selleri.de

Att högtalare kan vara problematiska laster för förstärkare, känner vi ju till. Ett extremt exempel var elektrostaten Apogee Scintilla med en nominell impedans på 1 ohm (!), som fick många förstärkare att brinna upp när de drevs för hårt.

Men hur är det med Linns högtalare? Tittade på nätet på en test av Komri i Stereophile, med efterkommentar av Linn´s Brian Morris. Och enligt testen och Morris, så är Komri "en stygging", med sina impedansdippar ner till 1,7ohm och därtill fasvridningar samt en känslighet på 87dB, att driva för klena förstärkare.

Hur ser det ut med andra Linn-högtalare? Om inte jag minns fel så var/är till exempel 5140 (senare Espek) en relativt "snäll" last, med inte så stora svängningar runt den nominella impedansen på 4ohm, medan Kaber i sin tur är kända för att vara relativt trögdrivna. Hur är det med Keltik, Ninka, Katan, Akurate, Kan, Isobarik, Sara 9, mfl, mfl? Vem är "snällast" och vem är "elakast" mot en förstärkare?

Snällast torde alla aktiva burkar vara.
Har också läst om Komri - en rysare. Finns även en 242 test där de mäter burken, på Linn web.
Har dock glömt om 242 var svår.

Känns som keltik äter effekt iallafall, kör med endast ett steg på basen vilket blir i underkant när man börjar spela på lite.
Stegets fläkt får också jobba en hel del.

_________________
Peter

Urmodellen av Sara var på sin tid beryktad för sin knepiga impedans i mellanregistret, kombination låg impedans/hög fasvinkel. Inget problem för merparten av användarna som hade Naimförstärkare, själv hade jag dem med LK2 utan problem.