"Men i vilket fall.. Vad har ni för åsikter om att ta digital signal från datorn och köra i extern D/A omvandlare? Måste väl finnas mer åsikter än så här?"
Det är många och intressanta synpunkter du för fram, Kraniet. Men för att starta med trådens huvudämne.
Att du använder EAC för att rippa är säkert helt OK eller rentav det bästa. Men programmets kontroll bevisar bara att det som landar på hårddisken är korrekt, inte i vilket skick signalen är när den når d/a-omvandlaren. Många menar att det är avsevärda skillnader i ljud mellan olika transporter. Och de allra flesta transporter kostar åtskilligt mer än en komplett dator, även om nu en prisnivå i sig inte säger något om ljudkvaliteten. Vad jag menar är att en bra transport
borde vara bättre än en normal dator.
Men, om du redan förfogar över de prylar som behövs, är det väl "bara" att testa? Och låter det OK för dig så ÄR det OK!
När det gäller dina kommentarer om Linn och att du börjar misstänka att det är dist som får ljudet att låta mer musikaliskt, det är en intressant diskussion som kanske borde expanderas i en annan tråd. Men precis som med diskussionen rör vs transistorer, misstänker jag att det kan finnas en felsyn i resonemanget. Om man tycker att ett rörsteg låter mer musikaliskt riktigt är det ganska lätt att koppla ihop det med den högre förekomsten av harmonisk dist. Speciellt som man i gitarrförstärkare använder just den typen av dist för att skapa ett varmare ljud....
Men om det nu råkar vara så att rörförstärkare ger en känsla av ett naturligare ljud TROTS att det låter varmare och har högre harmonisk dist, vart leder den tanken oss? Applicera samma tanke på Linns apparater och den dist du tycker dig ha funnit!
Minn egen Linn-historik är en LP12:a sedan början av 80-talet. Redan då accepterade jag logiken i resonemanget om "shit in - shit out". Men inte till varje pris som det verkar med de mer rabiata (:-)) anhängarna. Ibland känns det som att man måste ha en CD12:a innan man byter ut köksradion som den är kopplad till.... Detta har dock under åren sansat sig och även de flesta "hard-core" entusiasterna har en mer välbalanserad syn....
Jag har vid ett antal tillfällen lyssnat på övrig Linn-elektronik och högtalare men aldrig varit nöjd med ljudet. Visst, det svänger och smäller så det står härliga till, men ljudet? Någon som minns pickupen "Basic"? Snacka om dynga... Det lät kass i en vecka, lät bra i tre veckor och sedan lät den kass igen. Men bara på den första halvan av LP´n.... Så förutom LP12:an och Ittoken (på den tiden) använde jag inga Linn-grejor. Senare kompletterade jag LP12:an med en Lingo och Ekos-armen.
I början på 2000-talet ramlade jag in hos Anders på Tonläget och hörde för första gången en homogen, ren, välljudande komplett Linn skivspelarkombination i form av Ekos II, Arkiv, Lingo och Linto. Maken till sömlös återgivning över hela frekvensregistret hade jag aldrig hört tidigare! Och det hördes tydligt trots efterföljande elektronik och högtalare.... För dom gillar jag fortfarande inte fullt ut, trots att dom blivit acceptabla på senare år. Men hos Anders låter de mycket bättre än på andra ställen där jag hört dem.
Här var det för första gången inte bara rytmik och "timing" som var superbt, utan även ljudet. Så det dröjde inte så länge som tvärdraget i plånboken bättrade på mitt vinylljud här hemma
Men att det ska vara dist som ger "det dära" bättre ljudet? Nä, det tror jag inte. Jag säger tror, för jag har inte mätt på grejorna, jag har inte gjort några seriösa jämförelser med andra liknande dyra kombinationer. Men det låter väldigt mycket musik, på alla sätt och viss. Jag tillhör definitivt inte sanningssökarna som genomlider ett sk korrekt ljud (hur man nu vet att det är korrekt) bara för att de mer välljudande alternativen visar sig ha mätmässig distorsion.
Här har jag en lite mer filosofisk syn; jag är ganska säker på att vi inte kan mäta alla de skillnader som vi kan höra. Mätnissar har i alla tider påstått att i varje givet tillfälle förfogar man över exakt den mätutrustning som beskriver "hur det verkligen låter". Men faktum är att många av de mätningar som görs idag, görs därför att man tidigare hörde skillnader som dåvarande mätmetoder inte kunde detektera. För dom som är lite äldre kanske Matti Ottala´s arbete med övergångsdist är bekannt? Vad tyckte man innan dess om personer som klagade på ljudet från förstärkare som mätte "perfekt"?
Detta är ingen enkel fråga, för vi måste akta oss för att prioritera musikanläggningar som agerar "gitarrförstärkare" - vare sig det handlar om rör vs transistor eller Linn vs "resten". Å andra sidan, mycket få av oss kan påverka själva fonogrammet, utan det är bara att "gilla läget" och anpassa anläggningen till sin egen musiksmak och preferenser.
I ett annat forum gjorde någon jämförelsen med två personer som går på varsin restaurang och därefter försöker resonera sig fram till vem som fått bäst mat.... Även om jämförelsen haltar betänkligt, ger den ändå lite att tänka på....
/ B