ETT!
Jag hör ofta argumenten av ägare till japanska stereosystem. Det är bättre för att jag ser dem, det är bättre för stämningen, kompisarna, ölen etc.
Dumheter!
1: Prova själv att blunda när du är på konsert. Blir musiken sämre när du inte ser bandet och bara hör musiken?
2: Prova att se video på MTV istället för CD/LP på din Linn. Blir det bättre för att du ser dem?
3: Prova att på en konsert gå iväg till en plats där du inte har kompisarna omkring dig, kanske ingen alls(möjligt på vissa utomhuskonserter). Blir musiken sämre för att du är ensam?
4: Prova att drick några pilsner och ha med dig kompisarna och lyssna på en japansk "standardstereo". Blir musiken bättre för att du är "full och go" och för att du är i glada vänners lag?
Med lite tur kan man gå förbi en trubadur på gatan, nykter, ensam, stressad och inte alls beredd på njutning. Det kan vara hur bra som helst! Top 3 i mitt musikliv är en sådan stund, tre killar med två billiga instrument i Londons tunnelbana 1992.

Jag har 15 år senare mycket svårt att spela mina Bob Marley på LP, det kommer aldrig i närheten! Marley som svängde så skönt på LP12:an innan känns stendöd och trist jämfört med det som finns i mitt huvud. Melodierna sitter som i sten inne i skallen fortfarande. Vi (3 Linnägare) stog kvar där länge i chock och vi talar än idag om den stunden ibland!
Jag har själv gått på toaletten på Nefertiti (betong) och trots att jag bara hört tonerna under 500 Hz har det varit mycket bättre musikaliskt än mitt system hemma. Jag hör och känner "Fan vad kul det är därute, jag måste snabbt tömma blåsan". Så kan man även känna när man går förbi en lokal där det spelas livemusik. Redan på gatan hör man om det är kul inne i lokalen. Ljudet är givetvis kass ur ett hifiperspektiv, men musiken går fram. OM det är bra.
Jag har också varit med om att gå hem från konserter och ha mycket roligare framför Linnsystemet, men det är ovanligt. Jag minns en gång när jag var på en konsert i början av 90 talet med blandade artister (rocktåg, badrock el. likn.). Tommy Nilsson går ut först sjunger några låtar och jag och en (Linn)kompis är på väg hem från en konsert med uppenbarligt pinsamt PA, helt dött. Sedan kommer Björn Skifs ut och tar över SAMMA mikrofon. Helt plötsligt svänger det som f-n om sången! Han får med sig bandet som också verkar tycka det är kul med en riktigt entertainer vid rodret, allt börjar svänga och allt blir kul. Där kan vi prata om "Source First"!