Igår var jag på ett LTS-möte (Ljudtekniska Sällskapet alltså, för den som inte vet) med Anders Falk och tekniker/trummis Dag Lundqvist som inbjudna gäster.
LTS har ju tagit fram en special-version av albumet Med Rymden i Blodet där man pressat skivan direkt från mixen utan mastring. På den tiden det begav sig (-82) var mastringen ändå relativt beskedlig,
liten dynamikkomprimering samt ett par dB höjning av bas och diskant.
Anders är en mycket sympatisk och vältalig person, det var mycket intressant att höra honom berätta om de första skivorna, deras engagemang i Eldorado (programmet av och med Kjell Alinge), deras lek med alla nya syntar som såväl importerades som spelades av Greg FitzPatrick.
En mycket trevlig afton och det var intressant att jämföra de fyra versioner av albumet som fanns till hands. Den första versionen lät enligt mitt tycke näst bäst, de två följande (återutgivningar från andra-kopior) mindre bra. Allra bäst lät LTS-versionen, på något sätt gick texturen i instrument fram lite bättre och ja, man kunde följa melodin bättre
Skillnaden mot originalutgåvan var annars ganska liten. Noterbart är att brusnivån på LTS-versionen är något lägre eftersom man inte gjort någon diskanthöjning. Kom ihåg att vi pratar analog utrustning här, det fanns alltid ett litet brus i botten. För min del är för övrigt ofta för mycket diskant ett värre problem en för lite så just i detta fall är det perfekt. Lagom diskant och mindre brus.
Men som påpekades, originalet spelades in på analog utrustning som stod på topp i sin utveckling, mastringen var mycket beskedlig och skivan låter bättre än typ 85 % av allt som gjorts sedan 1995.
Musiken var dock mest intressant och just denna skiva fick produceras utan någon som helst styrning från skivbolag och andra potentater. Intressant var också att höra AF berätta om de låtar som spelades, bland annat Krafter Vi Aldrig Känner som ju handlar om just detta. Luftens tryck från atmosfären är enormt men det känner vi inte. Det gör man däremot om någon petar löst på en... Värt att notera är att låtarna (nästan) aldrig handlar om "Luv" utan mer om teknik och dennas betydelse för oss. Detta var ett önskemål från Kjell Alinge när de första singlarna gjordes och man fortsatte på den linjen.
Kul också att Anders Falk satt och gungade med i musiken som spelades, precis som den värsta Linn-säljare
Anders egen favve är för övrigt 5:e Avenyen och den låten spelades även i sin helhet.
Självklart köpte jag en CD, 100 spänn för ett signerat ex är ju snudd på gratis. För övrigt så känner min sambo AF, han jobbar som landskapsarkitekt åt Stockholms kommun.
LTS-versionen, som var klar för knappt två veckor sedan, har hittills sålts i ca 300 ex. Så mycket mer blir det nog inte heller, denna är ju knappast känd utanför den innersta kretsen av ljudnördar
/ B
Register
Login
FAQ
Search
Graverad direkt från den analoga mastertejpen, resultatet är 100% analogt)
