nonick wrote:
...
Man kan enas om att musiken i en Linn-anläggning låter toppen men snart kommer invändningarna med hänsyn till prislappen. Alltid saknas det något, bas, diskant eller brister i röståtergivning osv.
...
Vi har alla hört en en bra bilstereo eller bordsradio som har "det". Det är inte HiFi men jäkligt kul att lyssna på.
Min erfarenhet är att de allra flesta människor uppskattar när det kommer musik (och inte bara ljud) ur en anläggning. Men inte när man är ute efter att lyssna efter skillnader mellan anläggningar, eller när man ska utvärdera en anläggnings egenskaper. Då letar man efter fel.
Om jag ska hårdra det hela, en Linnie letar/lyssnar efter det positiva i en anläggning - en hifi-nörd efter det negativa...
Jag har både lyssnat på, och haft i min ägo, mycket enkla anläggningar som ändå fått välljudsälskare att tappa hakan. Inte för någon avgrundsbas eller ljudstyrka som välter hus, inte för en klingande diskant - utan för att de gamla skivor de minns är ännu bättre än de minns
Jag minns en gång när en flyktig bekant ville komma hem till mig och spela lite (egna) skivor. Detta var på vinyltiden. Genom en gemensam vän hade han hört att jag hjälpte en kompis (som senare startade Tonläget i Göteborg) att sälja hifi och hade lite olika prylar hemma. Han nämnde att detta med välljud inte var hans grej, var det bara mycket bas och diskant så var han nöjd. Själv tänkte jag, med de grejor jag hade hemma skulle han bli mycket besviken. Djup kraftig bas var bara inte att tänka på hemma hos mig. Nåväl, grabben kom med en bunt skivor och vi började spela. Han satt väldigt tyst och efter några skivor (delar av alltså, vi spelade inte hela) så kände jag mig tvungen att fråga: "Nå, är det tillräckligt med bas och diskant?". Svaret överraskade mig stort för han sa, "det har jag inte tänkt på alls, det bara lät så dj-a bra"! Uppenbarligen hade denna grabb ingen stolthet att försvara, inte heller kände han sig pressad att prestera någon form av omdöme om det han hörde. Men han gillade musiken.
Ett tag hade jag ett par Philips plasthögtalare (ingick i Jet Set-serien) stående på ett par stativ gjorda av ett wellpappliknande material och det lät absolut magiskt. Drivningen var just en Philips Jet Set. Den inbyggda Philips skivspelaren var bortkopplad och istället hade jag kopplat in en ombyggd Dual 505 skivspelare med en kraftigt modifierad Grado-pickup. Gissa om jag blev besviken när jag lånade hem elektronik för flera hundra tusen (det var mycket pengar i början på 80-talet) och det lät sämre!
Vad vill jag nu ha sagt med denna långa harang? Jo, att musik kan man höra från de mest konstiga apparater. Det behövs ingen Klimax-anläggning för detta, även om det är ett säkert kort

Lyssnar man efter musik istället för ljud så hör man musik där den finns.
Men, med en dåres envishet, dessa kvaliteter måste ju kunna mätas. Tycker jag. Inte ens Linn sitter väl och gissar hur konstruktionerna ska se ut. Jag gissar att de har ganska avancerade mätmetoder och det är först i det allra sista skedet som man dessutom avgör prestanda genom lyssning. De som besökt Linn vet deras filosofi och utvecklingsmetoder, men jag har väl inte alltför fel, väl?
/ B