Det här inlägget fann jag på grannforumet,det är egentligen en tråd,det är kanske inte sådär jätte ontopic men,ifall ni så önskar så tar jag bort det,för den som vill läsa så kommer det i alla fall här:
Startar denna tråd med en egen rubrik eftersom intresse verkar finnas i detta ämne.
En subjektiv vinkling, och återblick på 90-talet:
Perceived pitch, på linnvis:
Tukan hade ku-stonepaneler precis bakom baselementet- för att bryta upp ståendevågen inuti lådan. Diskanten drogs alltid åt så hårt det gick "Linn tight, supertight".
En löst åtdragen diskant ansågs värre än ett löst åtdraget baselement.
"Perceived pitch", upplevd tonhöjd, blev bättre då diskanten drogs åt stenhårt.
Lödning överallt internt i högtalaren utan kabelskor någonstans gjorde att tonhöjden återgavs korrektare. Placebo?
Biwiring med linns högtalare gjorde att den upplevda tonhöjden blev lättare att följa. Melodierna blev tydligare i musiken. Stokastiska fasfel?
Spikes har grundligt utretts här på faktiskt- men stämgaffeleffekten gjorde/gör att tonhöjden subjektivt kanske ibland blir tydligare.
Vid aktivering satte man alltid det bästa steget på diskanten- även om det kanske var effektstarkast.
"Perceived pitch" upplevdes som mera korrekt då.
Placering av högtalaren exakt på det ställe i rummet där tonhöjderna i musiken blir lättast att följa gav en bättre perceived pitch. Tom. utanför rummet kunde det höras.
Det var viktigt att koppla in strömmen med "rätt kamrater", dvs skivspelaren eller cd-spelaren närmast väggutaget om man använde skarvsladdar. Sedan försteget, och sist slutsteget i uttaget längs bort i skarvdosan. Detta gav en förbättrad perceived pitch.
Åtdragning av pickuphuset så hårt det bara gick i tonarmen förbättrade den upplevda tonhöjden. Därför var tex Linn k 18 och troika helt och hållet av gjorda av metall.
Om högtalaren hade kontakt med väggen, eller om högtalarekabeln nuddade väggen så gav det en sämre perceived pitch.
Det fanns en billig cd-spelare som inte hette linn som ansågs kunna återge tonhöjden korrekt på 90-talet, det var en billig modell från Teac.
Satte man den på ett ursågat ikea lackbord så återgavs tonhöjden tydligare. Det var viktigt att placeringsunderlaget var lätt. Sant eller falskt ?
En annan sak som var märklig, var att avmagnetisering av cd-skivan gav en "bättre perceived pitch"- så även att lägga två cd-skivor ovanpå varandra i arcam alpha 5 cd-spelaren. Detta demades i en Linnbutik.
Jag tyckte då att det var en klar skillnad. Men det kanske var placebo.
I Linn Karik blev det ingen skillnad.
En annan sak som kunde upplevas som en förbättrad "perceived pitch" var att använda polypropylenkondensatorer istället för elektrolyter i högtalare där komponenterna ligger i serie med signalen.
Detta är något jag laborerat med själv också- det verkar som att ju renare signalen är från ursprungsåtergivningen, desto bättre blir perceived pitch. Placebo?
Detta är min erfarenhet från den tiden då jag ägde linngrejor.
Välkomna att diskutera och fundera dessa frågeställningar eller påståenden. Vad beror den upplevda tonhöjden på?
Är detta något som ni känner igen ?
PS:
Ovanstående är påståenden som alla riktiga linnister känner igen, eller de som jobbar som linnhandlare. Men det betyder inte att effekten av alla ovanstående påståenden är på det sätt som vi tror, eller jag tror.
Jag tror Peter Stendl har något mycket intressant att berätta här i sin utforskning av perceived pitch...
Vad säger IÖ och BB?
Vad säger Svante, toriq och sportbilsentusiasten ?
Vad säger prolinn?
Vilka erfarenheter har ni andra ?
Vad stämmer och vad stämmer inte ?
Jag ser fram emot en grundlig utredning och erfarenhetsberättelse om detta intressanta ämne, inom psykoakustik.
(Edit:Snor man ett material så ska man vara noggrann med källhänvisning säger min fru,Richard på faktiskt .se skrev ovanstående inlägg)
_________________
"Matchning av färgande komponenter resulterar i sameness "
Allting låter likadant....
|
Ljudminnet är kort men om vi lägger "HiFi" parametrarna åt sidan är det inte samma sväng och musikalitet som i ett par M109. Jag kan inte säga att det ena är bättre det andra, dvs det handlar mer om tycke och smak. 3D och "djup" i ljudbild eller musikaliten och glädjen med att följa musiken, i låt efter låt. 