sportbilsentusiasten wrote:
Vad är det som gör att LINN stärkare är bra på "tune dem"?
Hur gör LINN o hur gör andra...
Finns det några basprinciper i konstruktionen...
Basprincipen i Linns förstärkare verkar vara att ständigt byta teknologi. Jag är inte så lite imponerad av vad de lyckas åstadkomma - prova att bygga en förstärkare med identisk (eller i det närmaste) koppling och du har ändå inte ens kommit halvvägs. Minns också att när LK85/140 introducerades så kände jag inte igen power-IC:n på utgången. Den var så sprillans ny att den inte fanns med i en enda bok jag tittade i, inte heller fanns den i någon annan tillverkares apparat. Rätta mig om jag har fel på den punkten, men för mig verkade det som att LK85/140 släpptes innan IC:n i fråga...
Naim strategi är den motsatta: De har i stort sett använt samma förstärkarkoppling hela tiden (finns i en bok jag har här; RCA Silicon Power Circuits Manual från 1967) och slipat, slipat, slipat på den. Hur mycket bättre de blivit med åren säger en del om vad som betyder mest... Minns från 80-talet att Naim sålde uppgraderingskort till stärkarna som var i princip identiska kopplingsmässigt, men kretslayouten var ändrad. Och de lät klart bättre.
Själv är jag absolut inget proffs och ju mer jag lär mig desto mindre antar jag att jag vill kalla mig det. Det blir ju så att man upptäcker fler och fler märkliga detaljer... Jag har haft förmånen att jobba med en väldigt duktig analogkonstruktör och vårt samarbete var väldigt konstruktivt då vi hade olika roller; han tänkte och jag testade [repeat]
"Det där spelar ingen roll", sa han "det var bara på gamla trissor man behövde göra si och så för att de skulle hålla sig stabila".
"Jamen jag har provat", sa jag, "det blir en jäkla skillnad".
"Jaha du", sa han, "det verkar rätt knäppt".
Två dagar senare hade han kollat det hela och sa att det blev en viss liten ändring av X och Y och om det är det som hörs så skulle man även kunna göra så här. Och så provade jag det och då hände nåt annat. [repeat*100]
Det där med förmågan att driva svåra laster är överskattat, tycker jag. Kanske är det populärt för att det är rätt enkelt att testa och mäta (åtminstone statiska laster). Men som vanligt i hierarkin så är det grejerna som händer innan som är viktigast. Balansen och stabiliteten i de första stegen gör mycket för svänget och hänger man sen på undermåligt små trissor på utgången låter det ofta rätt bra ändå. Musikaliskt sett, alltså. Den kanske kroknar när man drar på, men det är en annan femma tycker jag.
Bara mina 2 öre,
Fredrik
Register
Login
FAQ
Search
nåja inte så vanliga utan ultralinjära Sanken 
