selleri.de

Tre nyinköpta plattor, som just nu går varma härhemma:


Christian Kjellvander "Faya"

Om första skivan "Songs From A Two-Room Chapel" var bra, är "Faya" om möjligt ännu bättre. Kjellvanders mörka vemodiga röst, gitarrskicklighet och förmåga att bygga upp en särpräglad stämning suger en in i musiken. Det är rakt igenom intelligent och begåvat.


Joss Stone "The Soul Sessions"

Den här skivan borde jag köpt för lääänge sedan, men bättre sent än aldrig! Med ett "all-star-band" bakom sig och med liveinspelningar direkt i studion lyckas den då 16-åriga Joss sätta sin alldeles egna prägel på 10 låtar där majoriteten tidigare spelats in av klart "tyngre" namn. Respect!


Lloyd Cole "Antidepressant"

"No longer angry, no longer young, no longer driven to distraction, not even by Scarlett Johansson" 45 år, gråhårig och väletablerad men alltid med glimten i ögat. Med "Antidepressant" är Lloyd tillbaka i högform efter några års svacka. Intelligenta, sentimentala och finurliga texter i kombination med enkla men beroendeframkallande melodier. Dessutom snustorrt inspelade i princip helt på egen hand. Trist att man missade honom på Södra teatern i höstas!

Nejmen, vågar man hoppas att det var här i Malmö du fick upp ögonen för den ljuvliga Miss Stone Pediatrik? I vilket fall som helst roligt att se henne få den uppskattning hon helt klart förtjänar. Jag blev lite besviken över andra skivan, Mind, Body & Soul, mest för att jag hade så höga förväntningar tror jag. Den har ett par klara höjdpunkter till trots vilket gör en lite spänd på:



Släpps 12 mars.

Fick hem Lucinda Williams "West" och Tanya Stephens "Rebelution" för ngn vecka sedan och kan inte annat än att rekommendera båda två!

Well, nästan! Skivan stod redan på min mentala inköpslista när vi var hemma hos dig och lyssnade på ms Stone, men man kan väl säga att den genomlyssningen gav en knuff i rätt riktning på listan... Har inte hört hennes övriga plattor, men det vanligaste omdömet är likt ditt att de inte riktigt lever upp till "The Soul Sessions" nivå.

Jag ska köpa skivan, om inte annat bara, för att hon har så snyggt hår. (Undra om det finns någon vinylutgåva, på vissa sätt är ju vinylen odiskutabelt bättre!)

På vissa sätt?! I din rigg är det väl ingen tvekan om vilken källa som svänger bäst! Ryktena säger dessutom att du har något mer på g, som lär göra skillnaden ännu större...

Jag köpte en skiva som heter African Groove från skivbolaget Putumayo. Måste tipsa om denna.

"Technology meets tribal beats on this funky blend of contemporary African dance, electronica, hip-hop and funk. "

Kolla:
http://www.putumayo.com/catalog/item.ph ... m_id=00040

Nja. Därom tvistar de lärde, vilka i detta fall är jag och Kamarg. Jag försöker övertala honom om att skaffa en vinylspelare och så sakteliga samla på sig graverad musik. Kamarg, däremot, ser mig mest som en tokig knasterdiggare. Om det blir tillfälle ska jag plocka med mig Sondeken och förevisa vinylformatets förtjänster på hemmaplan hos honom.

Min uppmaning till alla är att skaffa någon enklare skivspelare och börja samla på sig LP lite smått! Det är verkligen att köpa på sig musikalisk kvalitet för framtiden. Man behöver inte en fläskig LP12 för att komma igång. Jag hoppas att LP-formatet ska vinna tillbak gammal mark, samt att det ska finnas intresserade musiklyssnare som räddar undan bra skivor från glömska eller förstörelse.

Är det någon som skaffat nya plattan med Joss Stone förresten?

Skivesset får inte in den förrän under morgondagen (läs 15:e) men efter det så kan jag ge en preliminär recension här. Det är egentligen inte så svårt, antingen har hon gått tillbaka till lite mer soulsväng eller så har hon tagit steget fullt ut och blivit popstjärna. Jag behöver dessutom några små avbrott i tentahetsen.
Uj uj, outad som digitalfantast på ett Linn-forum, får se ifall jag vågar posta fler gånger Mja, det är väl inte riktigt det som det handlar om för min del. Utgångspunkten är väl att jag inte har fått höra någon bra förklaring på varför vinyl skulle vara bättre. Alternativt så har jag inte hört någon bra förklaring som inte går över huvudet på mig.

Då blir det genast nästan meningslöst för mig om jag har hört en 12:a någonstans som lät jättebra, på samma sätt som det är meningslöst att jag har hört ett försteg som lät jättebra någonstans. Vad matades sagda försteg av, vilka slutsteg, vilka högtalare, vilket rum...vad det gäller vinyl så stöter man på patrull redan innan då det sällan är samma mastring på en ursprunglig vinylskiva och dess senare cd-utgåva. Variablerna blir i stort sett oändliga. Men leta reda på ett par nyutgivna skivor som vi har på cd också Per så tar vi en kväll efter tentorna och pluggar in din 12:a här. Hearing is believing antar jag.

And you WILL believe!!!

Karik/Numerik är iofs en lysande cd-spelare, men det blir verkligen en tuff match mot Pers LP12/EkosII/Troika/Lingo-kombo!

Rättat! =)

Räcker detta som förklaring?

The grooves of a vinyl record contain more information than a compact disc of the same recording. A CD may hold more minutes of music, but what is contained on the disc is a digital representation of the musical signal. Missing are nuances that give music depth as well as the sense of a live musical experience (Popular Mechanics Magazine, 2003).

Jasså, uppgradering i smyg till Ikemi?! Nåja, även Ikemi lär få det tufft mot ovanstående vinylkombo!

Helios - Eingya.

Vet inte hur man ska beskriva det. "Sån här musik trodde jag inte någon gjorde, men jag är glad att jag hade fel" skrev någon på rateyourmusic.com om den
Ligger någonstans i gränslandet mellan ambient och lugnare post-rock (minus de larmande gitarrerna som det brukar förknippas med). Rekommenderas varmt, underbar att sjunka ner och koppla av till.

The Cardigans - Long Gone Before Daylight.

Ruggigt skön skiva som jag inte kommit mig för att köpa förrän nu. Låter riktigt trevligt rent ljudmässigt också.