selleri.de

Måste bara ventilera lite, har precis hämtat hem ett par isobarik.Vilket drag!!!Kommer nog lira plattor hela natten.

Jag får lov att börja med att gratulera till det kloka valet av dessa eminenta pjäser.
Du måste vara en klok och framgångsrik person,må du få, många fruar barn och getter!

Isobarik det är fanimej det där stora gröna märklinloket som man trånade efter i skyltfönstret till den gamla leksaksaffären,loket som man visste att man aldrig skulle komma att äga så länge föräldrarna höll i plånboken och var vid sina sinnes fulla bruk. En Linnsamlares motsvarighet till Carlssonsamlarens OA6. En i dag iskall klassiker som jag skulle kunna tänka mig kommer att kunna bli värd en slant i framtiden. En KAN1 med basstöd kanske man skulle kunna säga,eller varför inte en ortoakustisk Linnhögtalare?

Själv så väntar jag på att min "langare" eller "kran" som det heter i missbruksledet, ska ha vägarna förbi så jag får mina älskade Isobarik!

Det kommer för övrigt bli den sista prylen jag köper av det skotska märket,tror sista spiken i kistan slogs i dag..

_________________
Tung Old School Linnist

Tackar! Måste fixa en kåk bara, så att jag får plats med getterna.

Kanske är inte Linn din tekopp (vilket kanske kan utläsas av att du mer gillar äldre Linn-prylar), men jag skulle snarare tro att du bländats av grannens nyligen semesterhemkomna... Gräset är som bekant inte alltid grönare hos grannen även om det kan se så ut vid första anblicken.

*) I vilket fall så är det viktigaste att du känner att du tagit in på en roligare stig för om den inte är roligare utan bara påstått bättre och detta senare skulle visa sig vara fel så har du inte bara haft tråkigare utan dessutom av misstag. Om du däremot har roligare och detta skulle visa sig vara av misstag så skulle nog detta rimligen vara lättare att bära...


*) Fri omskrivning av något som en betydligt mer erfaren HIFI-tänkare lång tidigare yppat.

VIlken Linn-högtalare skulle inte vara ortoaukustisk menar du?

_________________
Mina annonser på AudioWoof

Tror inte man måste låsa sig en sorts gräsmatta,kanske inte så dumt att inse att det finns olika sorters underlag att spela på med tillfredsställande resultat. Menar du att äldre Linn inte är Linn och därmed är inte fabrikatet min tekopp? Jag hänger inte med riktigt.Ser den här hobbyn,intresset exakt likadant ut för alla? Finns det speciella regler som man måste rätta sig efter? Berätta det för mig i så fall.

Varför vill jag ha skottkärrslass med gamla Linnprodukter? Ja det kanske beror på att jag är en INiOt

Varför nöja sig med oxfile när det finns ännu dyrare och ännu bättre oxfile? Räcker det inte med att man är nöjd? Vad är det som man missar när man är riktigt tillfredsställd fast det sägs att det finns bättre grejor?

För tjugo år sedan så gick igång på Kaber och Isobarik.

I dag så går jag igång på Kaber och Isobarik och förstås INO piP.

Vad är problemet? Jag säger att det nog är slut med fler Linnprylar,kvoten är fylld,behovet efter nytt har jag inte,av flera orsaker,varav en är det eviga tjatet om hur dåligt baksträveri är, och att bara man uppgraderar till den senaste förbättringen så är din lycka fullkomlig.
Citat: Jag berömmer trådskaparen för ett gott initiativ,han har köpt ett par Isobarik,mer rockig burk från det skotska fabrikatet har aldrig tillverkats,Den spelar på bra,kan ställas i princip rakt upp emot en vägg, kör ett elementuppsättning riktad rakt upp och är allmänt ball. Den ger inte någon soundstage som man är van vid med nyare linngrejor men fyller rummet med musik som man inte kan värja sig mot rent fysiskt eller närvaromässigt.

_________________
Tung Old School Linnist

Vilken sanslös retro upplevelse

Apropå retroupplevelse:

En intresserad fyraåring med samma namn som spelaren hjälpte pappa att fixa liv i sin namne med efternamnet Karik.

Nu är alla tre Karik återupplivade och efter en trevlig testspelning så ville jag visa lilla Linn min tacksamhet varpå vi plockade fram en dammig kartong ur glasmontern...



När jag var lika gammal som Linn är nu så föll min käre far pladask för detta lilla modellltåg. Givetvis så kunde han inte motivera detta inköp som därtill var svindyrt även med dåtidens mått mätt. Därför hette det att "-min son,detta tåget är ditt,du ska få ta fram det då du är så stor att du har förstånd att vara rädd om det"

Sedan provkördes det under julaftonskvällen,det vill säga farsan byggde och körde tåget medan jag storögt fick titta på. Tillräckligt förståndig blev jag aldrig för att få ta fram det själv utan jag fick ärva det efter hans bortgång för snart tio år sedan,ironiskt nog så har jag mig veterligt aldrig förstört något varken på senare år eller som barn med vilje eller oaktsamhet. Undrar hur många det är som har kvar ungefär ett helt garage med leksaker i originalkartong i mint condition?

För att tala klartext,tåget var farsans och jag var svepskälet till detta inköp..

Nu kändes det i alla fall som om cirkeln var sluten på något sätt. Lillan är i någon slags period där tåg och järnvägar är oerhört faschinerande och detta kändes bara så rätt. Vi hjälptes åt att bygga,spåra in det pyttelilla loket och vagnarna på rälsen,lastade en Shure M75 pickup och körde ett par varv runt rälsen innan den lossades. Tror vi var lika nöjda båda två när vi omsorgsfullt lade tillbaks allt i lådan och jag uttalade de klassiska orden "en vacker dag är det här ditt"

Kariken snurrar fortfarande och sprider bluesig stämning från Muddy Waters plattan som snurrar där inne. När nu lillan somnat så ska en LK1 få omsorgsfull renovering och tuneboxen förses med filtren till Kaber. Nog kan man ha det sämre?

_________________
Tung Old School Linnist

dubbelpost

_________________
Tung Old School Linnist