selleri.de

Om man istället låter hjärnan bestämma själv och frågar sig vad man känner när man lyssnar på en anläggning så blir resultatet annorlunda. Eftersom musik är ett djupt rotat behov hos människan så kommer man att reagera på musikalisk stimulans genom att försöka följa rytmen med att stampa takten, sjunga med, dansa, eller vad som helst. Ju mer engagerad man blir av ett visst stycke, ju lättare det är att följa musiken känslomässigt, desto bättre är stereon enligt "tune-dem" metoden. Det verkar dessutom som om att nästan alla är överens om när det blir bättre eller sämre enligt den metoden, varför det är så vet jag inte men det har väl att göra med att hjärnan kan bearbeta otroligt mycket mer information på ett undermedvetet plan. Däri ligger "objektiviteten" som jag tänker mig det.

/Henrik[/quote]
henrik har en intressant inlägg som resonerar hur tunedem blir mer objektivt mätvärde än andra sätt att bedöma en anläggning. Jag undrar verkligen om det kan stämma att saker som finns i vårt undermedvetna blir mer objektiv kunskap. Freud har alltid kritiserats för hans metoder är ovetenskapliga på det sättet att hur ska man kunna mäta det undermetvetna om vi inte känner till det själva? Men jag kan hålla med att andra metoder har sin problematik i språket och bedömningen. Att två olika personer kan mena olika saker med djup bas, eller musikalisk spelande högtalare. Men där har vi ett allmänt problem om vetenskap, vid första anblick tror vi på att saker är mätbara men det är kanske inte så enkelt.

Äntligen någon som uppmärksammar min lilla kvasivetenskapliga utläggning!

Nu gör väl kanske inte Tume-dem några anspråk på att vara vetenskap i strikt mening? Och jag vet inte om det spelar så stor roll heller, är det ändå inte så att man kan välja:

Aningen vill man ha en anläggning som man gillar "medvetet" och då kan man lyssna efter djup, höjd, torr bas, eller precis vad man vill. Olika människor har olika ideal (och begrepp) så de kommer att föredra olika komponenter.

Eller så vill man ha en anläggning som men gillar "omedvetet" (eller hur man nu vill beskriva det). Då struntar man i vad man "tycker" om ljudet och istället så observerar man sina egna reaktioner på musiken. Där tenderar människor att vara väldigt ense (lustigt nog). Men att kalla det "objektivt" är väl att gå lite långt, därav citationstecknen i mitt första inlägg.

Eller så vill man ha kakan och äta den samtidigt...

/Henrik