Under mina år i uppgraderingsträsket har jag upptäckt följande (som funkar
som regel i mitt fall, kanske nån känner igen sig?):
Om jag inte alls är nöjd och lyssnar väldigt lite på musik måste det ske förändringar
i signalkällan.
Om jag är nöjd men känner att jag vill piffa upp systemet lite gör jag något
med de andra delarna av kedjan. Till och med när jag spelade med ett slött
NAD-slutsteg tyckte jag att det svängde om musiken, även mina förra
högtalare, som inte har en chans på något sätt mot Ninka, spelade musik
som var kul att lyssna på, men uppgraderingarna här har gjort det roligare
och piffat upp upplevelsen.
En bra signalkälla med halvdan utrustning i övrigt är som ett mycket
vackert men oskarpt porträtt. Det är trevligt att titta på det, men man känner
att det finns mer att hämta ur det.
En dålig signalkälla med bra kringutrustning är som ett ansträngade
porträtt som återges väldigt skarpt - jag tycker att det blir jobbigt att
titta på.
En bra signalkälla och bra kringutrustning är som ett vackert porträtt med
skärpa och detaljer, dvs den perfekta upplevelsen.
Mellanalternativet, den dåliga signalkällan, skulle jag inte leva med. Däremot
skulle jag säkert överleva med det suddiga men vackra porträttet, iaf till
en början!
Klockan är snart midnatt och jag flummar säkert, några av er kanske
känner igen er trots detta.
