selleri.de

Febern har fortfarande inte släppt (hur är det för dig, Roland?). Jag har botaniserat lite bland era tips och kommit fram till att utan Ozzy är Black Sabbath en helt annan grupp med en helt annan känsla i musiken. Borde inte ha samma namn ens!

Utan Ozzy är det bra hårdrock, med Ozzy är det magi. Never Say Die gillar jag skarpt fast den är ojämn. Hade varit grymt spännande om de fortsatt i den experimentella riktningen istället för att sparka Ozzy och gå över till rak hårdrock.

_________________
/Fredrik
www.lejonklou.com

Den har gått över.
Ingen likartad artist-feber har drabbat mig sedan dess.

jaja

Dio är ialalfall mycket tyngre än ozzy

_________________
Peter

Och kortare

_________________
För att komma till källan måste man simma mot strömmen.

Och i en helt egen klass, fast Ozzy har ju nått magiskt han med fast Dio är en bättre sångare i mina öron

Exakt

_________________
Peter

Men Black Sabbath är bättre med Ozzy.

Är nybörjare på Sabbath så jag får återkomma i frågan

Kan man inte säga

Ozzy och dio är så otroligt olika
Dio är sångare, ozzy något annat

De flesta skivor sabbath har släppt är bra

_________________
Peter

Lite gammal tråd det här kanske... men jag chansar. Nån sa att de flesta skivor med sabbath är bra. Det kan jag nog hålla med om. Även om det klassiska 70-talet FORTFARANDE anses vara det "riktiga" sabbath för vissa. Jag skulle nog säga att "heaven and hell" från -80 är deras bästa platta. Ja kanske den bästa hårdrocksskivan någonsin till och med. Den har ju det där rökiga 70-tals ljudet blandat med det nya fräscha valet av sångaren Ronnie James Dio. Och vilka låtar sen. Children of the sea, titelspåret, die young, för att nämna några. Detta borde vara den skiva en hårdrockare skulle klara sig med på en öde ö. Men det blev ju fler skivor med Dio såklart. Mob rules är fantastisk och liveskivan "live evil" som några redan nämnt. Det tycker jag var lite oväntat då jag alltid upplevt den som lite halvdan med schabbigt ljud? Där är ju även Vinne Appice med på turnén som trummis och han har jag alltid haft problem med tyvärr. Inte alls lika svängig och musikalisk som originaltrummisen. Bill Ward spelar ju även på "heaven and hell" och gör det ypperligt. År -92 är det dags igen för lite Dio samarbete tycker Iommi och dom snickrar då ihop "dehumanizer" som är en riktigt bra platta måste jag säga. Ljudet är stenhårt och här sköter sig även Vinnie!
Allt mellan de här åren jag pratar om är också värt att kolla upp för dom som inte redan gjort det. -87 släpps "eternal idol" som jag alltid gillat. Det är ju då den relativt okände sångaren Tony Martin gör debut med sabbath. Och det är en makalöst bra sångare med en otrolig röst. Skivan eternal idol var egentligen tänkt för en annan sångare så Tony Martin fick sjunga in hela skivan med ganska kort varsel. Uppföljaren "headless cross" däremot blir en helt annan grej där man hör att allting är mer polerat. Legendariske trummisen "Cozy Powell" plockas in och allting låter bara stort och välspelat tills sista spåret. En klassisk platta verkligen! Uppföljning blir "TYR" från -90. Även denna en mäktig produktion med samma uppsättning. Tony Martins sång kanske till och med strået vassare här. Klart underskattad skiva som många nog "hoppar" över. Så med detta vill jag bara säga att alla sabbath plattor har något speciellt men favoriten kommer nog alltid vara heaven and hell...

Detta 5 år gamla inlägg hade jag glömt av lite...

Rätt bra skrivet ändå tycker jag nog

Absolut. Men jag tycker nog, mossigt nog, att det är de tidigare BS-skivorna som är värda ngt. Beror nog på att de kom ut under tiden jag formade min musiksmak (60-70). Jag är inte fast i det förgångna utan lyssnar huvudsakligen på modern musik men mitt hjärta klappar lite extra för den perioden, med tidiga Genesis, Led Zeppelin, Pink Floyd, Emerson Lake & Palmer, Deep Puprple, Jimi Hendrix - ja, ni som var med då vet vad jag menar.

/ B

_________________
"När Einstein insåg att allt var relativt började han kröka på rummet."
Ikemi/Majik DSM, LP12/Ekos/Akiva/Lingo2, B&W DM603