selleri.de

Sitter och går igenom mina skivor, och snubblar då över Chicago 18, ett felköp jag engång gjorde.

Har nu hört igenom nästan hela skivan och måste säga att det är det värsta jag gjort i musikväg på länge, rakt igenom svulstiga smördrypande åttitals balader som luktar Keytars lång väg... Fy F*N...

Strålande text prestationer som:

Forever is a long long time, Longer then we can realize...

As long as niagara falls, as long as gibraltar stands, til hell freezes over, ill be your man...

Dom ska ha lite poäng för "as long as niagara falls" den är lite rolig. Men det är också det enda roliga med denna skivan, till råga på allt har dom slängt in en "upphottad" åttitals version av "25 or 6 to 4", vilket bara pekar ännu tydligare hur långt bandet fallit (hörde Chicago Transit Authoroty precis innan, det var en bra skiva)...

Kort sagt, akta er, se till att inte felköpa denna skivan.

/AntonH

Måste agera lite motpol här...

Jag har själv skrattat otaliga gånger åt de rätt patetiska texterna på Chicago 18 (testa att översätta dem till svenska och sjung - hilarious!) men har samtidigt växt upp med alla Chicago-skivor från 16 och framåt, dvs från och med att Foster&Champlin kom in i bilden. 18 snurrar fortfarande lite då och då, har svårt att vara objektiv inför den, för många minnen. 25 or 6 to 4 står jag dock för att jag tycker att det är en bra version!

...men om man tycker att Chicago slutade vara bra efter Chicago 15 (dvs när jag tycker att de BÖRJADE vara bra), då ska man nog akta sig för alla grejer som de gjort efteråt, t.ex. Chicago 18!

Så fullständigt gräsligt! Chicago II är ju en av de bästa skivor som gjorts. Hur de sen på bara några år lyckades ramla ned i sliskträsket är för mej en total gåta.

JohanR

På tal om sågning måste jag nämna Sade "Lovers Rock" en fullständigt värdelös skiva som jag råkade köpa. Det fanns en DVD som hette just "Lovers Rock" och som var riktigt bra. Dessvärre kan man inte säga detsamma om CD:n som jag vill varna för.

_________________
Peter 18

Njä, omlyssning på den tror jag. Inte alls så tokig en kulen kväll

Allright man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. Ger den en chans till och skall lyssna på den till helgen så får jag se

_________________
Peter 18

Kul!...Sen kan ju smaken vara sådär delad också, den är ju väldigt soft plattan

Intressant att ni nämner Lovers Rock, jag var inte så imponerad när den kom. Sedan spelade jag den i flera olika system för att se hur mycket bättre den kunde bli med riktigt bra återgivning.

Efter några vändor kände jag att i ett riktigt bra system så kom Sade själv fram bättre, MEN de där programmerade rytmerna hon sjunger till lyfter inte på samma sätt. Det kändes mest som att de begränsade och drog ner låtarna. Och ju bättre anläggning, desto mer tydligt och irriterande blev det.

Det är verkligen inte på många skivor jag tycker att produktionen begränsar upplevelsen på det här sättet. Tvärt om blir ofta skivor jag uppfattat som dåliga fullt begripliga i en bättre anläggning. Men ibland, som med Lovers Rock, känns det som att det inte finns något mer att upptäcka.

Någon fler som har åsikter om trummaskinerna?

_________________
/Fredrik
www.lejonklou.com

Nu är jag visserligen inte särskillt förtjust i trummaskiner överhuvudtaget, gillar inte det där lite stela intrycket som det ofta ger. Jag förstår att det ska vara så, men jag gillar det inte. Beror väl naturligtvis också på vilken typ av musik man föredrar.

Hursomhelst så har jag sedan länge "lovers rock" stående i skivhyllan. Det var länge sedan jag spelade den, vet inte ens om jag spelat den på mitt nuvarande system. Hursomhelst så håller jag helt med. Det finns en del bra låtar, hon sjunger ju som vanligt bra, men det är något skumt med musiken. På första låter "by your side" känns det som att det är nåt skumt med den programmerade "bastrumman". Jag är ingen musiker och kan inte precisera mera än så. "Out of synch" är en term som jag kommer att tänka på (vad det nu ska betyda? i detta sammanhanget?). Det är inte som ett rock "backbeat" som får det att svänga utan bara fel.

Jag är ändå nöjd för idag köpte jag hennes skiva "Promose" i hyffsat skick för 2 kr. Visserligen en Hollanspress men ändå. Köpte också 2 ex av Lill Lindfors "Du är det varmaste jag har" för 2 kr/st (det är den med "Musik ska byggas utav glädje" samt Simply Red "Picture book" också för 2 kr. Det finns fördelar med att hinna till Pennies på lunchen . Anledningen till 2 ex av Lill var helt enkelt att jag provspelar och behåller den som var bäst.

_________________
Mvh
Christian

För att anknyta till trådens rubrik... Chicago. Dom har ju genomgått samma transformering som tex Fleetwood Mac. Eller Pink Floyd och Genesis.

Beroende på när man kommer i kontakt med en grupp så färgas man givetvis av detta. Den som var med Fleetwood Mac på blues-tiden kanske inte gillar den senare utvecklingen mot "Amerika-rock". De som hittade FM i mitten på 70-talet tycker möjligen att deras tidigare blues var en pittoresk sak men knappast lyssningsbart.

Samma med Chicago. Jag upptäckte dom i slutet på 60-talet och för mig är det dom skivorna som gäller, dvs fram till och med trean. Sedan började det gå utför. För den som startade med Chicago 16 ser naturligtvis verkligheten helt annorlunda ut.

/ B

_________________
"När Einstein insåg att allt var relativt började han kröka på rummet."
Ikemi/Majik DSM, LP12/Ekos/Akiva/Lingo2, B&W DM603

Har nu lyssnat om Sade´s "Lovers Rock" och det är bara att erkänna jag var för snabb och såga skivan. Den växer när man har lyssnat på den ngn gång extra. Det var mkt riktigt en riktig soft CD men den var/är helt ok.

_________________
Peter 18

Så nice

Lyssnade också om den och kan verkligen förstå de kommentarer Lejonet m.fl. hade om de programerade trummorna. Märkligt att vissa skivor kan upplevas som skönare i en luddigare anläggning och mer "besvärliga" i finstereon där så mycket annat lyfter till nya höjder.

Köpte en CD som jag vill varna för. Eric Clapton Slowhand heter den visst. Den är remastrad men ljudet påminner om det man fick när man brände CD:n själv för X antal år sedan. Mao ljudet är helkasst och det låter helt "platt" i mina öron. Dvs inget trevligt ljud alls.Det är ju fullt möjligt att originalet på LP låter bättre men CD:n är i varje fall ingen höjdare !

_________________
Peter 18

Slowhand är störtskön tycker jag (iallafall några av spåren), men då har jag den just på vinyl.

/A

Slowhand är en av Claptons bästa! Men jag har den också på LP... Försök få tag på en äldre CD? Nästan alla remasters är kassa, även om det finns undantag. Sade's platta ovan var kass på min gamla Ikemi, men faktiskt helt OK, riktigt småtrevlig på min Majik CD! Bättre källa => bättre musik, som vanligt...