Visst är det intressant. Linn brukar prata om mängden information, det kanske är mer ett sätt att tänka än faktisk verklighet, men begreppet passar bra in på hur jag upplever det.
Jag läste en artikel för länge sedan som teoretiserade kring detta. Författaren resonerade så här: När det saknas information fyller vår hörsel igen luckorna så gott den kan. Skillnaden mellan att ha informationsförlust (en svag länk) sent i kedjan och att ha den tidigt i kedjan är att om den ligger i slutet så är luckorna "tomma" (det fattas något) medan om den ligger i början så fylls luckorna med annat.
Ett exempel han tog upp var bandbegränsning. Om man kapar bas och diskant redan vid inspelningen och sedan har en rak frekvensgång i resten av kedjan så kommer basen och diskanten som inte hörs på inspelningen att fyllas med brus. Örat "hör" då att det inte finns ett smack i dessa områden. Om man däremot kapar bas och diskant sist i kedjan så blir där helt tyst och örat har lättare att "lägga till" de frekvensextremer som den upplever saknas.
Vet inte om denna teori är fullt korrekt, men jag tycker som sagt att den pekar på något jag upplever. Nämligen att förlust av information bör ligga så sent som möjligt i en ljudåtergivningskedja.
Quote:
Du menar att man kan minimera förstörelsen genom rätt mixing va?
Jag förstår inte riktigt vad du menar med detta. Jag har bara lyssnat på råinspelningar av ett band och sedan upplevt hur otroligt mycket bättre det blev efter att producenten filat på mixen. Det går inte riktigt att tala om förstörelse när det inte finns något "original" att jämföra med - det var upptagning med en mängd mikrofoner.
Har själv rattat mixern på livespelningar och där hörde jag också skillnad, men inte i närheten av hur stora skillnader jag upplevde i studion med ett proffs bakom spakarna.