selleri.de

Tokrea på Rocks på DT men vad ska man köpa kan noll?

Rocks, visst finns det en sån i Umeå? Har ett par skivor med DT men inte riktigkt koll på allt de gett ut. Ayn har bra koll på dem har jag för mig, kan kanske komma med en resume om var man bör börja...

Allt? Images and Words är den som snurrar flitigast av deras plattor hos mig, men jag håller på vänja mig vid nya Train of Destruction också. Tyngre än tidigare, och sångardj*veln är inte lika störande som tidigare.

_________________
musikgalen sedan -91, hemmabionörd sedan -96, linntok sedan -99, prylbög sedan nyfödd
[Anläggningen|Linnrevisionshistoriasidan]

Sony: japp, kungspassagen. Kanske måste dit efter jobbet .. saknar deras äldsta alster.

_________________
musikgalen sedan -91, hemmabionörd sedan -96, linntok sedan -99, prylbög sedan nyfödd
[Anläggningen|Linnrevisionshistoriasidan]

Nån som vet om Bruce Dickinson sjöng med DT vid någon inspelning av Deep purples perfect strangers?

_________________
Peter

Jag tror Fredric här på forumet är DT-tok (eller iaf Petrucci-fan), prova PM?

_________________
musikgalen sedan -91, hemmabionörd sedan -96, linntok sedan -99, prylbög sedan nyfödd
[Anläggningen|Linnrevisionshistoriasidan]

Train of Thougt fick jag av en bekant för något år sedan och den gjorde att jag fick upp ögonen för DT, den är lite tyngre än övriga skivor, lyssnar man mer på rock kan det vara något.

Images and words är precis som daniel.n säger ett rätt säkert kort, gillar du inte den så är nog inte DT något för dig...skulle rekomendera att börja med den.

Frågar du mig så köp Images And Words från 1992. Inte en dålig låt, bara två halvbra. Även "fortsättningen" Metropolis pt2:Scenes From A Memory från 1999 är bra. Många tycker att den är bäst av de två, dock inte jag, men köp båda så är du säker. Är det "tokrea" så är det.

Jag gillar bäst när DT kör proggigt och omväxlande, gillar inte när det är en massa malande riff. Six Degrees Of Inner Turbulence (2002) innehåller för mycket Panteradoftande riffmetall på cd1, skivan är ett dubbelalbum.

.. of Thought hette den ja .. oops

_________________
musikgalen sedan -91, hemmabionörd sedan -96, linntok sedan -99, prylbög sedan nyfödd
[Anläggningen|Linnrevisionshistoriasidan]

Haha, har inte koll på alla deras skivor så trodde det var nån gammal jag inte hört talas om...

Off-topic: 10 inlägg på en kvart i den här tråden, måste ju tyda på att DT är rätt poppis då eller?

You rang?

Jag gillar I&W och Awake mest faktiskt. I&W för att den bara är så bra och att dom håller sig inom låtramar där man inte håller på och spelar i en evighet. (Jo, jag tröttnar faktiskt på gitarronani efter ett tag). Awake gillar jag mest för dess tyngd, JP introducerade ett härligt element iom att han började lira lite 7-strängade guror.
Men köp allt för tusan, jag har det mesta även om jag inte har haft ekonomin att köpa de senaste.

DT ja!
Rätt kul, jag har just lyssnat igenom både Images&Words och Awake på raken och skulle nu fortsätta med nästa i kronologiska ordningen (Falling into Infinity alltså) när jag tittade in och såg tråden här...

Jag anser ju då att Metropolis pt 2 är världens bästa skiva, helt enkelt. Så mitt råd faller ju naturligtvis på den. Även Images&Words är mycket bra, och den tvättäkta klassiska DT-skivan. Som Sony sa så är det nog bra att lyssna på den för att komma fram till om man gillar DT eller ej.

Falling Into Infinity har fått utstå mycket skäll från alla möjliga, däribland DT själva lite halvt, själv tycker jag det är en bra skiva om än lite ojämn ibland. Det låter inte som vanliga DT, men det gör inte DT själva nuförtiden å andra sidan Train of Thought har jag lovat mig själv ett flertal gånger att ge ytterligare en chans, men varje gång jag lägger i den och lyssnar igenom hela åker en annan skiva i spelaren direkt efter och Train of Thought glöms bort. Inget starkt kort i mina ögon alltså.

Slår ett slag för Awake som nog är den skivan som är lättast att ta till sig. Lite kortare låtar och en bra blandning av musik.

Även Scenes From a Memory tror jag hör till de skivor som är lättast att ta till sig. Är även en grymt bra skiva och hifi-mässigt den bästa DT-skivan.

Ja det har han gjort. Vet inte på rak arm vilket år och vilken spelning det är men har den liggande på datorn.
Klart! Av CD-samlingens ~200 skivor så representerar Dream Theater och sidprojekt ett stort antal skivor. Periodvis lyssnar jag väldigt mycket på dom och är även medlem i Svenska Dream Theater Sällskapet och väntar på årets fanclub-skiva ska komma hem i brevlådan. Håller med om att LaBrie (sångaren) kan bli väldigt jobbig att lyssna på. Han kan dock sjunga bra, bara han håller sig på rätt sida av sin kapacitet.

Jag har sökt på nätet men har endast en tråkig Mp3 på datorn jag med med denna underbara låt.

_________________
Peter