Bill50x wrote:
HCL wrote:
sportbilsentusiasten wrote:
Jag tycker det är lite trixigt om ljudet förbättras "mer" än vad musikaliteten gör. Som om fokus på återgivningen förskjuts åt fel håll.
Dvs ju bättre det låter, desto MER behöver musikaliteten förbättras. Kan vara därför "baktunga" system låter så knasigt.
Håller med till 100 %
Jag ser ett problem i resonemanget. När "musikaliteten" har förbättrats till den milda grad att det låter "bättre" än i verkligheten, hur ska vi ställa oss till det? Kan ett musikstycke återges med bättre musikalitet än vad artisten presterar? Det finns ju utrustning som kan fixa till falsksjungande artister i realtid, kanske våra supertrimmade Linn-riggar gör samma sak med rytmik och homogenitet i uppförandet?
/ B
Bättre än verkligheten? Vi är långt därifrån, anse jag.
Det finns helt klart flera begränsande steg i ledet från musiker till det vi kan höra i våra hem varav våra anläggningar enligt min mening står för en mindre del av begränsningen, i synnerhet om man har en riktigt bra anläggning.
En stor andel av musiken spelas in och efterbearbetas sällan på ett sätt som kan bibehålla eller återskapa det musikaliska sammanhang som man kan få då riktigt bra musiker, spelar tillsammans, samtidigt och vid en sinnesstämning där musikerna verkligen excellerar. Det är givetvis något man försöker uppnå, men det är extremt svårt i studio, inte ens lätt live, men där går det få till mycket mer ofta. Detta är en viktig orsak till att inspelad musik sällan upplevs som lika bra som musik kan göra live.
Utrustningsmässigt skulle jag gissa att en förhärskande majoritet av befintliga inspelningar är gjorda med utrustning som i bästa fall når ungefär till den prestandanivå (musikaspekten) som analoga Linn Akurate, mer sällan Klimax nivå presterar. Mixning, mastring etc görs i oftast på utrustning som ligger under Linn Akurate nivå. Ur vissa aspekter bättre och ur vissa aspekter sämre. Detta gör dock inte att det inte går producera utomordentligt bra musikinspelningar, men det kräver mycket erfarenhet för att kunna fatta rätt beslut och göra rätt saker i produktionen, trots att monitorutrustningen maskerar de mest delikata och viktiga justeringarna.
Ett annat STORT hinder är inte tekniken i sig utan de åtgärder som MÅSTE tas till för att produktionen skall vara spelbar i normala anläggningar, i normala hem. Producerar man musik så att det skall bli så bra som möjligt uppspelad i en riktigt bra anläggning, vid en ljudnivå så att musikens hela känslospektrum (inklusive "rätt" dynamik - inte att förväxla med ursprunglig dynamik - för det är inte nödvändigtvis bäst), då blir musiken svårligen spelbar i normala anläggningar och dessutom upplevs den då lätt som "störande dynamisk". Mer "normala" anläggningar fixar dessutom inte att spela de starkare partierna i mycket musik utan att de svaga partierna blir så svaga att de knappt hörs, f.f.a. då man lyssnar i bil eller i portabel utrustning (t.ex. ute på stán). Full dynamik får sällan inte heller (ljudvolymmässig) plats i ett normalt hem. Det blir väldigt lätt antingen för svagt i de svaga partierna eller för starkt i de starka.
%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%%
Här sitter man alltså med relativt få inspelningar som har potential att nå målnivån - att beröra så som musik kan - live. Det blir att balansera på en skarp gräns mellan att man hör inspelningarnas tillkortakommanden eller missar den musikaliska information som inspelningarna ändå innehåller. Inget som är lätt helt enkelt och jag kan ana att de senaste årens debatt till viss mån har bäring på just detta.