selleri.de

Men vad ska jag göra med de andra låtarna på Journeyman, de som jag inte behöver?

Alvarligt talat så tack för responsen. Dina åsikter verkar styrka de slutsatser jag själv dragit över vilka album som borde inhandlas.

Blues Breakers med John Mayall och Eric Clapton är ett måste! Fantastiskt bra skiva. Kan också rekommendera From The Cradle.

Joss Stone - The Soul Sessions

Jag har inte tillräckligt med superlativ för att beskriva den här skivan. Joss Stone har en fantastisk röst och med rutinerade musiker och ett bra låtmaterial (bla en cover på Aretha's All The Kings Horses) så är den här skivan ett måste.

Joss Stone - Mind Body & Soul

Jag lyckades få tag i den holländska utgåvan av den här som förutom den ursprungliga skivan innehåller sex stycken livespår från en spelning i Amsterdam. Vad det gäller skivan så blev åtminstone jag väldigt besviken, kanske beroende på att jag väntade mig så mycket efter The Soul Sessions. Trots att det är samma producent på båda skivorna så är det råa, enkla soul-soundet från Soul Sessions borta. Därmed inte sagt att den är dålig, den innehåller ett par riktiga guldkorn som Less Is More och Young At Heart, men den lutar nog lite mer åt pophållet. Här har också Ms Stone skrivit många av låtarna själv. I vilket fall som helst så var livespåren i sig själva värda pengarna.

Aretha Franklin - Spirit In The Dark

En nyskild Aretha, anno 1970, och en del i min strävan att ersätta diverse samlingsskivor med studioalbum. Här har jag dock kanske tagit mig vatten över huvudet: one down, thirty to go! Kanske får nöja mig med hennes Atlantic skivor till att börja med.

Deep Purple - Made In Japan

Inte mycket att säga, blev av med den här skivan i ett bilinbrott och har den äntligen igen.

The Who - Live At Leeds

Som ovanstående.

Simon And Garfunkel - The Concert In Central Park

Otroligt bra livekonsert.

The Clash - London Calling

Lite av en överraskning för mig som inte hört så mycket Clash innan (med undantag för hitlåtarna). Går varm i skivspelaren nu och jag är helt såld. Trodde Clash var punk men att sätta den etiketten på det här albumet vore ärligt talat en förolämpning mot bandet.

Fleetwood Mac - Live In Boston (Vol I, II och III)

Nysläpp av de legendariska Boston spelningarna, nu med en kväll och konsert per skiva. Mycket bättre ljud än orginalskivan som dessutom var en mix av de tre separata spelningarna.

Anna Ternheim - Somebody Outside

Såg henne på Malmöfestivalen och borde ha köpt den här skivan för länge sedan egentligen. Shoreline ger mig rysningar varje gång jag hör den och hennes röst är verkligen uttrycksfull. Lite kul, har en kompis som gick i samma musikklass som henne uppe i Stockholm. Dock så tvivlar jag på att hon var av den här kalibern då =)

Gorillaz - Demon Days

Jag gillar Gorillaz' mix av musikstilar, personlig favorit här All Alone.

The Killers - Hot Fuss

Inte riktigt säker på vilken genre det här faller under...Indie med emo-vibbar? Inte vad jag brukar falla för men det här är bra! Annorlunda produktion, stökigt och melodiskt. Föll för All These Things That I've Done men gruppen är nog mest känd för Somebody Told Me.

Deep Purple - Shades of Deep Purple

Min Deep Purple A's and B's försvann i redan nämnda bilinbrott så det är lika bra att börja från början med studioalbumen.

Dj Sleepy - Sleepy Sound System Vol. I

Dj Sleepy feat. i princip hela hiphop/rap sverige. Jag har inte haft tillfälle att lyssna så mycket men 30 kronor på Skivesset var det i alla fall värt, om inte annat för In This Cold World med Thomas Rusiak =)

Alltså de här tre plattorna är bland det tyngta någonsin. Bostonkonserterna med Fleetwood Mac kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Jumping at Shadows till exempel är så vacker att det gör ont och Black Magic Woman i lång jam-version med sina många spår av det gemensamma turnerandet med Grateful Dead under den tiden är svårslagen. Roligt också att plattorna kodats i HDCD.

De här inspelningarna var från början tänkta att bli till en live-LP med Fleetwood Mac, men eftersoom Peter Green slutade i bandet några månader senare så stannade taperna i något arkiv i en herrans massa år. Det kom ut en jättedålig variant av de här konserterna på LP i mitten av 80-talet där låtarna stympats, och låtvalen överlag var helt fel. Men nu äntligen finns inspelningarna tillgängliga som de skall låta.

Kamarg - hur kan det komma sig att du hade LPskivorna bilen?

Studioplattan på Wheels of Fire är verkligen grym! Gilar du den kanske Goodbye kan vara något också. Den består också av hälften live och hälften studio och jag undrar om inte studiospåren är inspelade ungefär samtidigt som de på Wheels of Fire.

Annars kan jag rekommendera en mycket prisvärd box som heter Those were the Days på fyra CD och med en fet booklet. Den innehåller alla plattorna och en del bonusspår. Där har man lagt studiomaterialet från Creams fyra LP på de två första CD:na och sedan allt livematerial på de nästa två. De där två liveskivorna som kom på 70-talet består av material från samma konserter som livesidorna på de gamla plattorna. Så på boxen har allting hamnat på ett mer logiskt och organiskt.


Ett ytterligare Clapton-tips är Blind Faith, gruppen han spelade med efter Cream. De gjorde bara en platta (som är kanon) och finns i en Deluxe Edition som dubbelCD som har mastrats från flerspårsbanden, så det låter superbra. Sångare var Stevie Winwood från Traffic. Och så Ginger Baker och Rick Grech.

Det var cd-skivor. Kanske gav fel intryck med
det är en karik/numerik som står här hemma. Vi skåningar har en egen version av språket

Tackar för tippsen. Synd att den där Blind faith skall ha ett lite suspekt omslag, borde ha väckt en del uppmärksamhet.

Det blev visst indraget... Och ersatt med någon variant av bilden som var på insidan av uppviksomslaget. Det engelska originalomslaget är lite halvknepigt att hitta på LP. Det nya:

Apropå censurerade omslag - det grymmaste måste ju ändå vara Peps andra LP från 1969, där bandet plåtades bland två meter höga cannabis sativa-plantor i Uppsala Stadspark (de är visst borttagna nu) hållandes i hjärtan. Skivan hette Sweet Mary Jane med undertiteln You will never find out if you don't turn on... På baksidan finns en bildserie med Peps där han röker chillo och ser rejält flummig ut.

Folket på Sonet (som gav ut plattan) förstod inte alls vad det var de gav ut, men efter skandalskriverier i tidningarna drogs skivan snart in. Kostar massor idag.

Och det är ditt exemplar på bilden?

Kul med anekdoter av olika slag.

Haha!
Hur är skivan?

Nej, tog bilden från sidan popsike, som listar dyra avslutade auktioner från eBay. Klart bästa prisguiden på nätet! Min står tryggt i hyllan. Eller, jag har faktiskt två, nu när du frågar Bra! Blues i samma anda som Mayall & Clapton. Lasse Welander på gitarr låter väldigt mycket Clapton på den här plattan faktiskt.

Efter den här plattan gick Peps och Blues Quality skilda vägar, Mats Ronander hoppade på i bandet och man bytte namn till Nature och gjorde två plattor. Framför allt den första från 72 är riktigt bra.

Lyckades hinna boka ett ex av Porcupine Tree - Moonloop när den nu dök upp på vinyl. Sitter och lyssnar, det här är skön space rock!



Begränsad till 1000 ex, så det här kommer bli en dyrgrip. Inte för att det spelar nån roll, men på nåt vis är det ändå kul med att ha lite sällsynta saker i skivsamlingen.

Med tanke på den lite mer "extrema" plattorna som presenterats så kontrar jag med någonting som är farligt nära dansband, köpte nämligen Joe Fagin med låten "why dont we spend the niht" otroligt bra men farligt nära

KÖpte även madonnas nya på rosa dubbellp
Johnny cash med massa covers ( det är bara cash på 90/00 som är intressant)
U2 från 2000

Samt Humble Pie som jag hoppas fler här inne hört.

_________________
Peter

Nä, det från 80-talet är ju inte så kul. Sen blev det lite bättre, From The Cradle är helt ok. Bäst är Riding With The King tycker jag (fast det är ju inte helt på egen hand). Skall man bara ha en skiva med Clapton så blir det ett album som inte går som soloskiva men väl får sägas är det ändå, Derek and the Dominoes - Layla and other Assorted Love Songs från 1970. Med Duane Allman på slide. Det var här Layla dök upp för första gången. Skitbra!