Quote:
Men, diskantsänkningen finns ju för att många (flesta?) pickuper helt enkelt inte klarar av att spåra kraftigt utstyrd diskant vid den låga hastigheten skivan har vid innerspår. Full nivå i innerspår kommer betyda klippning (= dåligt ljud och större skivslitage) och kan aldrig kompenseras elektriskt i ett senare skede.
Quote:
Intressant läsning Bill trevligt med små korta klara förklaringar på saker. Även om jag inte spelar vinyl är det intressant med kunskap.
Och ännu intressanatare hade det varit om vännen Bill kanske hade varit lite mer påläst.
Så här fungerar det vid gravering/avspelning av en skiva:
Graverdosan (den som graverar in spåret i skivan) ger i sej ett spår som har konstant hastighet över frekvensspektrat, inte konstant amplitud, som man kunnat vänta sej, det har med Faradays lag att göra. Det betyder att om vi matade den med en elektrisk signal med rak frekvenskurva skulle spårens amplitud vara gigantisk vid låga frekvenser och näst intill icke existerande vid höga frekvenser.
Det skulle naturligtvis inte bli något bra, så vid graveringen höjer man den elektriska signalen in till graverdosan för höga frekvenser och sänker den för låga frekvenser. Spårens i skivan får en amplitud som är konstant med frekvensen!
Eller inte riktigt, knycken i mitten på RIAA kurvan gör att amplituden vid höga frekvenser blir en aning sänkt.
Omvänt vid skivavspelning. Pickupen fungerar på samma sätt och ger en elektrisk utsignal som är proportionell mot spårets hastighet, alltså höjd i diskanten och sänkt i basen. Därför krävs RIAA korrektionen även här, se kurvan i Bills inlägg.
Diskanthöjningen av den elektriska signalen vid graveringen ger en del problem, signalen in i spolarna i graverdosan kan bli så kraftig att spolarna bränns sönder. Därför använder man oftast en limiter som ser till att signalen inte blir för kraftig. Moderna pickuper har däremot inga problem att spåra en kraftig diskant!
Våglängden på den graverade signalen blir kortare ju längre in man på skivan man kommer. Det ger upphov till en viss distorsion vid avspelning, man kompenserar denna så att säga "i förväg" vid graveringen genom att gradvis sänka diskanten när man närmar sej innerspåret, det rör sej om några få dB. Tyvärr blir distorsionen olika beroende på nålslipning och därför borde denna diskantsänkning ligga i skivspelaren, enligt min mening, och vara inställbar efter nålslipningen. Att gravera vid 45 varv ger lite mindre av denna distorsion. Det var det jag for efter i mitt tidigare inlägg.
Naturligtvis får man inte plats med hur mycket som helst på ens skivsida, ju kraftigare signal, ju större plats tar spåret i sidled och ju färre varv får det plats på skivsidan, d.v.s. speltiden blir kortare. Här har man elektronik som känner av i förväg hur kraftig signalen kommer att bli och justerar avståndet mellan spåren automatiskt. Den signal som graveras in i skivan är alltså fördröjd en gnutta, idag sker det i allmänhet (men inte alltid) digitalt!
Det finns en hel del till, skivgravering är i mycket en konstart, men vi kan inte ta allt på en gång!
Det här trodde jag alla visste! Ja, de på faktiskt har fått det om bakfoten, det visste jag sedan tidigare, men där har de ju sällan många rätt.
Källor:
- Radio och television, 1978, nr 8.
- Stereophile, 2009, january, p 38.
JohanR
Register
Login
FAQ
Search
