Man kan vara skeptisk till mycket. Samtidigt ska man inte förringa vad många hör, eller tror sig höra. Det är ifrågasättandet av etablerade åsikter/kunskap som utveckling sker. Ja, inte bara de gamla etablerade sanningarna, även de nya.
En sak som förvånar mig är tex de skillnader som kan/ska finnas mellan vilket bord man placerar sin router på, vilken riktning en TP-kabel har - och liknande. Jag säger inte att skillnaderna inte kan finnas, men förklaringarna är till största delen att det inte är den digitala strömmen som ändras utan den analoga påverkan som kan ske mellan inkopplade apparater.
Är det detta som är den nya sanningen (dvs egentligen den gamla), att det digitala är "perfekt" men att det finns analoga kopplingar (och strömförsörjningsmässiga) som ställer till det? Å andra sidan motsägs detta av att några hittar skillnader mellan att använda tex olika hårddiskar i sin NAS.
Detta med svåraccepterade skillnader är för övrigt inget nytt. Vi som varit med länge minns kanske Enid Lumley på tidningen tas (the absolute sound) som redan på tidigt 80-tal hade åtskilliga kontroversiella åsikter. Det ska inte finnas någon metall i lyssningsstolen (eller i närheten), även icke strömsatta apparater påverkar, ha inga elledningar i närheten av lyssningspositionen, täck in dina högtalarkablar med ett träfodral (inoljat med rätt olivolja). Det låter alltid bättre i ett mörkt rum, det bevisades lätt genom att lyssna i mörker och sedan belysa en högtalarkon med en ficklampa.
När CD-spelaren lanserades hävdade man att de var felfria för de var ju digitala. Ettor och nollor kan ju aldrig bli fel, eller hur? Vi som gillade att meka med våra skivspelare för att klämma ur det sista såg den delen av vår hobby ryka all världens väg. Mekanik kan man ju förstå sig på, men digitalteknik? Men hur fel vi hade. Vi kan nu välja olika bord att ställa CD-spelaren på, dämpa locket, byta riktning på signalkablarna osv. De som är riktigt avancerade ger sig in i elektroniken och byter klocka. Eller så stoppar vi våra CD's i frysen så vi neutraliserar alla spänningar i plasten innan de spelas. När DS'en kom blev det samma sak där, trots att de saknar allt det som tidigare var problemet med CD-spelare. Rätt, bord, rätt kablar, rätt allting.
Så var drar vi gränsen mellan inbillning och verklighet? Ja, det kan ju bara var och en avgöra. Men att människan är lätt att lura, var så säker på det  Lurar vi oss själva är ingen större skada skedd, kanske tom tvärtom om vi mår bättre av det! Men hur hittar vi rätt i djungeln? Hur vet vi var gränsen går mellan verklig skillnad och inbillad/upplevd?
Visst, det är enkelt att säga, "testa själv". Hör du en förbättring så finns den. Men det betyder ju att alla måste börja från början. Byta HD's i NAS'en, vända på TP-kablarna osv. Allt som anses ge en förbättring ska testas av alla. Hur långt kommer vi med det? När man hållit på och stoppat papperslappar under apparatfötterna på sin DS-spelare kanske man till slut kommer på: "finns det något mer logiskt och användbart sätt att hitta rätt"? Något mer än "lyssna och tyck"?
I vilken ordning ska jag försöka förbättra? Här finns det två skolor, huvudsakligen. Den ena säger, ägna dig åt de största felen först. Den andra skolan säger, börja vid källan. Finns det för övrigt någon motsättning mellan dessa två synsätt?
Att vi hör det vi hör, det är noggrant klarlagt. Men hör vi reella skillnader eller det vi vill höra? Människan är ett komplext djur och vår hörsel (eller våra andra sinnen) styrs inte bara av det vi hör utan även av andra parametrar. Varför inte ta en titt på gårdagens Vetenskapens Värld i TV2 - http://www.svtplay.se/vetenskapens-varld - som på ett bra sätt beskriver hur människan kan manipuleras - av sig själv och andra.
Det finns andra experiment som visar hur lätt vi lurar oss själva. "Tänk dig att det står två glas vin framför dig. Den ena är fyllt med vitt vin, det andra med rött. Du blir nu ombedd att ge ditt omdöme om vinerna. Det röda vinet beskriver du med ord som mörka bär, kryddor och syltighet. Det vita vinet får karaktär av citrus, honung och aprikos. Vad du inte vet är att det är exakt samma vita vin i de båda glasen. Det ena har bara färgats med röd karamellfärg. Du blev grundlurad. " (ur SvD, som beskriver det så här: "Detta psykologiska experiment gjordes med ett femtiotal franska vinexperter som nästan alla gick på bluffen. Hur är detta möjligt? Kan vi inte lita på vår smak och doft bara för att ett vin har fel färg? Tydligen inte. När hjärnan tar över kommandot får smaken och doften svårt att hitta rätt. Upplevelsen kan bli en illusion.")
Att lyssna på musik och värdera det man hör har sina fallgropar. Även med de bästa intentioner riskerar vi att påverkas av andra yttre faktorer än hur musiken presenteras. Eller hur ljudet är, för den delen. Här måste vi vara självkritiska om våra omdömen ska vara till hjälp för andra!
/ B
|
