Så kom dagen då den vise mannen skulle skulle bevista vår ack så fröjdefulla nejd. Knappt så det gick att somna efter nattskiftet,det var ju trots allt lite speciellt det här liksom. Sordin på stämningen hade lagts tidigare under skiftet då det kommit fram, att en arbetskamrat insjuknat i en riktigt elak cancerform som bara tar en riktning,kändes så förbannat orättvist att en del ska få alla prövningar medan andra bara har lyxproblem. Kändes fel att ha trevligt medan andra kämpar för sitt liv...
Bassman hörde av sig på eftermiddagen och meddelade att förhinder hade uppkommit, varför vi fick lov att skjuta upp utrullandet av den röda mattan och omboka blåsorkestern till nästföljande dag. I stället enades vi om att det vore ett förträffligt tillfälle att slöjda och att vi skulle träffas på sprutmåleriet bums. Så fick det bli och vi avslutade samtalet med några ord sagda i eftertanke om det tragiska beskedet.
På sprutmåleriet rådde det som vanligt en härlig stämning,kanske beroende på de härliga ångorna som de dagligen omger sig av, eller bara för att de blir så glada av att se oss...
Vi intog ett bord i snickeriet varpå lite gammal hederlig sandning och finspackling av frontbafflarna utfördes tills vi fann det tillräckligt slätt. En ide uppkom som bestod i att trots allt lacka frontbafflarna i en svart effektlack och köra resten i valnötsfaneret. Detta innebar att vi inte kom längre denna dag än underarbetet och Richard som jobbar där lovade att lägga lacken under morgondagen eller senast Fredag. Jag började fundera om inte Öhman skulle få ta med ett par högtalarlådor till bara för att testa hur det skulle se ut om man lackerade i stället.
När vi inte kom oss längre denna dag med piP och IÖ lyste med sin frånvaro så fick vi lov att roa oss på egen hand,något som vi norrlänningar brukar vara bra på. Bassman hade inte haft förmånen att lyssna till ett välstämt antikt Linnsystem tidigare, så vi tog tillfället i akt att åka ner till min ytterst enkla stuga vid sjön för att musicera en aning, och kanske få höra vad en insyltad faktian kan bidra med för goda råd och åsikter beträffande rum,akustik och utrustning..
Det geografiska läget fick jag godkänt för,rummet tyckte han jag gott kunde förse med lite mer mjuka saker,men jag tror han ansåg att jag hade turen att inneha ett välljudande rum glädjande nog,förhoppningsvis tycker Ingvar det också i morgon. Sedan petade han nyfiket på tolvan och såg förundrad på hur subchassiet dallrade likt en alladåb när han petade på centrumpinnen. Därefter satte vi igång de gamla fina LK lådorna och lirade några låtar. Kanske att det lät bra,vi får fråga honom själv om han dyker upp här inne...
Innan vi bröt upp så frågade han om vi inte skulle lyssna på lite dyrkablar hemma hos honom i kväll innan Öhman river hans lyssningsrum. Tacka för det och jag föreslog att jag kunde på knytkalasvis ta med något som hade den skotska loggan på. Klockan sju stämde vi träff till och på eget bevåg så bjöd jag in Järnet som vikarie för Ingvar Öhman.
Detta gjorde han onekligen bra och det inte Järnet vet, är det banne mig tveksamt om det är värt att veta. Med intensiv,lite galen blick scannades hela lyssningsrummet av. "hmm,helmhozresonatorer,är det Muppselement du har därborta,jaha ett par piP,hmm en heltäckningsmatta"
Vi började spela lite musik och jag noterade omedelbart att det spelade på betydligt bättre än förra gången jag var in hit och lyssnade. Tror Järnet tyckte det lät bra han också? Själv var jag hänförd! Inte är det något akut behov av akustikhjälp här direkt heller. Det visade sig att han hade gjort en del ändringar sedan sist inför det celebra besöket. Detta hade lyft rummet något enormt för att inte tala om systemets prestanda.
Vi åkte på en Denon reciever denna gång och spelade på en japansk CD spelare. Interconnecterna var svarta från Linn. Högtalarkablarna var EKK kabel för några spänn med banankontakter.
.....WOW!
För att hålla inlägget någorlunda kort så kan det sammanfattas med grymt bra!
Sedan när vi spelat ett tag så testade vi en dyrkabel till högtalarna,och hörde skillnad! Om det var till det bättre? Jag tyckte det,men det var jag ensamen om,så det var säkert bara suggestion,faktum är att det lät mer välpolerat med dyrkabeln men det kanske var något som fattades i vat fall,det var hursomhelst inte här det verkade som krutet gav någon utdelning.
Därefter så pluggade vi in mitt Linn 5105 på piP och manövrerade det genom denonrecieverns försteg. Här fick jag känslan av att Bassman hörde något han gillade,Järnet likaså,var det rent utav roligare att lyssna nu?
Järnet undervisade oss hela kvällen både i bland, under musiken som, före och efter,det var väldigt intressant och som vanligt så är man snabbt ute på djupt vatten. Det talades om perchieved pitch,aktiva basfällor,noder,övertonsdist,oktaver och intressanta byggprojekt. Naturligtvis häcklades det skotska märket i vanlig ordning vilket jag förhoppningsvis ska överleva och eventuellt så kan jag få min nattsömn trots både häckleri och de facto att det kanske till och med lät bättre än om mina Kaber hos INOiten. Rummet hade verkligen blivit bra redan nu,före doktorsbesöket, och piP arna är banne mig bättre än jag trodde inser jag nu.
Är det rock´n roll på tapeten så ska det givetvis ligga en söt röklukt över ljudbilden,detta fixade Bassman med suspekt rökverk under avnjutandet av Roger Waters.
Kvällen var lyckad och jag ber att få tacka för att jag fick deltaga och avlägga denna lite hastigt nerknackade lägesrapport.
Det här är Niclas Lundgren
Piteå den 25Mars
för Selleri.de
På återhörande!
