selleri.de

Att rippa CD-skivor en masse är inte särskillt kul, men det medför iaf att en del skivor som blivit stående i skivhyllan de senaste åren kommer fram, och alltsom oftast får passera genom Unidisken efter rippningen (har bara en SB3a än så 1.1an är betydligt bättre). Ofta så blir det också självklart varför just den skivan blivit kvar i hyllan så länge, men av och till dyker det upp någon skiva som har åldrats som ett bättre årgångsvin.

Rage Against The Machines debut tillhör den sistnämda gruppen. Öppningen av skivan med Bombtrack och Killing In The Name är urstark. Redan första takterna märks hur man utnyttjat dynamiken på ett sätt som sällan görs på moderna skivor. Rytmsektionen måste vara en av rockhistoriens tightaste, Morellos aviga gitarrspel lägger till tyngd och sväng medan Zacks rappande dryper av aggressivitet. Svänget är grymt och det politiska budskapet är inte direkt inlindat... Redan halvvägs genom plattan är man på väg ut på gatorna för att göra upplopp, tills man inser att det är lite för långt till LA.

En detalj jag aldrig lagt märke till tidigare är hur mycket vissa passager, ffa i mittenpartiet av plattan, låter som Tool, ett annat favoritband. Lyssna bara på Know Your Enemy och ffa början på Wake Up. Likheterna är faktiskt så slående att jag har svårt att tänka mig att det bara är en slump.

Medhåll. Grym platta!

Maynard från Tool har ju även varit med på "Know Your Enemy", så visst finns det klara kopplingar mellan banden

Aha, där ser man. Har aldrig varit någon större RATM-fan för även om skivan är grym så orkar man inte med den så många ggr efter varandra, men kul att höra att min hörsel inte är helt ostämd...