Då var den sista konserten avklarad.
På Zinken var jag full. I Strömsholm hade jag skrikande ont i kroppen.
Vid Stångebro mådde jag bra, men ändå..
Strömsholm var klart bäst.
I Linköping var det en jättelik entusiastisk hemmapublik, avslutning på turnen, Hjärter dams sista sång akustiskt, ibland ljud som fick knäskålarna skaka (i dubbel bemärkelse) men han lyfte inte riktigt. Han var trött.
Lustigt hur mycket av det här jag tror handlar om mig själv.
Samma PA-anläggning på alla konserterna (ok, Zinken hade en annan akustisk miljö), förmodligen samma inlevelse hos LW på de konserter jag var på, kanske betyder det något att de två _stora_ konserterna - Linköping och Stockholm, tyckte jag var sämre än den väldigt lilla konserten i Västerås, kanske 1/5 mycket publik och i slottsmiljö (Nicodemus Tessin).
Köpte en CD (trots att jag inte har någon CD-spelare längre

) på konserten med låtar från konsert-turnen i höstas. Slås hur mycket sämre den var.
"Vi var där blixten hittade ner" heter den (pretentiöst, näääääää

, förmodligen inte när jag tänker en gång till)