selleri.de
https://www.selleri.de/

Adolphson & Falk berättar på LTS-möte
https://www.selleri.de/viewtopic.php?t=7829		 Page 1 of 3
Author:  Bill50x [ Thu Apr 28, 2011 10:06 ]
Post subject:  Adolphson & Falk berättar på LTS-möte
Igår var jag på ett LTS-möte (Ljudtekniska Sällskapet alltså, för den som inte vet) med Anders Falk och tekniker/trummis Dag Lundqvist som inbjudna gäster.

LTS har ju tagit fram en special-version av albumet Med Rymden i Blodet där man pressat skivan direkt från mixen utan mastring. På den tiden det begav sig (-82) var mastringen ändå relativt beskedlig, liten dynamikkomprimering samt ett par dB höjning av bas och diskant.

Anders är en mycket sympatisk och vältalig person, det var mycket intressant att höra honom berätta om de första skivorna, deras engagemang i Eldorado (programmet av och med Kjell Alinge), deras lek med alla nya syntar som såväl importerades som spelades av Greg FitzPatrick.

En mycket trevlig afton och det var intressant att jämföra de fyra versioner av albumet som fanns till hands. Den första versionen lät enligt mitt tycke näst bäst, de två följande (återutgivningar från andra-kopior) mindre bra. Allra bäst lät LTS-versionen, på något sätt gick texturen i instrument fram lite bättre och ja, man kunde följa melodin bättre :-) Skillnaden mot originalutgåvan var annars ganska liten. Noterbart är att brusnivån på LTS-versionen är något lägre eftersom man inte gjort någon diskanthöjning. Kom ihåg att vi pratar analog utrustning här, det fanns alltid ett litet brus i botten. För min del är för övrigt ofta för mycket diskant ett värre problem en för lite så just i detta fall är det perfekt. Lagom diskant och mindre brus.

Men som påpekades, originalet spelades in på analog utrustning som stod på topp i sin utveckling, mastringen var mycket beskedlig och skivan låter bättre än typ 85 % av allt som gjorts sedan 1995.

Musiken var dock mest intressant och just denna skiva fick produceras utan någon som helst styrning från skivbolag och andra potentater. Intressant var också att höra AF berätta om de låtar som spelades, bland annat Krafter Vi Aldrig Känner som ju handlar om just detta. Luftens tryck från atmosfären är enormt men det känner vi inte. Det gör man däremot om någon petar löst på en... Värt att notera är att låtarna (nästan) aldrig handlar om "Luv" utan mer om teknik och dennas betydelse för oss. Detta var ett önskemål från Kjell Alinge när de första singlarna gjordes och man fortsatte på den linjen.

Kul också att Anders Falk satt och gungade med i musiken som spelades, precis som den värsta Linn-säljare :-)

Anders egen favve är för övrigt 5:e Avenyen och den låten spelades även i sin helhet.

Självklart köpte jag en CD, 100 spänn för ett signerat ex är ju snudd på gratis. För övrigt så känner min sambo AF, han jobbar som landskapsarkitekt åt Stockholms kommun.

LTS-versionen, som var klar för knappt två veckor sedan, har hittills sålts i ca 300 ex. Så mycket mer blir det nog inte heller, denna är ju knappast känd utanför den innersta kretsen av ljudnördar :-)

/ B
Author:  monkeydevil [ Thu Apr 28, 2011 10:58 ]
Post subject:  Re: Adolphson & Falk berättar på LTS-möte
Intressant! Tack för sammanfattningen.

LTS-pressningen, är den nygjord, när kom den?

Intressant att LTS-versionen lät bäst. Min erfarenhet är att en välgjord mastring gör enormt mycket för resultatet. Jag återutgav en gammal platta (med Greg FitzPatrick faktiskt!) förra året, på LP. Den är från 1970. Fick då tillgång till mastern i 24/96 format, omastrat, bara direkt nertankat från 2-kanalsmastern. När jag sedan fick höra CD-utgåvan, som mastrats av Anders Lind och självklart i 16/44, så tyckte jag att denna lät mycket bättre än den obearbetade högupplösta mastern. Dynamik och orört ljud är inte alltid vägen till det bästa ljudet, insåg jag då. En duktig ljudtekniker kan ta fram fina nyanser i inspelningar genom att använda rattarna på rätt sätt. Däremot är jag skeptisk till sk. audiofil-utgåvor, de brukar inte låta su kul, lite ostämt. Men CD:n jag skriver om är ingen sådan, utan en "vanlig" utgåva. (Självklart låter vår LP jättebra också 8) Graverad direkt från den analoga mastertejpen, resultatet är 100% analogt)
Author:  Bill50x [ Thu Apr 28, 2011 11:57 ]
Post subject:  Re: Adolphson & Falk berättar på LTS-möte
monkeydevil wrote:
LTS-pressningen, är den nygjord, när kom den?

Men CD:n jag skriver om är ingen sådan, utan en "vanlig" utgåva. (Självklart låter vår LP jättebra också 8) Graverad direkt från den analoga mastertejpen, resultatet är 100% analogt)
Som jag skrev, för två veckor sedan :-)

Ofta är gravérhuvudet styrt genom en digital fördröjning, hur gjorde ni?

Visst, mastring kan naturligtvis förändra det hela, ibland till det bättre. Men varför jobbar man inte med originalmixen? Där kan man ju behandla respektive spår för sig istället för att klämma och skaka på det kombinerade. Framför allt undrar jag, varför inte göra det rätt från början?
monkeydevil wrote:
När jag sedan fick höra CD-utgåvan, som mastrats av Anders Lind och självklart i 16/44, så tyckte jag att denna lät mycket bättre än den obearbetade högupplösta mastern.
Analoga tejper åldras och ursprungstejpen lät förmodligen bättre. Så en 16/44 digitalkopia från när tejpen var någorlunda fräsch låter förmodligen bättre än en mer högupplöst som är gjord senare. Dag Lundqvist berättade för övrigt att dom behövde baka originaltejpen i ugn för att stabilisera limmet, tydligen var en del 60- och 70-talstejper inte bra i det avseendet.

Det mastrades väldigt lite på 70-80-talet. Det var huvudsakligen anpassning till vinyl, lägga låtar i rätt ordning, se till att inbördes volym inte skiljde sig så mycket mellan spåren. Men om nu den gamla remasteringen lät bättre, varför använde du inte denna?

För övrigt var det först i mitten på 90-talet som det riktiga loudness-war startade, de flesta tidiga cd-utgåvor lär vara riktigt bra. Visst kan det låta fetare och högre om de senare remastringarna, men bättre? Om de allt kraftigare remastringarna skulle betyda bättre tunedem så visar det bara att tunedem är en kass metod. Jag tror dock inte så, bara att vi ibland blandar äpplen och päron :-)

/ B
Author:  monkeydevil [ Thu Apr 28, 2011 13:54 ]
Post subject:  Re: Adolphson & Falk berättar på LTS-möte
Bill50x wrote:
Ofta är gravérhuvudet styrt genom en digital fördröjning, hur gjorde ni?
Vi graverade på Atlantis i Stockholm, den enda graveraren i Sverige. Frågade om just det du nämner, men han sa att det är analogt. Vet faktiskt inte i detalj vad killen använder för utrustning. Litar på hans ord.
Bill50x wrote:
monkeydevil wrote:
När jag sedan fick höra CD-utgåvan, som mastrats av Anders Lind och självklart i 16/44, så tyckte jag att denna lät mycket bättre än den obearbetade högupplösta mastern.
Analoga tejper åldras och ursprungstejpen lät förmodligen bättre. Så en 16/44 digitalkopia från när tejpen var någorlunda fräsch låter förmodligen bättre än en mer högupplöst som är gjord senare.

Men om nu den gamla remasteringen lät bättre, varför använde du inte denna?
Blev nog lite missförstånd här! CD:n och vinylen gjordes parallellt, båda under 2010. Dessförinnan har ingen utgåva gjorts sedan originalet 1970. Så 24/96 resp. 16/44 filerna kommer från en lika gammal tejp. Men vi använde oss ju aldrig av 24/96-filerna, utan använde 2-spårsmastern direkt istället. Det blev väldigt bra på vinylen, med de justeringar som måste göras för att det skall funka på vinyl. Medan den för CD-utgåvan specifika mastringen samplades ner till 16/44 och lät superbra även den. Men det är ju två helt olika mastringar gjorda av två olika personer på två olika sätt för två olika medier!

Men den jämförelse jag nämnde tidigare är alltså mellan en högupplöst omastrad kopia jämfört med en cd-upplöst mastrad nedsampling av den förra filen.
Bill50x wrote:
För övrigt var det först i mitten på 90-talet som det riktiga loudness-war startade, de flesta tidiga cd-utgåvor lär vara riktigt bra. Visst kan det låta fetare och högre om de senare remastringarna, men bättre? Om de allt kraftigare remastringarna skulle betyda bättre tunedem så visar det bara att tunedem är en kass metod. Jag tror dock inte så, bara att vi ibland blandar äpplen och päron
Det här är ju också intressant. Tidiga CD-utgåvor brukar ju inte låta så ”loud”. Men de är i gengäld gjorda med gamla ad-konverterare etc. Nyare mastringar tenderar att vara mer ”loud”, visst, men har gjorts med nyare, troligtvis bättre utrustning. Jag tycker många skivor är riktigt njutbara trots att de är ”loud”. Det behöver inte alls störa så länge musikaliteten inte förstörts. Som många audiofil-utgåvor dras med. Stevve Hoffman är en kille som många audiofiler gillar, antar för att det är för att det inte är loud, mer hifi. Men riktigt omusikaliskt. Tråkigt att lyssna. Det stör mig hundra gånger mer än en engagerande inspelning oaktat om den råkar anses loud, det är knappt man tänker på det tycker jag om man har en bra källa. Fattar dock inte riktigt vad du menar med "Om de allt kraftigare remastringarna skulle betyda bättre tunedem så visar det bara att tunedem är en kass metod"
Author:  Lejonklou [ Thu Apr 28, 2011 14:04 ]
Post subject:  Re: Adolphson & Falk berättar på LTS-möte
monkeydevil wrote:
Jag tycker många skivor är riktigt njutbara trots att de är ”loud”. Det behöver inte alls störa så länge musikaliteten inte förstörts. Som många audiofil-utgåvor dras med.
Väldigt spännande att läsa om er återutgivning! Den plattan vill jag gärna höra. Och jag håller helt med om vad du skriver ovan.
Author:  Bill50x [ Thu Apr 28, 2011 14:31 ]
Post subject:  Re: Adolphson & Falk berättar på LTS-möte
monkeydevil wrote:
Som många audiofil-utgåvor dras med. Stevve Hoffman är en kille som många audiofiler gillar, antar för att det är för att det inte är loud, mer hifi. Men riktigt omusikaliskt. Tråkigt att lyssna. Det stör mig hundra gånger mer än en engagerande inspelning oaktat om den råkar anses loud, det är knappt man tänker på det tycker jag om man har en bra källa.
Att många sk audiofilutgåvor låter så tråkigt vet jag inte vad det beror på. Jag köpte tidigare ett antal sådana, spelar dom aldrig. De brukar ofta klassas som "mäss-jazz", sådant man demar anläggningar med. Det är något sövande med dessa, om det sedan bara har med mastring att göra eller med att hela konceptet där alla hela tiden har koll på hur ljudet låter istället för om musiken blir bra.

LTS nysläpp av Med rymden i Blodet är för övrigt "loud, signalen ligger mycket nära klippning, max bara några tiondels dB under klippning. Men signalen är inte komprimerad eller limiterad vilket naturligtvis gör att medelnivån låter (är) lägre. Men det är ju bara att vrida lite mer på volymkontrollen :-)

Vad jag menade med tunedem och nutida mastering bottnar i följande: om man komprimerar en inspelning så den har en dynamik på några få dB, dessutom lyfter den i nivå så den klipper i stort sett hela tiden - kan det göra så att tunedem blir bättre trots att resultatet är ljudmässigt en katastrof? Varför skulle en sådan ljudmässig försämring ge en bättre tunedem? Och vad är det för fel på både bra ljud och musik? Alltså, det finns de här som vänder cat-kablar, som väljer hårddiskar beroende på deras "musikaliska" egenskaper och sedan tycker man att en slaktad fin inspelning med dess grava förändringar av ursprunget är musikaliskt? Just för att denna inspelning presterar bättre enligt tunedem-metoden? Jag får inte ihop det.

Men låt oss vara glada för att nyutgåvan av Adolphson & Falks album finns och låter bra!

/ B
Author:  nonick [ Thu Apr 28, 2011 15:18 ]
Post subject:  Re: Adolphson & Falk berättar på LTS-möte
Jag var och såg dem 19 februari på Musikens hus i Göteborg. Första riktiga konserten på 31 år! Underbart. Köpte också den nya boxen 101010. Tycker musiken låter riktigt bra men har inga tidigare CD utgåvor att jämföra med.
Vinylen har jag från "den" tiden och föredrar nog dem trots allt.

Går det att köpa den där LTS-plattan?
Author:  Bill50x [ Thu Apr 28, 2011 15:29 ]
Post subject:  Re: Adolphson & Falk berättar på LTS-möte
nonick wrote:
Jag var och såg dem 19 februari på Musikens hus i Göteborg. Första riktiga konserten på 31 år! Underbart. Köpte också den nya boxen 101010. Tycker musiken låter riktigt bra men har inga tidigare CD utgåvor att jämföra med.
Vinylen har jag från "den" tiden och föredrar nog dem trots allt.

Går det att köpa den där LTS-plattan?
Personligen skulle jag nog inte tycka att det var värt det hela om du redan har boxen. Den är gjord från original-tejperna och likaså mycket milt mastrad. Skillnaden är i mitt tycke något lägre brus och lite mer tydlighet i detaljer, man känner till exempel vibratot i bassträngar lite bättre. Men det är små skillnader.

Men skicka ett mail till LTS och fråga pekka.j@spray.se :-)

/ B
Author:  sportbilsentusiasten [ Fri Apr 29, 2011 08:57 ]
Post subject:  Re: Adolphson & Falk berättar på LTS-möte
Bill50x wrote:
Alltså, det finns de här som vänder cat-kablar, som väljer hårddiskar beroende på deras "musikaliska" egenskaper och sedan tycker man att en slaktad fin inspelning med dess grava förändringar av ursprunget är musikaliskt? Just för att denna inspelning presterar bättre enligt tunedem-metoden?
Men snälla Bill! :?
Jag känner personligen det fåtal Linnister som testat Ethernetkablar/diskar och INGEN av dessa har överhuvudtaget skrivit något alls om detta ämne.
Vore klädsamt om du inte friserade sanningen. :cry:

Quote:
grava förändringar av ursprunget
- jaha, ännu en spekulering och tillspetsning...
Hur vore det om du kollade upp fakta, tex genom att läsa det monkeydevil skrev i tråden?
Baserat på hans text finns det ju INGET som tyder på "grava förändringar", snarare tvärt om!
Quote:
en slaktad fin inspelning
En till... :|



Jag uppmuntrar fler liknande initiativ att släppa bra utgåvor av gammal musik!
Author:  Bill50x [ Fri Apr 29, 2011 09:28 ]
Post subject:  Re: Adolphson & Falk berättar på LTS-möte
sportbilsentusiasten wrote:
Men snälla Bill! :?
Jag känner personligen det fåtal Linnister som testat Ethernetkablar/diskar och INGEN av dessa har överhuvudtaget skrivit något alls om detta ämne.
Vore klädsamt om du inte friserade sanningen. :cry:
Du har så rätt, jag drog hela Selleri över en kam.

Vad jag ville komma åt (med illa valda exempel) är att "man" lägger massor med tid på finputs där vissa till och med ifrågasätter resultaten medan man i andra änden sväljer illalåtanden fonogram. (För övrigt gjorde jag ett tillägg där jag tydligt markerade att det inte var Monkeydevils arbete jag sågade, det har jag ju inte ens hört.)

My bad.

/ B
Author:  sportbilsentusiasten [ Fri Apr 29, 2011 09:41 ]
Post subject:  Re: Adolphson & Falk berättar på LTS-möte
Bill50x wrote:
Vad jag ville komma åt (med illa valda exempel) är att "man" lägger massor med tid på finputs där vissa till och med ifrågasätter resultaten medan man i andra änden sväljer illalåtanden fonogram.
Skälet är mycket logiskt.

A/ finputsen (ofta i princip gratis dessutom) ger BRA utdelning i prestanda. Vilket du skulle inse om du själv testade
B/ det finns otroligt FÅ ljudmässigt illalåtanden fonogram. Vilket du skulle inse om du själv testade. Få en öronöppnade o lyssna på tex ett välinstallerad Sneaky/Komponentsystem för beggat under 10k.

Ett av det bättre jag hört var MajikDSi/109 - SKITBRA på alla sätt. Även ljudmässigt.
Author:  Bill50x [ Fri Apr 29, 2011 11:16 ]
Post subject:  Re: Adolphson & Falk berättar på LTS-möte
sportbilsentusiasten wrote:
A/ finputsen (ofta i princip gratis dessutom) ger BRA utdelning i prestanda. Vilket du skulle inse om du själv testade
B/ det finns otroligt FÅ ljudmässigt illalåtanden fonogram. Vilket du skulle inse om du själv testade. Få en öronöppnade o lyssna på tex ett välinstallerad Sneaky/Komponentsystem för beggat under 10k.

Ett av det bättre jag hört var MajikDSi/109 - SKITBRA på alla sätt. Även ljudmässigt.
A) Ja, det är rätt. Men till min favör, det har jag aldrig ifrågasatt. Jag har just nu ganska kass ljud hemma, med exakt samma grejor som jag hade i mitt förra boende. Har inte orkat ta itu med detta ännu, bla för att möbleringen är mer låst än tidigare.
B) Återigen, jag håller inte med. Visst betyder anläggningen mycket, pratar vi tekniska termer framför allt överstyrningsmarginal. All den dist som finns i komprimerade fonogram ställer hårda krav på det som kallas slew-rate, dvs förmågan att återge fyrkantvågor. Något som märktes förr på vinyltiden när man ofta trodde det var skivan/nålen/whatever som distade medan det i verkligheten var riaa-steget som gav upp pga knaster och repor som ofta hade långt större amplitud än musiken. Däremot så kräver dessa komprimerade album mindre effekt från slutstegen än vad dynamisk musik gör. Att spela högt med ett dynamiskt omfång på några få dB kräver minimalt med effekt jämfört med en skiva med live-liknande dynamik. Det kan vara en anledning till remasters föredras, därför att dom ställer mindre krav på effektresurserna, dvs man stressar inte slutstegen lika mycket.

Men, jag har lyssnat på riktigt dåligt producerat musik i Linn-anläggningar (mest dock hos HiFidelity och på mässor, hos Anders bara bra producerad musik :-)) och det låter skit kort sagt. Ljudmässigt ja, men även musikaliskt eftersom all skit ligger i vägen för att kunna ta till sig musiken. Sådant har jag upplevt live också, tack och lov mer sällan nu än förr. Om det beror på sämre hörsel eller bättre PA låter jag vara osagt...

/ B
Author:  Lejonklou [ Fri Apr 29, 2011 11:41 ]
Post subject:  Re: Adolphson & Falk berättar på LTS-möte
sportbilsentusiasten wrote:
A/ finputsen (ofta i princip gratis dessutom) ger BRA utdelning i prestanda. Vilket du skulle inse om du själv testade
B/ det finns otroligt FÅ ljudmässigt illalåtanden fonogram. Vilket du skulle inse om du själv testade.
Medhåll på både A och B.

Det fina med att klaga på fonogram är att problemen hamnar utanför ens egen sfär och kontroll. Man får någon annan att skylla på, helt enkelt.
Bill50x wrote:
All den dist som finns i komprimerade fonogram ställer hårda krav på det som kallas slew-rate, dvs förmågan att återge fyrkantvågor. Något som märktes förr på vinyltiden när man ofta trodde det var skivan/nålen/whatever som distade medan det i verkligheten var riaa-steget som gav upp pga knaster och repor som ofta hade långt större amplitud än musiken.
Varför ökar kraven på slewrate när fonogrammen är komprimerade? Och hur påverkar det musiken om slewraten är för låg? Är det rent av en parameter vi bör kika på när vi ska välja apparater?

Vilka grammofonsteg "ger upp" på grund av knaster eller repor? Värdefull information för de som ska köpa ett sånt!
Author:  Bill50x [ Fri Apr 29, 2011 12:16 ]
Post subject:  Re: Adolphson & Falk berättar på LTS-möte
Lejonklou wrote:
sportbilsentusiasten wrote:
A/ finputsen (ofta i princip gratis dessutom) ger BRA utdelning i prestanda. Vilket du skulle inse om du själv testade
B/ det finns otroligt FÅ ljudmässigt illalåtanden fonogram. Vilket du skulle inse om du själv testade.
Medhåll på både A och B.

Det fina med att klaga på fonogram är att problemen hamnar utanför ens egen sfär och kontroll. Man får någon annan att skylla på, helt enkelt.
Bill50x wrote:
All den dist som finns i komprimerade fonogram ställer hårda krav på det som kallas slew-rate, dvs förmågan att återge fyrkantvågor. Något som märktes förr på vinyltiden när man ofta trodde det var skivan/nålen/whatever som distade medan det i verkligheten var riaa-steget som gav upp pga knaster och repor som ofta hade långt större amplitud än musiken.
Varför ökar kraven på slewrate när fonogrammen är komprimerade? Och hur påverkar det musiken om slewraten är för låg? Är det rent av en parameter vi bör kika på när vi ska välja apparater?

Vilka grammofonsteg "ger upp" på grund av knaster eller repor? Värdefull information för de som ska köpa ett sånt!
Det handlar inte om att "skylla på någon annan". Det handlar om att satsa på välljudet där minst pengar ger störst resultat. Istället för att satsa 100 tusen på en DS-spelare kan man få större resultat genom att INTE gå på reklamen om att remasters skulle vara en förbättring. Det är de (ofta) inte. Mer salt på köttet ger inte bättre smak på köttet, men det smakar mer salt. Att man sedan gillar detta är en annan sak (det gör jag, så länge köttet i sig inte smakar tillräckligt mycket)

Kraven på slewrate ökar därför att ju mer en signal klipper, ju mer är det en fyrkantvåg. Det är nog ingen parameter att välja utrustning efter, inte idag. Men när jag pysslade mycket med vinylavspelning tidigare visade det sig ofta att även om vissa riaa-steg lät tjusigt (enl. hifi/ljudprincipen) så kroknade dom snabbt när skivorna inte var perfekta. I det dagliga livet var sk kapabla steg (med högre överstyrningsmarginal bla) totalt sett bättre. Vilka grammofonsteg som ger upp idag har jag absolut ingen koll på, de senaste 10 åren är det bara Linto som spelat hos mig. Men flera personer har rapporterat om feta och påtagliga knäppar och knaster som dämpats betydligt genom att byta riaa-steg (något som jag själv noterat men då pratar vi 70-80 tal och de erfarenheterna har ingen bäring idag). Inget fel på nål och spårning alltså.

Hur låg slew-rate påverkar? Det har jag inte kollat direkt i jämförelser, så det blir ingen avhandling här. Men ALL förändring av signalen mot ursprunget är ju per definition en försämring.

För den som vill kolla själv, spela in din egen röst i din dator (nästan vilken mik som helst duger). Se till att nivån aldrig överstiger noll dB (dvs max utstyrning). Använd tex Audacity, som är ett gratisprogram. När väl inspelningen är gjord, testa att öka nivån med typ 3 dB i taget. Notera när det börjar låta illa. Kolla då vågformen så kommer man se att den är platt i topparna, dvs det har skett en klippning. Jämför den toppklippningen med något komprimerat fonogram och du kommer (troligen) se att din egen inspelning är långt mindre klippt.

Denna toppklippning, tillsammans med dynamikreduceringen, är för mig alltför illalåtande att lyssna på oavsett om det råkar låta bättre i en Linn-anläggning än i en annan (vilket min enkla erfarenhet INTE säger mig).

/ B
Author:  monkeydevil [ Fri Apr 29, 2011 15:54 ]
Post subject:  Re: Adolphson & Falk berättar på LTS-möte
Lejonklou wrote:
Väldigt spännande att läsa om er återutgivning! Den plattan vill jag gärna höra.

Hej Fredrik! Tack för intresset. Känner mig lite offtopic här nu, men sticker in ett litet svar…

Skivan vi gett ut heter Handgjort. Bandet gjorde en LP 1970, på det då alldeles nystartade skivbolaget Silence. Skivan spelades in olovandes i smyg i deras lilla studio. Silence finns ju kvar nu fyrtio år senare och ca 200 utgåvor senare, men det här var den andra plattan de någonsin gav ut.

Som gruppnamnet antyder var alla omslag handgjorda av bandmedlemmarna och deras vänner. Skivan är idag ett hett samlarobjekt som betingar några tusenlappar i original. Musiken är österländsk möter västerländsk pop som möter jazz och konstmusik… Något helt eget i en sökande experimentell tid. Detta var ju innan ordet ”progg” fanns, de var hippisar, ungdomar i exil i en rivningsstad…

Vi har gjort en ganska nördig samlarutgåva där vi samlat det gamla bandet och låtit dem måla nya omslag till skivorna, och gjort vårt bästa för att hitta rätt pappersmaterial till konvolut etc. Skivan är graverad och pressad i Sverige av de enda personerna i landet som fortfarande sysslar med detta. Det kändes rätt att göra en ”närproducerad” utgåva. Det är gamla SIB-tryck som fått trycka omslagen, precis som på originalet. De hade inte kvar sin utrustning för LP-produktion, så vi fick handlimma alla omslag.

Till detta grävde vi fram extramaterial för en bonus-LP. Och så hjälpte vi Silence att sammanställa en CD också, även om den skiljer sig en del från LP:n avseende innehåll och utfomning. LP:n har mer outgiven musik och dess omslag är genomgående gjorda av bandet.

Som musiclover var det ju roligt att få närma sig skivtillverkningen från producentsidan, med allt vad det innebär. Och kul att få kontroll över alla detaljer när man är lite kräsen av sig.

Här är en recension i SvD från i somras:
http://www.svd.se/kultur/musik/handgjor ... 988337.svd

Och här ett P1-reportage från när vi målade skivomslag med bandet:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=3696688

Du får se plattan om vi träffas igen!
Page 1 of 3 All times are UTC+02:00
Powered by phpBB® Forum Software © phpBB Limited
https://www.phpbb.com/