...du har rätt på så sätt att det bara är musikaliska budskapet kvar utanför rummet. Sweetspot, ljudbild och allt annat ointressant stör inte upplevelsen så det är lättare att avgöra vad som är bättre eller sämre. Däremot är det som bäst i rummet när allt stämmer.
Men som den svensk jag är så väljer jag inte antingen eller, jag vill ha båda 
Alltså, illusionen av att var där är också viktig och ett bra komplement till att leva sig in i musiken. Med en bra inspelning och en bra återgivning blir det så mycket tydligare vad musikerna vill åstadkomma. Här är egentligen Linn ganska kassa, det är ytterst sällan som det målas upp ett rum framför en, med musiker med kropp som spelar. Förmodligen beror det på att de flesta Linnisar inte prioriterar (eller åtminstone beaktar) den aspekten när de sätter upp sina anläggningar, eller?
När jag går hem från en konsert och lycklig nynnar på en låt minns jag musiken, inte ljudbild, sweet spot eller nåt annat ointressant.
När jag lägger mig på kvällen och har en musikslinga i huvudet har det noll att göra med ljudkaraktär, signatur eller annat utan endast med det musikaliska budskap och den känsla jag bär med mig.
För mig inns inget både ock, om man bedömer musik efter annat än känsla så är det konstigt.
Att tro att musikåtergivning handlar om soundstage eller sweet spot är tragiskt tycker jag. Hur ofta har ni lyckliga vandrat hem efter en konsert och tänkt på vilken bra ljudbild det var?
Nu blandar du äpplen och päron. Jag har fö vandrat hem efter en konsert och tyckt att hur bra musikerna än var så lät det för pissigt. Chicago i Göteborg på 70-talet tex där hela konserten förstördes av inkompetenta ljudtekniker, Simple Minds på kåren i samma stad där man spelade tokhögt och jag fick lämna lokalen, Blue Öyster Cult på Scandinavium (Gbg) där man spelade så högt så jag har fått bestående tinnitus etc.
Själklart tänker jag inte på soundstage, ljudbild och annat när jag är på en konsert. Jag är ju mitt uppe i det! Det är när jag lyssnar på samma konsert hemma (vilket är sällsynt att man kan, jag kan bara påminna mig om Sparks vars konsert på Södra Teatern faktiskt spelades in och gavs ut på DVD) som jag vill komma tillbaka till den plats där jag upplevde den. Vad är det för tragiskt med det?
När du lyssnar på en klassisk konsert eller ett framförande av en jazz-combo, på vilket sätt tycker du att det är tragiskt att du också upplever rummet, att du är där, tillsammans med musikerna och sitter där och lyssnar?
Jag har sk Low-fi-skivor där ljudet är kass men musiken är på topp. Med en bra anläggning som också presenterar rummet och, ja, soundstage, så är man ett med musikerna i deras vardagsrum och förstår precis vad de håller på med. Vad är det för tragiskt med det?
Har du/ni lyssnat på Iggy Pop "TV-Eye 1977 live" någongång? Den, om något, är tragiskt illalåtande på vilken anläggning som helst. Utom den anläggning som kan återskapa konserthallen. För då förstår man musiken, hör vad musikerna spelar och kan tom njuta. Det kan jag inte idag med min Linn-anläggning, men det gick bra med en LP12:a och ett par Stax elektrostathörlurar i början av 80-talet.
Vad som är riktigt tragiskt är inte att jag blivit lurad såsom varande en hifi-nisse, det tragiska är att Linnisar är lurade på halva upplevelsen. Som att dricka världens bästa champagne i plastmugg tillsammans med sämsta kompisen.
/ B
Register
Login
FAQ
Search
