Jämförelsen piP VS Tukan hörde i alla fall Pekka,undertecknad och min svåger för några månader sedan här hemma hos mig.
Piparna stod på Kanstativ och halvhyggligt uppställda,drevs med en nyligen recappad LK280,Klimax Kontrol1/D,KDS.
Tukan fick samma villkor och stundvis ersattes Kontrolen och DS med en LK1,en enklare LP12á och en Karik III..
Piparna spelar rent och fint,blåser upp en bred matta av detaljer,vissa plattor kan låta riktigt bra.
Tukan drar ihop "bredbilden" till rena monolyssningen i jämförelse med piparna men så faller också bitarna på plats i stället.
Piparna spelar mer djupt men "slår i väggen" rätt tvärt om man råkar tangera deras övre gräns,vilket känns lite obehagligt sedan man vant sig med att de små högtalarna går så långt ner i basen och råkas kräma på lite för mycket. Högtalarna vi spelade på var inte signaturmodellen utan mina pipare byggda av mig Februari 2011.
Tidigare jämfördes samma pipare med Kaber,Keilidh och 104,då med lite annan elektronik,Sekurit ?DSi? detta under ett säljjippo i Ankans regi här hos mig. Minnesbilden är för mig lite vag från denna tilldragelse men på spelat material(skramlig Deep Purple platta,Kent,några glesa Faktiskt.se spår,Stefan Sundström,Rodrigo y Gabriela samt några övriga i krängarkretsar populära låtar)så skötte sig Piparna ändå rätt skapligt,minns att 104 lät rent vedervärdigt på Purpleplattan och Andreas som inte hört något Linn på hitsidan av milleniumskiftet blev förskräckt över utvecklingen och funderade över om det var detta kantola menade med att "vi som aldrig hört DS skulle få oss en öronöppnare"
Öronen var vidöppna och ville fly långt långt bort under demo av DSi och 104,Piparna skötte sig bättre på dyligt material. Stökigt material med lagomt headroom klarade givetvis samtliga Linnhögtalare som fanns tillgängliga,inte helt oväntat bättre -tyvärr!
Bättre-Sämre ?
Vad ska man säga? 109 är bättre än pi-P,men inte på allt. I bland kan jag sakna piparna,nu sålda för andra gången,men det känns lite hemmabio-Wow känsla och man tröttnar efter en stund,medan man matar skiva efter skiva med exempelvis Tukan. Å andra sidan kan låtar om man förr velat hoppa förbi i skivarkivet sätta sig i skallen,som sagt,inte bara dålig högtalare.
Vet att en del av Faktiskt folket tycker att 109 är en särskilt undermålig högtalare och att de kan föredra Unik i stället, och vissa jämför A212 med Ino pi14(hoppas jag skrev rätt nu,osäker på beteckningarna)och menar att där har Linn hittat rätt,fått till en riktig "hifi" högtalare något som jag finner skrämmande.
Jag håller med i att det är ett ruskigt härligt drag i Unik. 109 fann jag dock ruskigt bra hos Erik sist jag hörde dem,att 212 är lite åt 14 hållet är inte helt befängt heller,men så börjar det ju bli glest med akurate högtalar anhängare i bland oss Linnister också,varför kan man fundera över?
Vet inte riktigt hr jag sak sammanfatta det hela,Piparna (upplever jag) prickar liksom inte riktigt tonerna ordentligt jmf med iaf äldre Linnhögtalare. Det känns som att krutet har lagts på att ta fram inspelningens alla egenskaper men missat något väsentligt. Det blev särskilt tydligt när vi spelade mot Tukan vad som fattades eller "är grejen med Linn" i alla fall för mig.
Jag skulle också vilja göra en direkt jämförelse pip VS 109,eller 109 VS Tukan/Katan.
Jag är själv livrädd för tunna högtalare,varken pip eller Tukan är det sin litenhet till trots,Tukanen har dock "Köttet" på rätta stället jmf med Pip,och "skäller" högre där det behövs och där pip antingen bottnar eller komprimerar.
Köper du min sammanfattning Pekka71?
_________________ Tung Old School Linnist
|