selleri.de

Sorry, jag var lite otydlig. Alla fram till och med "White Album" finns som både mono och Stereo. Därefter bara stereo. Om du får möjlighet att höra ett mono original med t.ex. Sgt Pepper, så tror jag inte du blir besviken. Titellåten låter tyngre i mono (lite mer heavy metal) och t.ex. Lucy in the sky... låter mera drömsk och svävande i mono. Det sägs att Beatles själva var delaktiga i mono mixarna, men överlät stereo till George Martin, som förövrigt tyckte att Stereo var ett fånigt påfund.

Jag har också hört talas om de nya remastrade utgåvorna, men är spontant skeptisk. Generellt så tycker jag det oftast blir sämre än original när man remastrar och jag inser inte riktigt poängen, förutom givetvis att krama ut mer pengar, med att bråka med något som redan från början är väldigt bra. Naturligtvis så förutsätter ju mitt resonemang att man spelar vinyl, men det gör väl varje vettig människa?

_________________
Mvh
Christian

Tyvärr räcker inte de finansiella resurserna till riktigt, så för tillfället kör jag enbart digitalt och försöker få det spåret riktigt bra (har skaffat en Kikkin, tänkte hoppa på DS-spåret snart). Förhoppningsvis kanske man kan plocka upp vinylen nån gång i framtiden (vore kul) men för tillfället är det (tyvärr) inte prioriterat och vinylvarianten av vita dubbeln får vila i källaren. (Ursäkta lite OT.)

_________________
ADSM -> A Exaktbox 10/1 -> A4200*2+A2200 -> Akubarik. Harmonihyllan, Yggdrasil. LS NAS. Linncredible WAF stealth shield. Roon.

Känner att ett svar finnes påkallat,
http://www.youtube.com/watch?v=DNjzzDNI ... re=related

_________________
Tung Old School Linnist

Crosby, Stills, Nask and Young - Deja Vu.

Apropå Sergeant Pepper. Jag har fem olika utgåvor (en har jag haft sedan 1967) och köper inte mono-hypen. Jag föredrar den i stereo.

JohanR

Jag har alltid tyckt att det låter skumt med den typ av stereomixning som användes på 60-talet, där man ofta lägger enskilda instrument i endast en kanal. Jag kan tänka mig att denna typ av överdrift var för att stereo var nytt och att man ville göra det väldigt tydligt att det fanns två kanaler. Nu är väl kanske inte Stg Pepper så mycket sån, men Rubber Soul är det med sången i en kanal och basen i den andra. Monomixen låter mera som en modern stereomix, i den mening att sången är i centrum. Jag är mera van vid detta och tycker det låter naturligare. Detta är säkert den viktigaste anledningen till att jag diggar mono på äldre inspelningar (inte bara Beatles). Ofta tycker jag också att monomixarna från den tiden låter lite mera "direkta" och kanske lite mera "live".

En annnan sak beträffande mono/stereo är att inspelningar från 50-talet var gjorda i mono för att därefter ges ut i "Electronic Stereo". Då har man alltså försökt göra stereo av en monoinspelning med de elektroniska hjälpmedel som man hade på den tiden. Decca t.e.x. förstörde på detta sätt många av sina fina inspelningar med klassisk musik från 50-talet, när de skulle återutges på 60-talet. Jag letar också av denna anledning efter Elvis Presleys 50-tals skivor i original mono, för att jag är säker på att jag skulle gilla dem bättre än de som man nu alltid hör i "Electronic Stereo".

Så att lyssna och gilla mono kan vara mer än en Hype (i allafall för mig)

_________________
Mvh
Christian

Jodå, fuskstereo i efterhand är inget annat än förkastligt. Men tidiga Beatles är ju inspelade på två kanaler, med stereoutgåvan får jag just de två kanalerna. Gillar man sen inte det finns det ju monoknapp att trycka på!

Jag råkar gilla tidiga stereoskivor med hälften av instrumeneten i vardera kanalen. Det är ju i alla fall stereo, till skillnad mot nutida populärmusik där man är livrädd för att lägga något instrument någon annan stans än i mitten. Jag har förresten en 80-talsutgåva med Frank Sinatra från början av sextiotalet, sådan med instrumenten i vardera kanalen, där man dragit ihop stereobilden till nästan mono. Fuskmono?

Okej, rätt of topic...

JohanR

Läste en artikel om det där för ett tag sedan. Beatles inspelningar gjordes i monomix med ihop gruppmedlemmarna själva. Sedan när det var klart gjorde George Martin ensam en stereomix på kort tid. Det var inte frågan om fuskstereofiering av monomixen utan en helt ny mix utifrån (väl?) fyra kanaler som bandspelare hade då. Kontentan av artikeln var att om du inte har hört den ursprungliga monomixen så har du missat något här i livet. Men jag äger ingen monoutgåva själv så jag kan inte kommentera. I alla fall blir det inte samma sak om man trycker in monoknappen på stereoutgåvan.

Var?!? Har spelat in i en Umeå-studio. Bara tanken på att ens stapplande försök till musikskapande möjligtvis skulle ha passerat mixerbordens heliga graal svindlar...