selleri.de

Har fortsatt med musik från slutet av 60-talet:

Cream: ”Disraeli Gears”. Tycker att Cream var bättre live än på studioinspelningarna.

Mountain: ”Climbing”. Andra skivan släpptes 1970. Leslie West heter den gudabenådade gitaristen i gruppen. Till största delen spelade han på en Gibson Junior.

Canned Heat: ”Canned Heat” resp ”Boogie With Canned Heat”. Tung gung med den bästa sättningen av gruppen. Skivorna släpptes 1967 resp 1968. Kanonbra båda två!!

Fleetwood Mac: ”Fleetwood Mac” resp ”English Rose”. Släpptes 1968 resp 1969. På den tiden var det Peter Green och Jeremy Spencer som hanterade gruppens gitarrer. Därefter försvann Green i drogpsykoser och den duktiga slidegitarristen Spencer hamnade i den religiösa sekten, Guds Barn. Enormt bra var dom iaf.

Halkade på något sätt in på Louis Armstrong nu på kvällskvisten,
Ingenting jag brukar lyssna på i vanlig fall.

Vilken spelglädje! Varje instrument gör sin grej och får ta plats. Låtarna är oerhört varierade och svängiga.
Det känns äkta, från hjärtat, inte... regisserat... som det kan kännas att musiken är idag.
Försöker plocka ut en riktigt bra låt att rekommendera men det går inte, alla är ju helt underbara!
Lyssna ex.vis på Moon River på detta album!
Vilken röst, så stämningsskapande...
Behöver jag säga att jag är helt lyrisk?

Vilka är era bästa Louis Armsrtongtips?

Attachment:

Screen Shot 2017-11-14 at 11.54.44 PM.png

Ensam hemma lördag kväll. Roar mig med att lyssna igenom olika utgåvor av några favoritskivor.

Cowboy Junkies - The Trinity Session. Original LP 1988 vs. Analogue Productions remaster 2016 vs. original CD. En Calrec Ambisonic mikrofon i kyrka till digital R-DAT mastertejp, så CD versionen borde ju ha bäst förutsättningar. Vinylerna förmedlar kyrkoakustik och bakgrundsbruset från omgivningen betydligt tydligare. Undrar om det är en "vinylfärgning" som inte finns på mastertejpen, eftersom CD versionen är betydligt torrare? Jag kan uppskatta CDns kontroll, men går igång på vinylatmosfären och känslan i alla fall. Remastern från 2016 gör det mycket lättare att följa enskilda detaljer i ljudbilden och jag engageras av samspelet mellan bandmedlemmarna.

Duke Ellington - Masterpieces. Original LP 1951 vs. Analogue Productions remaster 2014 vs. Analogue Productions 45 rpm 2017. En av de första LP skivorna. Underbar fräschör i originalet, med en tydlighet och bett i Dukes piano som inte återutgivningarna kommer upp till i 100 %. Men, tyvärr störs jag trots allt av brus och knaster från ett helt liv av användning. Återutgivningen från 2014 är knäpptyst, så nu blomstrar musiken i all sin prakt. Vilken makalös inspelning av makalös musik detta är, från 1951! 45 varvs versionen är som originalet på stereoider. Man kan nästan ta på inspelningen. Skaffa er ett spelbart original och 45 varvaren, sen behöver ni inte många fler skivor i hyllan! Det är så vackert.

Bill Evans - Sunday at the Village Vanguard. Original mono LP 1961 vs. Analogue Productions 45 rpm 2002 vs. Mobile Fidelity One Step 45 rpm 2017. Ok, mitt välbehållna original är ju alltid kul och monomixen låter suveränt sammanhållen och balanserad. Men jösses vilken närvarokänsla återutgivningarna bjuder på! Redan på Analogue Production öppnas ett fönster in till inspelningen och med MFSL sitter jag banne mig och lyssnar i mikrofonstativen på Village Vanguard. Skrämmande realistiskt. Löjligt mycket pengar för MFSL One Step utgivningarna, men är det era favoritskivor som denna Bill Evans för mig kan det bli en upplevelse för livet.

/mats