Vad gör man om man inte har något annat för sig en söndagkväll i Uppsala? Som sann student ska man väl enligt standarden sätta sig på en nation nånstans och dricka tills man inte har några pengar kvar. MEN det finns roligare saker att ta sig för!
Ayn hade en Numerik stående hemma hos sig. Mortifikator Crenshaw hade en ensam Karik i racket. Vad gör man då? - jo, naturligtvis slår man ihop de två godingarna.
Sagt och gjort - tidigt på kvällen igår packade jag ner min Numerik (senaste spec bortsett från Brilliant istf Slimline Brilliant) och lite roliga skivor i en rygga och begav mig bort till MC för utvärdering - inte bara för honom, utan även för mig - MC har ett 2250 som jag var rätt nyfiken på att lyssna på...
MC:s anläggning i korthet: LP12, Karik (IV), Wakonda, 2250
, Ninka.Ayns anläggning: Ikemi, Majik, Ninka.
Så helt olika är anläggningarna inte - dessutom har jag ju kört Numerik i min egen anläggning ett bra tag innan jag tog steget upp till Ikemi.
HURsomhelst - till att börja med lyssnades det på Kari Bremnes, första låten ifrån "Svarta Björn" (mysig!) - på Karik, utan Numerik. Jag uppskattade verkligen hur oansträngt det lät trots att vi drog upp volymen en bra bit. Soundstage (vad säger man egentligen på svenska?) kändes möjligen aningen platt och ofokuserad, men återgivningen av röster gillade jag. Vi vinklade in MC:s Ninka lite för att göra lite åt den ofokuserade ljudbilden, och det funkade - men det var ändå bara ett delsteg.
Ganska fort efter att vi lyssnat klart på första låten pluggade vi in Numerik och lyssnade igen. Nu är det så att Numerik tar en stund på sig att bli riktigt varm i kläderna (enligt min erfarenhet), men skillnaden var påtaglig, till det bättre naturligtvis.
Allting ordnades upp mycket bättre, både diskant och bas framträdde tydligare. Det blev ett helt annat djup i ljudet, den berömda 3D-effekten gjorde sig intensivt känd. Allt gjorde att livekänslan ökade betydligt, eller som jag har hört flera Linn-handlare säga så "kände man hur musikerna spelar med varandra" Några fler skivor slängdes i och ur släden i rask takt, och det blev mer och mer tydligt hur stor skillnad Numerik gör för Karik. Vi satt och diggade, bytte skiva, diggade, repeat.
Efter en stund fick LP12:an jobba lite också för att visa var skåpet ska stå (bra med lite referens, tyckte vi), och visst, inte gick det för K/N-kombon att komma upp i den klassen riktigt. Man kan fråga sig om något kan det. En skiva med en kille vid namn Jon Strong lirades, han ligger tydligen på Linn Records. Bra var det iaf, rekommenderas för folk att kolla upp.Nu blev det dags för lite lyssning på K/N igen. Några av mina skivor slängdes in. Mest värt att notera var Michael Ruff - Speaking in Melodies, från vilken vi körde bl.a. låten I Will Find You There. Jag vet inte hur jag ska beskriva det nu i efterhand, jag kan bara säga - sjukt ös!!! Både jag och MC var halvt svettiga efteråt, det lät sanslöst bra helt enkelt. MC: "Jag har varit hos handlare, jag har varit på mässor, men jag har ALDRIG hört CD låta så bra!"
Och jag var nästan böjd att hålla med - jag har kört samma låt hemma, men även om källan är lite vettigare för min del så har jag inget 2250. Men nu är det nästan så jag undrar hur jag skulle kunna leva utan ett.
För er som inte har lyssnat på 2250 - GÖR DET, och inse hur sjukt bra steg det är
Jag vågar inte tänka på hur det låter med 2x2250 aktivt, om det kunde låta så här passivt. På samma vis vågade varken jag eller MC tänka på hur det hade låtit om jag hade plockat med en Ikemi och kört - såna tester är farliga!Efter lite drygt 3 timmar av musiklyssning när den är som bäst var jag tvungen att dra mig hemåt - egentligen skulle jag ha gett mig av tidigare pga behov av tentaplugg, men äsch, man får prioritera här i världen. Väl hemkommen har jag insett att jag nog faktiskt aldrig hört någon så bra synergi som det blev hemma hos MC. Det har pratats om att gamla Linn-prylar ofta inte funkar särskilt bra med nya - jag håller inte med i det här fallet iaf. Karik+Numerik -> Wakonda -> 2250 -> Ninka lät bättre än det mesta jag hört, punkt.
Det var väldigt kul att få lyssna på varandras favoritmusik - det avverkades en drös skivor, lite för många för att jag ska minnas alla eller för den delen orka skriva ner dem här
Jag fick utstå ett försök att övertyga mig om att Leonard Cohen faktiskt ÄR bra, men inte heller den här gången gick det hem riktigt. Ayn förstår inte vad som är så bra med herr Cohen, vilket är lite dumt eftersom han är husgud hos värden för kvällen Det har redan smidits planer för att göra samma sak igen - nästa gång har vi tänkt vara riktigt taskiga mot oss själva. Då blir det Karik, Karik+Numerik, Ikemi+Numerik, Ikemi och sen kanske en liten rolig överraskning för att avsluta det hela. Väl mött då! Tjipp!
