En liten fundering/iakttagelse bara, angående Tune Dem.
Inget nytt förstås, men jag tänkte att jag delar med mig tanken till er
De som inte förstår eller tycker om metoden (t.ex. på ett visst annat forum) brukar komma med att eftersom man i Tune Dem lyssnar på ett litet stycke musik ett par gånger i följd, gör en ändring och sen lyssnar igen, så kan skillnaden man hör bero på att man har "vant sig" vid melodin och att man för varje lyssning efter den första (biten musik man lyssnar på är ju en kort snutt, så man börjar ju om ganska fort) hänger med bättre i musiken, man förstår den bättre. Så man lurar sig själv, anser de.
Vad de inte tänkt på är ju att under en Tune Dem session byter man ju fram och tillbaka, åtminstone en gång. Så om deras resonemang skulle stämma skulle man ju tycka att den "sämre" varianten, som man ev. byter tillbaka till, skulle bara bli bättre (eftersom man "hänger med" musiken bättre då). Men så är det ju inte.
Detta upplevde jag senast när Anders från Tonläget var och tunade in hos oss. Trots att vi hade lyssnat på samma musikstycke ett antal gånger, fram o tillbaka, med små ändringar emellan, så kunde man hela tiden höra att det blev bättre eller sämre. Så det blev inte enbart bättre hela tiden, för att man skulle följt med melodin bättre (och därmed lurat sig själv).
Nåja, med reservation för att jag inte fullt förstått motargumentet, men jag tror nog att det bara bevisar att folk yttrar sig om något de inte känner till eller har fått demonstrerat. En attitydfråga, helt enkelt. Och att folk inte litar till örats kapacitet, detta fantastiska instrument som vi alla har med oss.