Ja, tyvärr har jag mycket att göra både i skolan och på fritiden så det har inte hunnits med så många lyssningstimmar som jag skulle ha velat. Har fått ta till småtimmarna de två senaste nätterna...
Det är så svårt att beskriva upplevelsen, så jag säger istället så här: i förrgår en bit in på kvällen skulle jag lyssna på en låt från en skiva. En dryg timme senare hade jag istället lyssnat på hela skivan från start till slut - av bara farten! Det fanns liksom aldrig någon anledning att stänga av, inte avbryter man en konsert som är i full gång?

Det är så svårt att slita sig från fåtöljen och sluta lyssna. Ikemin spelar med en så självklar pondus att man liksom inte behöver sitta och 'oroa' sig eller vad man ska säga - det är självklart att den drar ut allt från CD-skivan på rätt sätt så att man inte missar något. Förut kunde jag tycka då och då att 'wow, det där instrumentet kändes ju nästan som på riktigt' - så är det hela tiden nu! Det känns med ens fånigt att ens ifrågasätta att det skulle göra det på något sätt.
Så ja, nog återupptäcker jag skivsamlingen. Hittills har jag inte fått lust att stänga av en enda skiva innan den tagit slut...
En väldigt läcker sak var en låt med inslag av klassisk orkester som jag lyssnade på - en oboe och en flöjt turades om om att ta solostämman, och det var fullt tydligt att oboespelaren satt till höger om och strax ovanför flöjtspelaren! Har hört folk skriva om liknande upplevelser, men har aldrig hört det själv - eller rättare sagt, nog hade man kunnat
ana att det var så tidigare, men nu är det helt självklart - mycket läckert som sagt! Livekänslan ökar betydligt.
Nu är det dags att lyssna på några fler skivor. Tjipp
