selleri.de

Tänkte starta en tråd där vi alla kan skriva om våra senaste skivköp - om än det är senaste releasen av vår egen favoritartist eller nått fynd från nån kartong med lp-skivor.

Tänkte att vi kan ge en kort beskrivning av skivan och ett viss omdömme. På så sätt får vi alla nya skivtips, ta del av andras musiksmak och se vilka som bara lyssnar på jazz och vilka som är med öppna i sin musiksmak.

Jag tänkte väl själv börja, eftersom jag fick hem fyra nya skivor idag Alla skivorna är skivor jag länge tänkt köpa, men avvaktat tills priset är rätt.

Tori Amos - Scarlet's Walk 2002
Gjort en del musik, som faktiskt är ganska okänd för min del. Denna skiva gillade jag dock när jag lyssnade på den första gången. En "sångfågel" som gör en resa genom tid och rum och man kan hitta många influenser av olika typer av musik på skivan. Tycker faktiskt att skivan är ganska poppig mellan varven, fast till största delen känns det som genren "kvinna med gitarr", även om det är aningen mer än så på skivan.

Hela 18 låtar är det på skivan, som är väldigt mycket. Kanske inte något man analytiskt lyssnar igenom på en lyssning, men det finns många guldkorn på skivan.

Känns som ett bra köp för de 79:- jag gav för skivan.

Fish - Sunset On Empire 1997
Jag gillar ju Fishs solo-skivor! Köpte nu denna eftersom jag mest har live-skivor i samlingen. En fullmatad platta med bra låtar och sen är så klart Steven Wilson med på skivan. I bookleten är det en trevlig tabell som visar på vem som gjort vad på skivan. Farbror Wilson har bidragit med följande: lead gtr, rhythm gtr, slide gtr, keyboard & loop/sampler. Sen är även hela skivan producerad av Wilson

Okay skivan? Jag har hört den tidigare, men ljudet på vissa låtar gjorde mig lite besviken. Tyckte inte alls känslan i sången kom fram lika bra som när jag lyssnat på skivan med hörlurar (ett par billiga ena). Bättre blev et dock längre fram på skivan och visst är det här en bra skiva. Inte många svaga låtar här inte!

Counting Crows - Hard Candy 2003
Hittade den senare versionen av den här skivan för 79:- vilket jag tyckte var ett bra pris. Deras första skiva är ligger på toppen av min lista över bra skivor. Denna skiva har även den starka låtar, och deras andra bästa skiva tycker jag nog. Ljudet är riktigt bra, även om A&EA är steget bättre.

En fullmatad skiva där majoriteten är riktigt starka låtar, både musikaliskt och textmässigt. Jag tycker det alltid har varit lätt att sätta sig in i Duritz texter. Sen har han vissa rader som är så grymt underbara.

Näh, detta är en bra skiva och även om den inte just kommit ut så kan den bli årets sommarplatta för min del, liksom A&EA var årets sommarplatta för ett antal år sedan.

Rory Gallagher - Calling Cards 1976 (Rem 1998)
Första skivan med Rory Gallagher för min del, men det är hans 7 skiva tror jag. Rock med inslag av hederlig blues och på denna skiva ska visst Rory ha börjat gå över till lite hårdare musik än vad han har gjort tidigare.

Man hör även att Iron Maiden har lyssnat på Rory, eftersom introt till 2 Minutes 2 Midnight är stulen rakt av från den skiva.

Underbart ljud på skivan, här låter det inte som dagens skivor, utan allt har mer luft och det här är MYCKET roligt att lyssna på. Tänk om mer musik skulle låta så här. Låtarna varierar, vissa kan man inte sitta still till, medan andra kanske inte är perfekta. Fast helt klart ett köp jag inte ångrar. Blir nog att köpa nån fler skiva av Rory i fortsättningen.

Rory Gallagher är BRA

Tänkte varna för att köpa Whitesnake från USA. De är remixade

De har även lagt till en massa gitarrsolos (av Stykes om jag kommer ihåg rätt) o slingor som helt tagit bort tung-gunget. Idioter!

Det är fortfarande BRA men jag vile ju ha det ursprungliga...
Men vissa kompisar bara ÄLSKAR det nya soundet - upp till er att välja.

Senaste inköpet:

David Sylvian - Blemish på vinyl!

När det gäller David Sylvian finns det ju inte så mycket att tillägga eftersom det mesta han gör är riktigt bra - skivan blev dessutom vald till nr.2 i Best of 2003 av tidningen Wire.

Efter några genomlyssningar på Blemish må jag säga att detta är nog Sylvians minst lättillgängliga skiva, minimalistisk, komplex ljudmässigt, full av dissonanser, blandad med Sylvians tillbakalutade sångröst.

För er som aldrig hört David Sylvian, hur skall man beskriva hans musik? Svårt. Ett försök finns på: http://www.dagensskiva.com/index.asp?datum=2004-1-16

Om ni väntar på en ny Secrets of the Beehive-platta så får ni fortfarande vänta.

Sitter och väntar på att min beställning skall dimpa ner i lådan.

Ser ut som följer:

Fates Warning: Inside out
Sjöholm Helen: Visor
Rush: Exit...stage left
Rush: Hemispheres
Rush: Moving pictures
Rush: A farewell to kings
Rush: Permanent Waves
Tolstoy Viktoria: För älskad
Lana Lane/Erik Norlander: European tour.....2003
Magnum: Vigilante
Magnum: Wings of heaven
Malmsteen Yngwie: Odyssey
WASP: The crimson idol 2-CD (Rem)
Pain Of Salvation: Remedy Lane
Pain Of Salvation: 12:05
ARK: Burn The Sun
Kee Marcello´s K2: Melon Demon Devine
Ayreon: Into The Electric Castle

Återkommer när jag har hunnit lyssna igenom alla............

Senaste inköpen skedde på operahuset här i Umeå efter att ha bevittnat Mike Keneallys två kanonkonserter. Det var logiskt nog tre plattor med nämnde gitarrist.

För den som inte vet vem detta nu är så vill jag bara nämna att han har spelat med Frank Zappa under en del år på åttiotalet. Han fick jobbet i Zappas band efter att ha ringt upp Frank och meddelat att han redan kunde alla hans låtar. Och han bevisade det över telefonlinjen.

Plattorna som fanns till försäljning var hans senaste alster. Nonkertompf (1999), innehåller 35 (!) spår. Har långt kvar tills jag har greppat allt, har personligen svårt att ta till mig många korta låtar. Allt flyter samman och blir plottrigt. Mr Keneally framför själv all musik på denna skiva, han blev känd som gitarrist men trakterar pianot/keyboarden minst lika bra. Jag har även sett honom spontant springa fram till trumsetet och börjat lira.

Nästa album, Dancing (2000), är en mer lättsmält historia. Här tar Keneally hjälp av en bunt andra musiker och resultatet känns mer sångbaserat. Enbart 20 spår på detta alster. För mycket det med kan tyckas men lite lättare att sortera ut vilka låtar som är vilka. Denna skiva är lämpligast att börja med av dessa tre.

Sist men inte minst Wooden smoke & wooden smoke asleep (2001). Heter egentligen bara Wooden smoke men jag fick tag i en limiterad version, exemplar 1701/2000. Signerad av Mike i dubbel utförande. Disk två är bonus material och det har jag inte satt mig in i än, misstänker att det är som med bonus material i stort. Det finns en anledning till varför materialet inte är släppt på någon vanlig utgåva. Disk ett innehåller då de ursprungliga 14 låtarna. Denna skiva verkar vara den mest återhållsamma av de tre. Även på denna skiva får Keneally hjälp av en bunt andra musiker.

Kul med lite respons i tråden

Otto, du verkar ha gjort en storbeställning. För mig känns det aldrig bra när man blir dränkt i musik. Du borde lägga ett gäng av de där skivorna på hyllan och koncentrera dig på några av skivorna. Annars är det spännande musik. PoS skivorna vill jag själv köpa, men enligt min inköpsfilosofi så köper jag bara skivor när dom inte ligger på fullpris (förutom vissa undantag).

Sen hel hel del Rush, vilket jag själv inte alls är inlyssnad på. Något jag borde börja med, men vi får se när jag får tid och känner för att upptäcka dom.

Kee Marcellos nya skiva verkar intressant, men lite ljus och skrikig i mina öron (lyssnat på mp3orna).

Sen var det en hel del äldre skivor, som nog är det roligast att upptäcka. Det finns många bra skivor med några år på nacken, som går att hitta till kanonpris.

Sen nämner Tjagge en intressant artist. Jag gillar experimentell musik och det där låter riktigt spännande. Ut och upptäcka!!!

Skriver upp namnet på min "ladda ner och lyssna på"-lista.

Det är ett stort problem att köpa för många plattor på en gång. Det blir väldigt lätt några som åker in i skivhyllan och stannar där. När jag åker upp till robertsfors och handlar eller när jag beställer på nätet känns det lika bra att passa på och då blir det som det blir. Väntar själv på en bunt skivor just nu som jag får återkomma till senare.

Jag lyssnade på Wooden smoke, den är bra. En del av låtarna är kortare passager mellan huvud låtarna. Mycket instrumentalt. Lungt och akustiskt. Keneally kan lira gitarr, snabbt om han vill, men här är det sansade stycken som premieras. Snyggt och återhållsamt. Skivan känns också mest mogen av de album han släppt. Inte så mycke humor och flams, sansat helt enkelt.

Då har senaste skivbeställningen ramlat in då. Tio nya album att ta ställning till. Jo, det är egentligen för mycket att smälta på en gång. Men jag gör mitt bästa.

Först kompletterade jag upp med två Genesis skivor jag tidigare bara haft på vinyl. Duke (1980) samt ABACAB (1981). Alla skivor Genesis har släppt är mer eller mindre bra, möjligtvis undantaget Calling all stations (1997) som jag ännu inte har sett storheten i. Dessa båda alster innehåller en drös kanonspår från tiden då både Gabriel och Hackett hade lämnat skutan. Vid rodret stod Phil Collins och styrde, än så länge, runt grynnor och skär.

Yes gamle gitarr fantom Steve Howe inhandlades också. Denna gång i sällskap av sitt band Remedy. Denna konstellation har bara gjort ett album, Elements (2003), men det verkar vara bland det bättre Howe har gjort solo. Skivan innehåller 16 spår och det är mycket att hålla reda på, speciellt när endast en låt sticker ut med lite längre speltid, ca sju minuter. Nu verkar det dock vara en ganska varierad skiva, jazz, blues, rock kokas samman och kryddas med Howes förkärlek till akustiskt gitarrspel.

Vi fortsätter i de äldre symfonirockarnas tecken. Ett livealbum med Emerson Lake & Palmer. Skivan heter Lucky Man, det framgår inte någonstans när eller var (man kan dock höra frasen ”god evning Roma” så det kan vara en fingervisning) musiken är inspelad, utgivningsåret är i alla fall 2002. Första intrycket är inte bra, en live inspelning som ligger på ett litet bolag, dåligt med info, billig layout. Jag har tidigare spytt galla över denna typ av skivor. Men när skivan väl snurrar hör jag till min glädje att ljudkvalitén är helt godtagbar, till skillnad för live boxarna som finns tillgängliga via bandet själva, (The manticore vaults vol. 1-3). Låtvalet är också lite annorlunda mot tidigare live upptagningar jag har hört. Sista spåret är ett röjigt medley av King Crimsons 21st Century Schizoid Man och America som Emerson framförde redan under sin tid i The Nice. Hela albumet genomsyras av ett ganska bra drag. För de 29 kronor som Ginza tar får man ett hyggligt livealbum med en av symfonirockens riktiga giganter. Skulle skivan sen visa sig vara skräp så fungerar den lika bra som grytunderlägg.

Vidare, Lana Lane och maken Erik Norlander, European Tour 2003 Souvenir CD, Limited edition (2000 ex). Låtlistan är ett hopkok av Rocket Sientists, Lana Lane och Norlanders solo material. Alla låtarna är unika på något sätt för den här utgåvan, live versioner, tidigare outgivet eller covers. Bland många medverkar Arjen ”Ayreon” Lucassen som skänker lite tyngd till plattans inledande fem spår samt Led Zeppelin covern No Quarter. Det som är kul med den här typen av album är att artisterna inte behöver tänka så mycket på den röda tråden, materialet behöver inte höra ihop som på ett studioalbum. Det går för sig att slänga in lite vad som helst och när det funkar blir det en skönt spontan känsla över produktionen. En väl investerad hundring, tycker man om tidigare nämnda Rocket Scientists eller Ayreon finns det guldkorn att upptäcka. För ett fan av Lana Lane/Norlander gäller naturligtvis detta i än högre grad. Själv blev jag sugen på att kolla upp fröken Lane närmare.

Det var den första halvan av skivbeställningen det. Jag får återkomma när jag hunnit sätta mig in i resten. Resten som ser ut som följande.

Magellans senaste, Impossible Figures (2003), limiterad med bonusspår.

Derek Sherinians senaste, Black Utopia (2003), som vanligt med en drös gitarrvirtuoser, Yngwie Malmsteen, Al DiMeola, Steve Lukather bland andra.

The Tangent, The Music That Died Alone (2003). Ett sidoprojekt med Roine Stolt (Flower kings), David Jackson (Van Der Graaf Generator) och Andy Tillyson (Parallel Or 90 Degrees).

Spock´s Beards senaste, Feel Euphoria (2003), limiterad version i box. En sampler med andra artister som ligger på Inside Out medföljer.

Neal Morse, Testimony (2003 en slump?). Även denna limiterad i box. Den ursprungliga dubbelskivan åtföljs av en bonus disc.

Har nu köpt skivor för första gången på dryga två månader (!!) - puh!

Det har blivit en hel del rock i den här tråden hittills ser jag, får ta och uppväga lite med de tre skivor som jag fick hem i brevlådan tidigare i veckan. Alla tre inom genren svensk folkmusik!

• Ulrika Bodén - Vålje och Vrake. Sångerska som även sjunger i Ranarim, solo på en hel skiva med låtar från Ångermanland.
• Ranarim - För världen älskar vad som är brokot. Gitarr/mandolin, nyckelharpa och två sångerskor. Bra!
• Petterson & Fredriksson - Brand. Två ruggigt bra killar från Umeå, spelar låtar från trakten på ett väldigt atmosfäriskt sätt.

Nästa beställning blir efter julilönen ramlat in!

Har "bara" hunnit med att riktigt lyssna på tre av mina nyinköpta cd, mycket beroende på att jag är mitt uppe i en hifiaffär á la Falcon Crest.

Nåväl dessa har jag lyssnat igenom ordentligt:

Pain Of Salvation - Remedy Lane , Oerhört bra progressiv metall från Sverige. Ni som är oroliga för att det skall vara för hårt och mycket bankande kan släppa det. Rejäl variation mellan låtarna, instrumentala passager och en riktig syntorgielåt för er som går igång på det. Helt enkelt en väl sammansatt skiva som byggs upp sakterliga med en rejäl avslutning i en 9:56 minuter långt mästerverk.

Pain Of Salvation - 12:05 , En liveplatta som framförs akustiskt på ett mycket smakfullt sätt. Nytt material vävs samman med material från tidigare plattor som Entropia, The Perfect Element Pt 1 och Remedy Lane.
Grymma melodier och tempoväxlingar, som gjutet för en progressiv kille som mig.

Kee Marcello´s K2 - Lemon Demon Devine , En platta som hela tiden överraskar, att Kjell kunde sjunga är för mig en nyhet. Jag har alltid sett honom som en som inte fick leva ut sin Yngwie-ådra under tiden i Europe. Nu äntligen rockar han lös med bestämdhet, man kan dock höra vissa inslag av Europe-gunget men det är inget som stör. Även här så är det en bra blandning mellan karaktärerna på låtarna så man inte hinner lessna. Det märks att betoningen ligger på gitarrspelet men han står även för keyboardspelandet på denna platta.
Som kuriosa så har jag och mina föräldrar bott i samma radhus som han gjorde när han var yngre. En ytterst ytterst liten, men dock ändå en ballhetsfaktor över det

Senaste inköpet är från epay van nämligen en auction på en hår rocks platta med hanoi rocks - two steps from the move skall skicka betalningen på den idag så jag får den nästa vecka.

den plattan har några hanoi classiker som bara är så sköna exempelvis Creedence covern up around the bend och så låten I can't get it.

_________________
If you prefer your music to come from a vinyl LP on a precision turntable rather than a CD on a boom box - You might be a straight razor guy.

http://www.pokerstrategy.com/uV389J

Hanoi Rocks är riktigt balla faktiskt 'Glam-metall' klassade dagensskiva.com det som: http://www.dagensskiva.com/artiklar/met ... sp?cid=289 (hela metallhandboken är ganska rolig läsning f.ö.)

Själv har jag idag varit ute och frossat i vinyl - herrejösses vad skönt att få lite fria ekonomiska tyglar igen...

Det blev:

• Jon Strong - Follow Me (från Linn Records!). Sitter och lyssnar på den nu, mkt bra.
• Icehouse - Primitive Man. De som sett filmen Young Einstein har hört denna australiensiska grupp. Deras låt 'Great Southern Land' är med.
• A-Ha - Scoundrel Days. Hoppas denna är bra Aldrig hört, men det är ju lite tjusningen med vinyl (för min del iaf) - man har råd att ta lite chansningar, skulle det vara dåligt är det ingen större skada skedd.
• Alannah Myles - S/T. Kommentarer överflödiga, tror jag.
• Dan Reed Network - S/T. Machorock från det glada 80-talet, komplett med syntbas!
• Dire Straits - Brothers In Arms och Communiqué. Nej, jag har inte skaffat dem förrän nu...
• Supertramp - Famous Last Words... efter att ha blivit lite inspirerad när jag lyssnade på dem hemma hos MC igår.
• Toto - Isolation. Klassiker!
• Van Stephenson - Righteous Anger och Suspicious Heart. Två höjdarskivor radiorock. Nästan exakt samma personer som spelar som på Giants skivor.
• Paul Simon - Graceland. Klassiker...
• David Byrne - A Tree Is Best Measured When It Is Down. Lite knarkvarning på titeln? Har ingen aning hur detta låter, tyckte mig känna igen artistnamnet bara.
• Sen slutligen den enda CD:n för dagen - Pink Floyd - The Division Bell. Prisavslag för att förre ägaren hade målat kanterna på CD-skivan gröna...

Det är roligt att handla vinyl på ställen om tar hand om dem! Mycket mer känsla än att sitta hemma och beställa CD från CDON...även om det också fyller sin funktion.

Kul med vinyl-fynd. Jag vill också....

Beställde nyss ett gäng skivor från "The missing piece" vilket nog är den dyraste skivbeställningen jag gjort på länge. Avslöjar inga titlar för tillfället, eftersom jag ännu inte vet vad jag får. Beställningen innehöll bland annat en Korea-version av en skiva, vilket jag räknar kommer att ta en del extra tid för att dom skall kunna leverera.

Sen fyndade jag även två begagnade skivor för 70:-, som jag länge väntat på ska bli billigare än 159:- (som cdon och ginza tar för dom).

Jag har även tagit några foton av anläggningen. Så snart kanske det dyker upp en liten presentation med några bilder.

hur har ni råd med stereo prylarna om ni beställer sånna listor......

_________________
man får det man betalar för