För att återgå till tråden....jag får väl erkännas vara duktigt insnöad på ZZ. Man ska vara lite försiktig med gamla ZZ utgåvor då de flesta gamla skivorna (som återutgivits på CD) fram till El Loco ungefär har ommastrats å det grövsta och getts ut igen. Köper man idag tex. Tres Hombres på CD och lyssnar på ett originalex. på vinyl så inser man ju att man har fläskat till allt, bytt trummor

och i och med det förstört mycket av kvalitén hur det svänger. De ommastrade låter bara fett men de svänger inte alls som originalmixen (Hej, Lejonklou).
Musikmässigt var de tidiga bäst, ZZ Top blev sedan tvingade att "övervintra" syntvågen medelst trummaskiner och MTV-videos. Bottennappet här är definitivt Afterburner, därefter har det skett en succesiv återgång till ursprunget (återgången började med Recycler). Bland de senare plattorna skulle jag definitivt vilja slå ett slag för Antenna, Rhythmeen och Mescalero. De senare två är ju blytunga och här har Billy Gibbons börjat mickla med ett alldeles nytt gitarrsound. Såg en intervju med honom i Mojo där dom frågade just vad han hade gjort. Svaret blev att det var en helt galen setup med fel strängar, löst strängat och mycket dist. Men visst låter det fett, tyckte Billy

På Mescalero låter annars Billy Gibbons som han druckit bensin till frukost
Jag skulle påstå att köpa best of inte riktigt är bra då en massa sköna låtar saknas.
Kan för övrigt nämna att ZZ Top driver ett bluesmuseum i södra USA liksom att dom är lite insnöade på Elvis: Därav dyker ibland en och annan Elvislåt upp framförallt live. På XXX (för övrigt ett mediokert album) har dom tagit med en liveinspelning av en blytung bluesvariant på Teddybear, haha. Kommer också ihåg att ZZ Top fick ställa in en turné i Europa för några år sedan då en i bandet hade råkat vådaavfyra en revolver som man hade haft i bootsen, varvid viss fotskada uppstått, hahaha.