selleri.de

Finns det många fler här som lyssnar på progressiv rock/metall månne?

Tycker det är en rätt svår genre att ha koll på då det finns väldigt mycket att välja på när man börjar rota lite, men det finns rätt mycket skräp som man bara inte orkar med...

För min del gäller främst Dream Theater (såklart), Porcupine Tree och Spock's Beard. Håller på att lyssna in mig på Transatlantic och Camel också...de senare kan nog funka för folk som gillar Pink Floyds senare verk tror jag (lyssna t.ex. på skivan Rajaz).

Som sagt, finns det fler som är inne i samma musikgenre och rotar? Vad lyssnar ni på isf, och har ni några tips?

Förmodligen!!

Lite tips:

Last Tribe
Ark
Wolverine
Ayreon
såna som Rush och Genesis behöver man väl inte tipsa om

återkommer med fler tips..........

Se där

Last Tribe lyssnade jag lite på för några månader sen, det var okej men jag fastnade inte riktigt för det då. Kanske skulle ge dem en andra chans. De är svenskar om jag inte minns helt fel?

Ark, Wolverine och Ayreon har jag inte lyssnat på alls. Ska kollas upp! Sen Rush och Genesis - om jag hittar en skiva där jag inte stör mig på sångarens röst i Rush så kanske Jag har "Presto" på vinyl, den är rätt okej förutom just sången som är lite störig. Den funkar bra i "Tom Sawyer" (kanonlåt f.ö.) men annars...mja...

Tack för tipsen! Nu har man ännu mer att leta efter...

Prova In to the electric castle och den nya Human equation med Ayreon, hans övriga alster har jag inte fastnat för.

När det gäller Ark så har dom bara släppt två skivor varav den senaste heter Burn the sun, rekommenderar den före den äldre som heter just Ark.

Släng ett pm till tjagge om du vill ha tips, karns enda uppgift i livet verkar vara att hålla koll på progressiv musik.

Kolla även in Fates Warning, inte deras äldsta utan från Perfect symmetry från -89 och framåt.

The Gathering
Symphony X
King Crimson
Yes
Styx
Kansas
Jethro Tull
Peter Gabriel
Asia

och många många fler........

Ja det känns bane mig så ibland. Släng ett litet öga på min press under medlemsavdelningen. Sen författade jag också en liten intro till Zappa ett av de största orginal som någonsin levat.

Just progmetal är inte riktigt min hörna men Dream Theather är bitvis mycket bra. Images and words plattan skulle kunna vara författad av Yes söner eller nått.

Ayreons Into the electric castle är precis som otto säger ett mästerverk.

Jag är mest inne på den så kallade symfoniska rocken och du nämnde ju Camel och Pink Floyd så du verkar åtminstone ha börjat rota i denna underbara gengre. Genesis dök också upp såg jag, en självklarhet bland de stora 70-tals banden.

Jag improviserar en liten lista här med klassisk symfonisk/proggresiv rock

King Crimson/In the court of the crimson king 1969

Yes/Close to the edge 1972

Genesis/Selling England by the pound 1973

Emerson, Lake & Palmer/ELP 1970

Van der graaf generator/H to he who am the only one 1970

Gentle giant/Octopus 1972

Camel/Mirage 1974

U.K./U.K. 1978

Det var åtta brittiska band, alla från storhetstiden 70-talet. Innan punken dök upp osv....

Jag bubblar med två Italienska 70-tals band. Dessa båda var de största banden inom gengern i sitt hemland. Den Italienska scenen var lite speciell och till mycket avskild från den Brittiska, Amerikanska, Tyska och Svenska. Om detta skulle en uppsatts kunna skrivas så vi lämnar ämnet här.

Premiata Forneria Marconi (PFM)/Per un amico 1972

Banco del mutuo soccorso (Banco)/io sono nato libero 1973

Det var lite om grunderna det. Finns intresse så kan resan fortsätta länge till. Jag skall slänga in några modernare band som lirar lite tyngre senare nu när jag har fått skriva av mig om dom gamla hjältarna.

Rush tror jag ska få en egen tråd snart för det är en fin kanadensisk powertrio, förövrigt tillbaka med ett nytt album nu eller som vi säger......ja ni kanske har hört den redan.

Jomen visst!

Dream Theater har en egen hylla i skivstället så dom ligger i CD'n mellan varven. Sen måste jag erkänna att jag inte har så många orginalskivor i denna genre, då dom oftast bara säljs för fullpris.

Porcupine Tree och framför allt Steven Wilson är lite av min idol. Killen är ju med på alla skivor! Kolla även upp hans "senaste" projekt Blackfield, som är riktigt bra.

Spocks's Beard har jag inte fallit för, men Transatlantic gillar jag bättre. Ayreons tidigare material har jag inte lyssnat så mycket på, men senaste skivan är ju brutal. Är en konceptskiva om en kille som varit med om en bilolycka och ligger i koma.. Huvudpersonen och folk i hans omgivning spelas av olika sångare.

Pain of Salvations Remedy Lane gillar jag också, medan dom tidigare skivorna passar inte riktigt mig, då jag endast hittar en och annan bra låt på skivorna.

Sen kan du/ni kolla upp Forgotten Suns - Snooze, som verkar väldigt lovande. Jag har dock bara lyssnat på några låtar av den.

Gillar man Dream Theater finns ju Vanden Plas också, som jag anser vara mer rakt på sak, men då mer lättlyssnat och dom har ett gäng bra låtar.

Rush som tidigare nämnts är ju svårt att vara utan ( ska ner och kolla på dom i september)

Quidam heter ett band från polen som är alldeles otroligt trevliga, gör bland annat cover på Deep purples child in time.

Kanske man får slå ett slag för Galleon, utmärkt svensk prog (vore kul att höra om nån mer hört dom)

_________________
Peter

Jag har kommit i kontakt med en hel del bandnamn, jag har inte hört alla men känner igen de flesta. Dels genom www.missingpiece.net där jag brukar handla dels genom mitt medlemskap i Göteborg ArtRock Förening, GARF. Missingpiece hemmsida ger mycket nyttig info om man är intresserad av denna typ av musik. GARF anordnar en gratis konser varje år i augusti i göteborg, slottskogen. Ett mycket beundransvärt initiativ.

Galleon har jag en platta med men det är inte riktigt min grej. Låtarna känns lite enformiga tycker jag. Jag har King of Aragon och deras senaste skall tydligen vara bra men det får man ju alltid höra när en grupp släpper något nytt.

Är jobbarpolare med 2 i Galleon ( vi mötte lassie där då )))

Är inget jättefan men lyssnar och tycker dom är ok, speciellt när man vet bakgrunden osv

_________________
Peter

Oj, berätta inte att jag var negativ till deras alster....dom, precis som alla andra inom denna typ av musik, skall ha en stor eloge för att dom över huvud taget håller på med det dom gör.

Quidam lirade för övrigt i slottskogen första gången det ordnades gratis konser där. Måste ha varit 2000, enda gången jag inte har varit där. Bästa bandet hittills är Flower Kings, det var i mina öron riktigt bra.

Svenska Opeth lirade samma år, det kan vara något för Ayn att kolla upp. Progmetall med riktigt tajta musiker och som jag upplevde det då en lite egen stil. Allt blir lite bättre live men kolla upp det.

Hehe
Nejdå men dom är nog vana med kritik med tanke på att dom är såpass litet band.
HAr förresten fotat ett par bilder på deras förra skiva

Quidam skulle jag gärna sett, i mina ögon är deras live från mexico helt underbar.

_________________
Peter

Opeth? Ja, där har väl Steven Wilson (Porcupine Tree) varit med också på ett hörn Jag hade en lista över skrivor han medverkat på och det var uppåt 400 titlar har jag för mig. Producent, ljud, sång eller något intrument.

Opeth har inte riktigt fallit i mitt tycke, även om dom har bra låtar. Har faktiskt vissa låtar där growlande låter "okay" (i mina öron). Fast dom gör rätt varierad musik. Jag håller med om att det är ett het tips då många diggar det bandet.

Lyssnar för övrigt just nu på en Porcupine Tree Promo-skiva, som är Promo till nån turne med just PT och Opeth.

Missa inte Focus!

Dags att tipsa om några modärna progressiva höjdaralbum. Det progressiva musik genren är en mycket tacksam genre att rota runt i. Det finns hur mycket bra musik som helst och det finns många hemsidor en konsument kan konsultera i sin jakt på ny musik.

Jag hoppar över Ayreons ”Into the Electric Castle” den plattan har redan nämnts ett antal gånger.

Rocket Scientists, ett amerikanskt 90-tals band har släppt tre studioalbum. Personligen tycker jag att deras andra skiva, Brutal Architecture (1995) är deras bästa hittills. Den skivan har ett ljusare sound och bygger på många bra melodier. Men det är deras senaste alster, Oblivion Days (1999), som jag vill tipsa om här. Ayn verkar vara inne på lite tyngre progressive rock och då tror jag att denna skiva skulle passa bättre. Bandets huvud medlem är Erik Norlander, en riktig keyboard trollkarl. Han har varit verksam på en mängd plattor de senaste åren, förutom solo material lirar han på sin fru Lana Lanes skivor. Han har även lagt några keyboard slingor på Arjen (Ayreon) Lucassens alla projekt. Arjen medverkar i sin tur på denna RS skiva. Albumet öser på i bra fart hela tiden, om man gillar tvära kast och många instrumentala utsvävningar är detta något att kolla upp. Brutala trumkomp, tunga gitarriff men framförallt tjurrusningar på klaviaturen bidrar till en njutbar helhet.

Nästa gäng till rakning, Cairo och deras andra skiva Conflict and Dreams (1998). Modärn symfonisk rock. Grunderna från Yes och Emerson, Lake & Palmer, uppblandat med ett lite tyngre sound av i dag. Även på denna skiva är det keyboards och orglar som dominerar ljudbilden. Väldigt många taktbyten och långa instrumentala utsvävningar erbjuds på de fem långa låtarna. Skivans sista spår, Valley of the Shadow, är en 16 minuters symfonisk utflykt i ELPs anda.

Nu har vi kommit fram till ett riktigt unikum i branschen, Magellan. Deras album, Impending Ascension (1993), är en riktigt sprudlande härd av intryck. Skivans första spår, Estadium Nacional är ett elva minuters fyrverkeri av taktbyten, melodislingor och vokala harmonier. Förutom de tre elva minuters låtarna, så finns det några lite rakare och rockigare spår. Trent Gardner heter manen bakom denna grupp. Även herr Gardner är en sån där filur som har många järn i elden. Explorers club är namnet på ett av hans projekt, där bl.a. Terry Bozzio (Zappa), James LaBrie, John Petrucci (Dream Theater), Kerry Livgren, Steve Walsh (Kansas), Marty Friedman (Megadeth) samt Steve Howe (Yes) medverkar. Trent är också upphovsman till rockoperan Leonardo – The Absolute Man, med ovan nämnde LaBrie i huvudrollen som Leonardo Da Vinci. Nog om det, Magellan har ett väldigt ”gåpåigt” sound, det är hela tiden något nytt på gång. Jag gillar det men vissa kan tycka att det känns schizofrent, att det borde lugna ned sig någon gång och inte hela tiden rusa på i full fart.

Tillsist några rader om space/metall/rock operan Star One (2002), författad av allas vår Arjen Lucassen. Visst känns arrangemangen och soundet igen från Ayreon plattorna, men här är det mycket tyngre. Tunga malande gitarriff ackompanjerat av vandrande keyboards. Jag kan uppskatta denna skiva för de starka melodierna och snygga sångarrangemangen. I vanliga fall gillar jag inte metall men detta är mer melodiskt och pompöst.

Det var fyra album från modärnare tid. Runt Norlander från Rocket scientists, Lucassen samt Gardner från Magellan finns det väldigt mycket mer material att upptäcka. Även grabbarna från L.A. har släppt två skivor till under namnet Cairo. Det är bara att följa ringarna på vattenytan.

Hurra, mitt favoritämne

Det var väl Dream Theater som fick in mig på progressivgenren i början av nittiotalet men har mer och mer snöat in på lite äldre progressiv rock, främst Yes och Genesis.

Mina skivtips:
Yes - Fragile samt Close to the edge.
Genesis - Selling England by the Pound (något helt annat än det Genesis man hör i skvalradion).