2, Miles Davis …………. You tell me!!!
Kan det vara så att några av er gärna vill ha kvar ena foten i hi-fi världen bland de andra gossarna? Och om det är så, på vilket sätt gör det er lyckligare? Och vad tycker era fruar? Och, ursäkta för att bli privat, tror ni att det gör att era gener sprids bättre?