selleri.de

Do you use your records to listen to your equipment,
or do you use your equipment to listen to your records?


/M

Musiken är ju viktigast men lite "apparat dyrkan" blir det när man skaffat sig en 12:a

Impa på gäster?
Fråga vilken platta/musik de hatar o släng på den o se hakan smacka ned i golvet

Den gamla anrika tidningen hifi och Musik hade en avdelning på 70- och 80-talen som hette "Skivor att testa anläggningen med". Jag vet att det är fånigt och kanske har gjorts förut. Men skulle ni kunna lista era topp 5-vinylskivor (låtar) utifrån begreppet att de låter bra på era anläggningar. Skivor ni plockar fram för att imponera på gästlyssnare där kanske musiken får stå tillbaka för inspelningskvaliten. Här är fem jag brukar lägga på:
1. Lynn Anderson "Rose Garden"
2. Havalinas "Don´t feel bad"
3. JJ Cale "Money talks"
4. Soundtracket från filmatiseringen av Hair "Aquarius"
5. Rolling Stones "Beast of burden"

Mindrunner wrote:

Musiken är ju viktigast men lite "apparat dyrkan" blir det när man skaffat sig en 12:a

Hehe....

men nä. Sedan jag skaffade mig min LP12:a har jag lyssnat på musiken

/ B

Visst är det så att bra avspelningsutrustning får taskiga inspelningar att låta bättre än de skulle ha gjort i en mindre bra anläggning. Men lik förbaskat låter bra inspelningar bättre. Mer source first än inspelningssituationen finns inte.

Patti Scialfa: "Play it as it lays"
När musiken inte säger mig något glider mitt lyssnande lätt över på musikerinsatser, ljud, mixning, detaljer och produktionsfinesser. På Patti Scialfas nya album finns det mycket sådant. Det låter dyrt, bara de finaste strängarna har använts och deras vibrationer har fångats av industrins mest avancerade mikrofoner.

Mixningen (av veteranen Bob Clearmountain) är fantastisk. Hans sätt att göra varje ljud kristallklart och hörbart är ren ingenjörskonst. Sedan är det välspelat förstås, insatserna är sparsmakade men perfekta. Scialfas make Bruce Springsteen är med på rätt många spår, dock ej som sångare. Man kan använda Patti Scialfas tredje album för att testa ljudsystem med. Men några större känslomässiga upplevelser blir det inte, trots att låtarna verkligen inte är dåliga och hennes sånginsatser imponerar. Det har inte med perfektionismen att göra, snarare det lite distanserade tonläget och att hon valt att köra i mittfåran av Amerikas bredaste väg.

Po Tidholm

Saxat från dagens skivrecensioner i DN:

DN wrote:

Patti Scialfa: "Play it as it lays"
När musiken inte säger mig något glider mitt lyssnande lätt över på musikerinsatser, ljud, mixning, detaljer och produktionsfinesser. På Patti Scialfas nya album finns det mycket sådant. Det låter dyrt, bara de finaste strängarna har använts och deras vibrationer har fångats av industrins mest avancerade mikrofoner.

Mixningen (av veteranen Bob Clearmountain) är fantastisk. Hans sätt att göra varje ljud kristallklart och hörbart är ren ingenjörskonst. Sedan är det välspelat förstås, insatserna är sparsmakade men perfekta. Scialfas make Bruce Springsteen är med på rätt många spår, dock ej som sångare. Man kan använda Patti Scialfas tredje album för att testa ljudsystem med. Men några större känslomässiga upplevelser blir det inte, trots att låtarna verkligen inte är dåliga och hennes sånginsatser imponerar. Det har inte med perfektionismen att göra, snarare det lite distanserade tonläget och att hon valt att köra i mittfåran av Amerikas bredaste väg.

Po Tidholm