För ett tag sen upptäckte jag A Perfect Circles Thirteenth Step och blev helt förälskad i nästan två veckor, då jag faktiskt inte spelade någon annan skiva hemma
Nu har jag kommit över min första stormande förälskelse och istället kilar vi nu stadigt, jag och Thirteenth Step
Hursomhelst, lite research gav infon att APC består av bl.a. två Tool-medlemmar och att många ser APC mycket som ett sidoprojekt till just Tool. Kanske fanns det mer av liknande att hämta här alltså? Fast lite skeptisk var jag, senaste gången jag försökte "lära mig" tycka om Tool gick det inte. Dessutom har jag en bror som har en fast åsikt att Tool är onda pga alla irriterande fanatiska fans de tydligen har
Nåja, ett försök till kunde väl inte skada. Senaste skivan Lateralus lyssnades igenom. Även denna gång var jag inte särskilt imponerad ändå - tappade koncentrationen efter en stund och körde musiken vidare som bakgrundsmusik. Lyssnade nån gång till sen ändå. Och sen en gång till. Och sen...var det kört. Nu är jag förälskad igen
De som säger att det tar sin tid att förstå vad som är så bra har rätt. Det går segt de första lyssningarna, men det är värt det...och återigen körs ett album om och om igen hemma hos mig.
Jag tror att man måste höra för att förstå vad för typ av musik detta är egentligen, men lite förenklat skulle man väl kunna kalla det för atmosfärisk, dynamisk, förhållandevis mörk, progressiv metall. Helt sanslös trummis - en kul detalj är att han kör utan sejarmatta allra oftast, det ger ett speciellt sound på hela skivan. Produktionen är mycket trevlig, high fidelity helt enkelt.
Förr eller senare ska jag kanske våga mig på att kasta mig in i den föregående skivan Aenima också. Men först ska jag fortsätta upptäcka Lateralus...
