selleri.de

Nu talar du mot dig självt.

Härlig debatt! Det finns dock ett perspektiv som jag kände försvann efter några sidor: Musik handlar inte bara om skicklighet (med möjlig indelning bättre-sämre) eller grad av sofistikering (med möjlig indelning smartare-dummare) etc. Det handlar även om SMAK. Det är en konstform vi talar om då bör man kunna skilja på detta är bra (i betydelsen skickligt/sofistikerat/utvecklat/begåvat - något som man kan och bör diskutera för att begreppet ska kunna utvecklas) och detta gillar jag.

Vissa personer sätter likhetstecken mellan dessa två, de gillar helt enkelt allt som är bra. Själv känner jag inte alls så. Jag blir lätt berörd men har en tydlig preferens, varför viss musik är underbar och annan ger mig obehag - även om jag håller med om att musiken i båda fallen kan vara bra. Låt mig ge två exempel:

Elvis Costello är utan tvekan en jäkligt begåvad kille som gjort ett antal kanonlåtar. Tyvärr har jag haft lite svårt att bli berörd av dem. Det är bra och jag gillar det sådär. (Kan ändras då jag inte hört alltför mycket av honom).

Led Zeppelin är utan tvekan ett stort band som inte bara var skickliga musiker och skrev bra låtar utan även var så nyskapande att de i stort sett definierade en ny genre. Tyvärr tycker jag att många av deras låtar är obehagliga, de ger mig en känsla av beräknad falskhet och tomhet.
Hade skivorna i original och sålde dem - har inte ångrat det en sekund. Det är bra men jag står inte ut med det. (Inte troligt att det ändras då jag växt upp med dem och gett dem många chanser).

Eilert Pilarm gjorde några riktigt usla skivor under den tid då han som sjuk trodde att han var Elvis. Det var definitivt inte bra enligt någon för mig känd definition, men ett fåtal av låtarna hade en klar charm. Det var verkligen inte bra men jag gillade det.

Förstår ni vad jag menar?

_________________
/Fredrik
www.lejonklou.com

_________________
Mina annonser på AudioWoof

Visst. Själv vet jag inte hur många gånger jag har lyssnat på M A Numminens storverk "Katten också". Fast hur du kan låta bli att gilla Elvis och Zeppelin är mig en gåta...

_________________
Mina annonser på AudioWoof

Du får spela några pärlor för mig nån gång (Elvis alltså). Jag har flera gånger tänkt att "jag borde verkligen gilla det här", men på något sätt går det mig förbi i alla fall.

_________________
/Fredrik
www.lejonklou.com

Är det finnen som sjunger så falskt?
Om det är samma kille jag tänker på så gör han det med avsikt o är en prestation att sjunga så. (han kan tydligen sjunga bra med fejkar...)
Får otroligt ont i magen o i själen av att lyssna på det.
Skär sig totalt.
Fast det kanske funkar på en linnrigg, har ju bara hört på radio.

Falskt? Han sjunger med inlevelse!

_________________
Mina annonser på AudioWoof

Självklart! Men när jag tänker efter så är jag inte så säker på att du kommer att gilla honom, jag tror att man måste ha lite av hans bittra och självömkande läggning för att till fullo kunna förstå vad han sjunger om.

"Alone with your tweezers and your handkerchief
You murder time and truth, love, laughter and belief
So don't try to touch my heart, it's darker than you think
And don't try to read my mind because it's full of disappearing ink"

_________________
Mina annonser på AudioWoof

Snackar vi om Kungen nu eller?
Melodiösa låtar, bra sväng o spelglädje, sanslös röst. Han skulle kunna sjunga om cykelhandtag o det hade ÄNDÅ varit toppen.
Är ingen elvisfan direkt (har en samlingsskiva) men slås varje gång den åker på hur bra det är.
Måste ha varit ett grymt drag live!

Nja, eller jo. Vi pratar om Elvis Costello.

_________________
Mina annonser på AudioWoof

Costello är ju INTE Elvis
Jag talade om Elvis "the King", inte någon annan

Elnigt mitt tycke så var ELVIS (the king) bra fram till 56 när RCA köpte honom efter det så är det bara enstaka låtar som är bra fast rösten var ju bra hela tiden iofs den kunde inte RCA ta ifrån honom.

_________________
If you prefer your music to come from a vinyl LP on a precision turntable rather than a CD on a boom box - You might be a straight razor guy.

http://www.pokerstrategy.com/uV389J

Håller med att Elvis Presley var som bäst mellan 1954 och 1955 då han låg på Sun Records. Det han gjorde efter han gick över till RCA 1956 höll aldrig samma glöd och energi som hans Sun inspelningar men det som räddar mycke av det han gjorde på RCA fram tills 1958 är Scotty Moore och Bill Black som hade spelat med han sen början.
Scotty fortsatte att spela med Elvis fram tills 1968 men Bill la av 1958 och startade sen sitt egna band som hade stora hits i början av 60 talet.

Jag har mer och mer funderat på vem som var den viktigaste artisten som kom fram på 50 talet och valet verkar stå emellan Elvis Presley och Johnny Cash enligt mej. Och för att va ärlig så vinner nog Johnny Cash, han skrev sitt egna material, hade en bättre röst, sålde mer skivor under längre tid (Elvis har sålt mer men då är 55% samlingskivor hehe) och han är den ände som är med i Country Hall Of Fame, Rock 'N' Roll Hall Of Fame OCH songwriters Hall Of Fame.
Och sen är han ju "The Man In Black"

_________________
All my friends are boppin' the Blues