selleri.de

Vilken grupp tillhör du, då det gäller åsikter om Tune dem vid utvärdering av hifiutrustning?

Röstade på 3. anledningen har jag redan redogjort för i annan tråd...

/ B

Innan jag svarar skulle det vara kul att veta vilka andra metoder än tunedem som finns, förutom rent subjektivt tyckande bra/dåligt... Någon?

Frågan är lite fel ställd, anser jag. Det finns nog inte många som enbart bedömer en anläggning med Tune Dem. Mer eller mindre alla reagerar spontant på hur det låter; ljust, dovt, kraftfullt, dynamiskt, komprimerat etc och har åsikter om presentationen. Högtalare brukar variera mest på dessa punkter och därför betraktas de ofta som det mest personliga valet i anläggningen.

Går man konsekvent på Tune Dem så kommer man likväl mycket långt. Många ljudliga ideal är förrädiska då de kan imponera på kort sikt, men trötta på lång. Om man försöker bortse från hur man "tycker att det låter" (ofta svårt!) och går enbart på hur rent melodin återges så går man en genväg till vad man kommer att tycka efter lång tids lyssnande.

När vi däremot ska diskutera och rangordna produkter så fungerar inte de subjektiva omdömena alls. Då är Tune Dem den enda metod jag har funnit som ger en gemensam grund för vidare diskussioner.

_________________
/Fredrik
www.lejonklou.com

Finns ju massor med mätmässiga argument;

Rak frekvensgång
Brett frekvensomfång
Låg THD
Hög S/N
Effekt på förstärkare
etc

och dessa är ju också väldigt objektiva, men att diskutera om dessa har någon egentlig relevans verkar döfött på ett Linn-forum...

Sen kan jag tänka mig att det finns många som väljer stereo delvis pga det estetiska (B&O, någon?) och rent fysisk storlek.

Annars så återstår det väl mest subjektiva argument

Jag röstade på 3. Inte för att jag någonsin använt mig av tunedem, utan för att det finns andra som intygar att det hjälpt dem att hitta sitt drömljud.

När jag utvärderar en ny komponent, exempelvis en skivspelare, lyssnar jag främst efter en fast 3D ljudbild. Jag gillar att kunna höra och urskilja nya tagningar och pålägg i en låt. Jag tycker det är skithäftigt när en andregitarrist som man tidigare inte riktigt hört framträder med stor tydlighet till höger om den högra högtalaren, eller till vänster om den vänstra högtalaren. När det gäller skivspelare tycker jag f.ö att klickande och fräsande är det värsta som finns.
Min erfarenhet är att om de ovanstående kriterierna är uppfyllda, så löser sig resten.

Min drömanläggning skall vara högupplösande(fast den får gärna ha en liten höjning i mellanregistret, precis som mina Tukan), men så begriper jag inte heller det där med musikaliska/svängiga anläggningar som många talar om. Jag kan inte tillgodogöra mig svänget om inte detaljerna finns där. Tråkigt för mig, men så är det.

OK, det finns vissa olika sätt att mäta/bedöma. Ursäkta min okunskap, men vad är:
Låg THD
Hög S/N

Håller med till fullo. Med denna definition kunde jag inte rösta på annat än på 1.
För mig kan det inte bli annat än 1. Jag antar att det säger en del om mig, men det är sån jag är, och då får jag stå för det.

Jag röstade på 2

Det jag har gjort förut när jag inte använt tune dem är att ha lyssnat efter mera och mindre bas mera detalj och ofta har det blivit svårt att säja vad som är att föredra

Med tune dem vart det mycket lättare att komma framåt.....när man släpper hur något specellt i musiken, typ bas,diskant,eller likanande lät utan mera koncentrerade sig på om det vart lättare att följa melodin

Visst finns det andra sätt att ställa in grejerna med, men jag har aldrig hittat en metod som nästan i 99% av fallen ger samma utslag, bukar ta hjälp av min sambo för att bekräfta om hon känner hör samma som mig genom att efter lyssning fråga vad hon upplevde och jämföra med mina egna intryck

Jag är helt klart inget proffs på tunedem och skulle gärna ha hem någon som var riktigt duktig på det och få det sista ur anläggningen

_________________
källa:LP12,Keel,Ekos 2, Lingo 1/Troika
SneakyDS
Försteg:Kairn
Slutsteg:280 spark ett gäng
Högtalare:Tukan,isobarik,kaber,unik,keltik,

Min lista på viktiga saker är; först tune dem, sedan livekänsla, sist "hur det låter".
De två sista är rent subjektiva!
Men jag vill ju att det ska låta så som jag vill

Så en CD12 genom en köksradio är inte mitt sätt att bränna 180k.

Jag röstade på alternativ 2.

Den största orsaken till att jag valt Linn och valt att justera min anläggning med Tune Method (som den egentligen heter) är att jag tröttnat på allt snurr i hifibranschen. Innan jag skaffade Linn köpte jag prylar som lät imponerande, med mycket detaljer och bas/diskant/whatever som lät bra. Men jag blev aldrig riktigt nöjd, förmodligen för att jag inte visste vad det var jag letade efter. Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle ha högtalarna på spikes eller inte - det blev ju mindre bas med spikes men kanske är den tightare? Jag kunde inte bestämma mig om vilken signalkabel jag skulle använda. Jag kunde inte bestämma mig om högtalarna lät bäst nära vägg eller ute i rummet. Allt tjafs fram och tillbaka tog hårt mot musikintresset och glädjen med musik.

När jag började använda Tune Method och hittade Linns produkter blev det enkelt att justera högtalarna, hitta prylar som lät bra (även icke-Linn-produkter) och tack vare ett starkt musikintresse blev anläggningen förankrad med detta intresse istället för att bli något som bara snurrade runt fram och tillbaka utan resultat. Linn-användare kör ofta samma prylar en lång tid innan de byter oc h spelar musik. Varför? Jo, därför att de vet vad de vill ha, och de har en enkel metod som gör det lätt att välja produkter och justera in dem, så att man kan lägga tid på det som är viktigast för oss - musik och film. Jag sitter otroligt nöjd med min anläggning just nu, medans min kompis som handlar från hifiklubben fortfarande oroar sig över om hans högtalare trivs bäst med sand i stativen eller inte.

Det är varför jag sitter här på selleri idag med en Linnanläggning. Jag är ärligt trött på den virriga hifibranschen.

/ jajo

Jag röstade på 1, för den kändes mest korrekt. Jag har dock gjort många val grundade på mer än Tune Dem och brukar spontant alltid lyssna efter hur det låter.

Men jag håller helt med Linnofil om att ljudkvalitet "kommer på köpet" som han påpekade i en annan tråd. Exempelvis fattades alla ljudmässiga beslut i Slipsik (flera hundra) uteslutande med Tune Dem och det var många gånger jag tänkte "X lät klart snyggare, men Y var mer tonsäker så den väljer jag".

När sedan allt är färdigt och själva ljudet låter bättre än jag någonsin kunnat hoppas på, då känns det nästan som något magiskt har inträffat: Det snygga ljudet kom på köpet! Trots att jag valde bort det, gång på gång!

Men när man tänker efter så är det inte alls konstigt: Väljer man det hjärnan uppfattar som mest musikaliskt så är det ju troligen det som är närmast "verkligheten". Inte den tillfälliga känslan av att ljudet låter snyggt.

Någon motsättning mellan "bra ljud" och bra Tune Dem ser jag därför inte! Att konsekvent sträva efter bra Tune Dem ger på köpet ett bra ljud. Omvänt fungerar dock inte alls.

_________________
/Fredrik
www.lejonklou.com

Översätt musikaliskt/svängigt med "lätt att följa med i melodin". Eller varför inte engagemang?

Precis som någon skrev i en annan tråd, det är när man gillar skivan som spelas och inte ljudet från anläggningen som det låter "rätt". Vissa kan lyssna runt sådant och uppskatta en bra skiva på vilken anläggning som helst, musiker är ofta en sådan grupp. Eller de som helt enkelt bara lyssnar på musik som förströelse. Andra som du, kräver en viss höjd på ljudet för att kunna uppskatta det hela. Och så finns det "stampa-takten-gänget" förstås

Skämt åsido, så här enkel är förstås inte verkligheten, det finns naturligtvis alla skalor emellan ytterligheterna. Det som är intressant är på så olika sätt en anläggning (eller en enskild apparat) kan vara så fel. Jag har lyssnat på anläggningar i flermiljonklassen där man först sitter förstummad över detaljer, kraft, upplösning, ljudbild... och efter fem minuter fullständigt tappat intresset. Ibland beror det på usel trist demomusik, men oftast inte. Jag har också lyssnat på anläggningar där det svänger och låter musik men där en undermålig ljudåtergivning drivit mig ur rummet.

Jag ser ibland hur vissa anläggningar får "vanliga" människor att bara vilja spela fler skivor, upptäcka ny musik, återupptäcka gamla plattor. Inte för att basen är "bättre" eller något annat tekniskt utan det är musiken som diskuteras/lyssnas på. Jag har också sett motsatsen, när samma "vanliga" människor tycker det låter bra, frågar vad det är för grejor, tittar på de snygga prylarna osv men efter en stund blir samtalen mer allmänna och handlar inte alls om musik. I det senare fallet är anläggningen helt fel trots att den kanske "låter" bra.

Det är här som jag tror att "hifi-gänget" går fel. Man glömmer musiken och snöar in på tekniken. Funderar på om det ska vara lite mer bas, eller mindre. Smalare ljudbild eller bredare. Osv. Det blir ett ständigt bytande av grejor utan att resultatet egentligen förbättras. Det blir bara annorlunda. Hur ofta hör man inte hur någon utbrister "när jag bytte a mot b så lät det bättre" - när dom egentligen menade "annorlunda". Byter man en tunn kabel mot en tjock och det låter annorlunda så tar man det för givet att det är "bättre". För en grov kabel måste väl vara bättre än en tunn? Frågan borde kanske vara, med vilken kabel framstår The beatles som den bättre gruppen?

/ B

THD = Total Harmonic Distortion. I teorin är låg dist alltid bättre än hög, men i verkligheten hänger det delvis på vad man "betalar med". Inga konstruktioner går att göra helt kompromisslösa.

S/N = Signal to Noice (ratio). Helt enkelt skillnaden mellan nyttosignalen, musiken och det som inte ska finnas där. Brum, brus, även dist kan mätas på det sättet.

/ B

Det tror jag med, fast nog har Linn gått i "låta snyggt fällan" ibland o förbättrat "sounded" mer än tune dem.
Förr var det ALLTID prio 1 på musikalitet.
Linn har insett att för att sälja, måste det låta snyggt...
Något som jag inte tycker är en bra utveckling.
Ja, så är det.