Stephan wrote:
Tänkte bara höra om det är någon på detta forum som testat en mjuk montering av högtalaren typ SD-fot och hur det lät?
Glömde svara på detta. Jodå, jag har testat SD-fötter, alla varianterna. Och det har i stort sett aldrig låtit bra. Framförallt så har stativhögtalare som levererats(/utvecklats) med spikes låtit väldigt trötta och tråkiga med SD-fötter under. Och det har inte spelat någon roll vilken viktklass jag använt - resultatet har varit i det närmaste identiskt mellan de olika kuddarna.
Några undantag har dock funnits. Jag testade ett par högtalare som bestod av baslåda och mellanregister+diskant i egen låda ovanpå. Den övre lådan stod på mjukfötter (som tillverkaren skickade med) och jag ville testa att byta dessa mot något hårdare, koner eller muttrar. Det blev inte bättre, bara annorlunda. Jag tror att den mjuka foten var bättre i detta fall, men kanske hade det gått att lösa det hela ännu bättre? Naims varianter med spikar i kombination med en bladfjäder kanske är värt att testa.
Ett annat exempel är när jag försökt väggmontera Tukan och Katan mot stora betongväggar. Det låter vanligen rätt illa, då hela väggen sjunger med. Och betong sjunger rätt falskt, högt upp i frekvens. Spikar på väggstativet i dessa fall fungerade inget vidare. Men med mjuka kuddar lät det inte heller bra - då blev det falskt på ett annat sätt. Tror dock att kuddarna var ett mindre dåligt val i åtminstone ett av fallen.
Just nu är jag arg på mig själv att jag fortsätter läsa tråden på faktiskt. Öhmans långa, snurriga utläggningar om Tune Dem (som han inte vet vad det är men naturligtvis måste låtsas som att han gör) och hans uttalade agenda att "avprogrammera" folk är så osmakliga att jag blir ledsen. Han uppmanar folk att blint testa Tune Dem för att de ska förstå att metoden inte fungerar. Då vill jag bara påpeka att det har jag gjort säkert
tusen gånger vid det här laget. Och tänk, det fungerar hela tiden!
Jag använder regelbundet blindtester när jag utvecklar mina produkter. Jag tycker nämligen att så fort jag står inför val som, bortsett från ljudkvalitén, har väldigt tydliga för- och nackdelar, så är det trevligare med en blind test. För att ta ett exempel: Om jag testar en lösning som blir extremt enkel och billig att tillverka, så kommer jag vid provlyssningen att sitta och hålla tummarna för att den ska vinna över de krångligare lösningarna. Oavsett denna placebo så hör jag i en öppen test med Tune Dem vilken som presterar bäst,
men med blindtest känns det enklare. Om jag snabbt arrangerar ett blindtest kan jag slappna av och bara lyssna. Så kan jag fundera över det där med hur krånglig lösningen var senare.
Nu talar jag inte om blindtester arrangerade av Öhman i syfte att omvända och avprogrammera människor. Målet med min test är att ta reda på 1) Om det är någon skillnad och 2) Vilken som presterar bättre. Därför testar jag själv, genom att gömma det jag testar i identiska lådor (eller liknande) så att jag inte vet vilken som är vilken. Kriterierna för att det ska fungera
bättre än öppen lyssning är att:
* Ingen observerar mig eller bedömer min prestation.
* Jag är hemma och spelar på min egen anläggning.
* Jag lyssnar hur länge och hur högt jag vill på varje låt.
* Känner jag mig trött så tar jag en paus.
* Gillar jag inte låten så byter jag.
* Känner jag att jag inte var fokuserad så tar jag om utan att räkna den 'osäkra lyssningen' som ett svar.
Under dessa förutsättningar är det ingen konst att skilja även pyttesmå detaljer åt. Till exempel nätkablar, där jag flera gånger prickat 10 av 10 rätt.