Senaste månadernas köp:
Eden Ahbez Eden's Island
Detta är ett minst sagt ett original! Eden Ahbez var förmodligen världens första hippie - på 50-talet, långt innan det var OK att ha långt hår och prata om fri kärlek. Ahbez skrev en låt till Nat "King" Cole 1947 (Nature Boy), men gjorde endast den här skivan i eget namn 1960. Han levde i kollektiv i Palm Springs med sin fru och ett dussin andra där livet präglades av "natur mensch"-filosofin, med nudism, fri kärlek och en kost bestående av råa grönsaker, frukter och nötter. Det sägs också att han en period bodde i en grotta under det första L:et i HOLLYWOOD-skylten...
Musiken får väl kallas "exotica", med trummor, träflöjter, körer och insektsljud. Eden sjunger om "Eden's Island", med vilket kanske alla andra skulle åsyfta Edens Lustgård, men som snarare verkar vara HANS ö med fri kärlek etc. Helt skruvat, fast ändå bra. Han menar det ändå! Man känner när man lyssnar på plattan att det är en frihetssträvande outsider.
LP:n sägs bara ha sålt ca 100 exemplar och är en riktig raritet idag. Nu finns den som tur är på CD.
Pete Brown & Piblokto / Battered Ornaments Alla fyra plattorna
Pete Brown skrev alla texter till Creams låtar. Det här var ahans eget band från samma tid (snarare 69-70...) Musiken är mycket mer freakad än Cream, de låter tokiga. Brown vrålar och spelar talking drum som om det inte fanns någon morgondag. Bästa plattan av de fyra är nog
Mantle-Piece på den första dubbel-CD:n, som en kompis till mig som är hip hoppare beskriver som just hip hop. Det är svängiga trumkomp med sång och rytmiska gitarrer och saxar och flöjter till. Annars är sista plattan
Thousands on a Raft något av en klassiker, med sitt flippade hårdrockssound. Gitarristen
Chris Spedding var även med på
Jack Bruce första platta Songs for a Tailor.
Comus Song to Comus
Ännu en freakad platta som inte liknar något annat.... Det här är en samlings-CD med båda plattorna plus bonusspår. Comus började spela 1969 någonting och spelade in första plattan 1970 (släpptes februari 1971). Det är ett akustiskt band med gitarrer, flöjt, fiol, handtrummor, kvinnlig och manlig sång. Plattan verkar handla om någon sinnessjuk karaktär med dubbla identiteter, Diana och Comus. Och sångaren växlar mellan dem. När han är Diana är det lyriskt och vackert, och när han är Comus är det riktigt ondskefullt, sjunger bl.a. om hur han vill köra in en kniv i en... Låter kanske pretto, men det är GRYMT bra! Som ett akustiskt hårdrocksband med energin och attityden.
Naturligtvis floppade skivan totalt... 35 år senare verkar världen vara mogen, som med så många andra av sin tid missförstådda band.
Emmylou Harris Roses in the Snow
Älskar känslosam melankolisk country. Det är ju den vita bluesen, med fattiga inavlade hillbillies. Nu är det ju inte riktikgt så "illa" med just Emmylou, hon däremot jäkligt bra. Plattan är från 1980, och den första jag köpt med henne. Blev fast direkt. Måste ha alla som kom innan...
När jag kollade upp henne visade det sig att hennes första kom 1969 på lilla etiketten Jubilee och den andra 1974 på Warner/Reprise. Därefter kom plattorna i rask takt. Då undrar man ju vad som hände under de fem åren mellan första och andra plattan. Tydligen var första plattan mer folk-psych-inspirerad, mer åt Joni Mitchell. Ett par veckor efter att skivan släppts så gick lilla bolaget Jubilee i konkurs. Och plattan försvann. Den har aldrig släppts på CD. Och Emmylou räknar nummer två från 1974 som sin första platta... Mystiken tätnar. Jag måste bara få tag på den där Jubilee-plattan, som både diggar Joni och Emmylou. Därefter spelade hon med Gram Parson tills han dog 1973.
Queens of the Stone Age Songs for the Deaf
Jag har alltid gillat Kyuss. De spelade 70-tals-hårdrock i början av 90-talet. De var nog hopplöst ute när de kom egentligen. Det här är gitarristen Josh Hommes band efter det. De flesta har väl hört dem. Nu har plattan äntligen kommit på lågpris, så då slog jag till. Den är grym.
Jack Johnson On and On
Har snackats om Jack Johnson en del här på forumet. Det är verkligen bra! Fast den bästa plattan tycker jag nog är Brush Fire Fairytales.
De däringa surfarna verkar ju vara för sköna. Inte sportiga så det stör, utan mer laid back... Man skulle ha en hydda på Hawaii vid vattnet och en fet stereo med högtalarna riktade ut mot vattnet, och så skulle man kunna surfa medans ens favoritmusik dånade över vågorna. Och det skulle bara vara en själv, vattnet, vågorna, fåglarna och musiken.
Jack Johnson m.fl. soundtrack Thicker than Water
Jack har tydligen gjort en surfarfilm. Det här är soundtracket. Några låtar med honom, några med annat folk. Det är svävande och eskapistiskt och passar bra till vatten. Fst det är ju inte new age...
Register
Login
FAQ
Search
Håller hur som helst med dig B, en smått fantastisk skiva! Förekommer i övrigt på soundtracket till filmen Closer. En höjdarfilm som känns i mellangärdet!
