Jag har ju surrat omkring ett tag här på Selleri och det är för det mesta mycket trevligt
Däremot så har jag ännu inte presenterat mig så det kan väl vara dax. Eventuellt lägger jag upp lite bilder senare (när stereo-arrangemanget ser lite mindre risigt ut...) men jag gissar att dom flesta här vet hur en LP12:a ser ut så det är väl inte så bråttom.
Själv har jag ett brokigt hifi-förflutet med en start 1971 då jag köpte min första egna anläggning. Den bestod av en ERA Mk4 (eller möjligen en 444) skivspelare med en Shure M75 pickup. Förstärkare Sansui AU-999 och ett par Celestion Ditton 25 högtalare. På den tiden var jag mest ute efter mycket bas och det fick jag i överflöd. Mycket alltså, men knappast bra. Blöt, mjuk och odistinkt skulle jag vilja påstå så här i efterhand.
Denna anläggning kompletterades med ett kassettdäck senare (den första versionen från Harman Kardon) och hela anläggningen var oförändrad till -78 då jag införskaffade nya högtalare i form av Dahlqvist DQ10a. Högtalare som jag spelar på än idag! Fast högtalarna bodde hos en kamrat under några år, då spelade jag på ett par Boston A-40 stående på ett par Kan-stativ.
I början på 80-talet startade byteskarusellen med skivspelare och förstärkare, detta möjliggjordes bland annat med nära vänskap med en av Tonlägets grundare. Innan han satsade på Linn-butik tillsammans med Anders så var det många saker som vandrade genom mitt stackars hem, allt från engelska 100-watts rörförstärkare som lyssnade till namnet Lumley till Stax D300, ett klass-A steg på 2x150 watt. Fast det var inte så länge det gick att köra i klass-A, det blev snabbt för varmt och man fick vackert köra AB
Lite olika högtalare passerade också, bland annat provade jag att stacka två par DQ10:or på varandra... likaså ett par 2,4 m höga elektrostater stod hos mig ett par månader. Dessa högtalare står förresten i Kista nu och är till salu men jag gissar att man nog måste kränga dessa i ett mindre nogräknat forum, hahaha!I början av -90 skaffade jag mig en LP12:a och den rullar än. Uppdaterad förstås, i två omgångar och var för drygt 4 år sedan maxad.
Länge körde jag Sentecs SC9 och PA9 med aktiv delning för baselementen men till slut tröttnade jag på kabelröran och sålde dessa. Så de senaste åren har det varit varierande begagnade tusenkronorsförstärkare (för tillfället Musical Fidelity Tempest) som drivit högtalarna. Innan Tempest hade jag en Nad 3020 och skillnaden är enorm. Som att jämföra mina gamla Ditton 25:or med ett par Komri
Men nu har luften gått ur lite grann. Det är så mycket annat som ska fixas och nu har min särbo dessutom köpt en fastighet med sju byggnader på, i varierande grad av förfall
Att minska antalet apparater är jag dock inne på och det kanske inte skulle vara så dumt med en kompaktapparat typ Classic. Idag spelar jag huvudsakligen musik direkt från datorn till ett externt ljudkort som står vid "stereon" - eller så spelar jag vinyl. Lite radiolyssnande blir det också, främst P3 Live.
Min personliga inställning till ljud har svajat lika mycket som apparaterna. I början var jag värsta nörden med hur rent och snyggt det skulle låta men knäcken kom när jag lyssnade på dessa 2,4 m elektrostater, detta skedde tidsmässigt ungefär samtidigt som Rudling åkte land och rike runt och stampade takten. I det sammanhanget står sig DQ10a mycket bra, men elektrostaerna (som jag just nu inte minns namnet på... Acustat 2+2 kanske...) var chockartat dåliga. Stort, vackert, rent, underbart djupt ljud - men totalt oengagerande. Efter fem minuter tappade man intresset totalt.
På Linn-demonstrationerna var det däremot fart och fläkt och det var svårt att sitta stilla. Men ljudet... nix, inte innanför mina dörrar. Det där har ju nu ändrat sig totalt, men det har tyvärr prisbilden också gjort.
Men jag köper inte Linn-konceptet fullt ut heller. För mig är även ljudet viktigt, sedan kan man snacka tunedem och "stampa takten" hur mycket som helst. Source-first principen köper jag delvis, men inte den heller fullt ut. Det låter naturligtvis logiskt att en apparat aldrig kan plocka fram det som förlorats tidigare, men om man ser en anläggning som helhet (och utan tankar att förändra och uppgradera) så spelar det ju egentligen ingen roll om det man tappar försvinner i cd-spelaren eller i högtalaren. Har man denna modus operandi så är det bättre att balansera apparaterna så de är ungefär på samma nivå. Dessutom menar jag att source-first också borde inkludera fonogrammen. Så länge vinylerna pressas med bättre masters än vad CD´na gör så finns det all anledning att ha kvar en skivspelare i anläggningen. Inte för att skivspelaren är bättre än CD-spelaren, inte för att vinylen är ett bättre media än CD. Jag kan sträcka mig så långt att i en komplett analog kedja, från det musikaliska framförandet live till högtalare så kanske analogt/vinyl är bättre än digitalt/CD. Men sådana inspelningar går inte att uppbringa idag så det blir ju mer än filosofisk reflektion.
Vad jag menar med motvalls käring? Jo, här på Selleri försvarar jag vikten av ett bra ljud, på andra forum försvarar jag Linns koncept
Det behövs lite balans i tillvaron tycker jag!
/ B
.
