Efraim wrote:
Med hifi ljud menar jag saker som t ex analytisk, naturligt, laidback, skimrande, gosigt, låta fint, stort, öppet, 3D perspektiv, osv.. Det som kan beskriva hur ljudet låter alltså. När en produkt spelar med stort fokus på musikalitet så får inte ljudet den platsen som gör att jag störs av det, musiken dominerar ljudet kan man säga.
Det är lite olyckligt att begreppet HiFi har blivit urvattnat och snarare fått en negativ klang över sig. Jag tror att det beror på att allsköns skräp säljs som "HiFi-anläggningar" och att de som tagit till sig begreppet mest har brytt om sig ljudet ur teknisk synvinkel.
HiFi betyder ju fritt översatt naturtrogen återgivning. Sedan kommer ju då aspekten, ifråga om vad? Ursprungligen kom beteckningen att betyda att återgivningen hölls inom vissa tekniska ramar, som tex den tyska DIN-standarden som stipulerade en viss frekvensgång, en maximal distorsion (såväl linjär som olinjär), minimum dynamik (eller egentligen sn - signal-to-noise) osv. Uppfyllde en apparat dessa gränsvärden ansågs det vara HiFi. Dessa krav är med dagens mått ytterst modesta och uppfylls nästan av klockradior idag. Men så är det heller ingen som hänvisar till dessa standarder när det gäller ljudkvalité, möjligen som en teknisk specifikation till under vilka förhållande som tex en angiven uteffekt anges (20-20kHz +/- 1 dB max 0,1 % dist tex).
Ser man Hifi som enbart uppfyllande av normer, då är (eller kan vara) rätt att ställa HiFi som en motsats till musik. Men om man ser begreppet som Hög Naturtrohet (mot musiken) då blir liksom HiFi och musikalitet samma sak. Samma med Musik vs Ljud. Musik består av ljud. Precis som allt annat vi hör. Musik är ljud (eller oljud i vissa fall
) som är ordnad på ett visst sätt och det är när den ordningen förmedlas som det verkligen låter... ja, musikaliskt. Men det är fortfarande ljud och det kan fortfarande inordnas i begreppet HiFi.
Nu kan man förstås alltid diskutera vad som ska ingå i ett begrepp, men det viktigaste är dock att det finns någon form av konsensus. För annars pratar vi förbi varandra. Jag ser, ärligt talat ingen skillnad mellan ljud och musik, även om jag kan se bevekelsegrunderna. För tekniska mätdata av gängse snitt ("hur djupt går högtalarna") säger ju inget om hur bra tex högtalarna är för att återge musik. Att lyssna på/jämföra två högtalare, förstärkare eller vad det nu kan vara, säger det ju heller ingenting om återgivningen av musiken i sin helhet bara för att den ena setup'en går djupare.
Men visst har de tekniska parametrarna, inkl "ljudet" betydelse för hur vi uppfattar musiken! Utan teknik, utan ljud - ingen musik. Men OM vi ska ställa ljud och musik mot varandra så kan man ju tänka sig följande:
- Apparat A återger en Rickenberger bas perfekt. En musiker känner igen instrumentet direkt på dess säregna klang (obs påhittade instrumentnamn). Ett bassolo på en skiva låter bra, man hör tydligt anslagen på strängarna, man kan nästan se musikern framför sig.
- Apparat B spelar bas. Punkt. Man hör inte vad det är för instrument. Men, man hör musikerns intentioner. Det svänger som fasen och när denne gör musikaliska piruetter så hänger man lätt med och "landar på samma ställe".
Här kan man tänka sig A som HiFi/ljud och B som musikalisk.
MEN, dessa är INTE varandras motsatser. De kan lika gärna finnas (eller inte finnas) samtidigt. Därför är bedömningen 40-60, 45-55 osv olycklig. Bättre vore om man hade 100/100 där det handlar om maximal kvalité på hifi/ljudet respektive maximal kvalitet på musiken. Dvs 50/100 skulle betyda halvdant ljud med maximal musikalitet, 75/95 skulle betyda högre ljudmässig fidelitet men inte hela vägen fram musikaliskt.
Nu är sådana här sifferpresentationer inte så bra i vilket fall som helst eftersom det tenderar att gå inflation i dem. När kombinationen Nait/Kan presenterades, var skulle man satt musikaliteten på då, 98? Och är man inte överens om vad siffrorna står för pratar man ju ändå förbi varandra.
Personligen ser jag inte ett bra ljud (notera nu att jag utgår från uppdelningen ljud-musik trots att den inte är korrekt!) stå i vägen för musiken. För i så fall är det inte ett bra ljud. Säg att du får ett renare ljud genom lägre dist, att din anläggning tydligare återger till ex en kyrkorgel genom att gå djupare i basen, på vad sätt skulle det stå i vägen för musiken? Men visst, om dessa kvaliteter gör att man inte längre uppfattar vad musikerna "vill säga" så har man ju inte uppnått något positivt. Men enligt mitt synsätt är då inte ljudet bättre heller. Inte mer HiFi alltså
Nu är jag av den åsikten att dessa kvaliteter (ljud-musik)
i viss mån är utbytbara. Jag spelar mycket rock och modern musik och jag kan tänka mig att skänka bort ett uns av musikaliteten för att få trycket i basen. Men bara till en liten del, jag har tex inte en tanke på att komplettera med sub-woofers (trots att det nog skulle behövas), för de gånger jag har testat/lyssnat så har resultaten (med ett par undantag) bara blivit sämre. Mycket pengar, mycket arbete - för ett tveksamt resultat.
Kombinationen Nait/Kan har jag aldrig gillat och i synnerhet inte Kan. En högtalare som under vissa omständigheter kunde låta OK men för det mesta fick jag ståpäls av fel anledning... Å andra sidan, vem vet vad jag skulle gilla högtalaren idag med den så kraftigt utvecklade elektroniken som finns?
/ B
Register
Login
FAQ
Search
