Såg för kanske ett år sen av dom tyngsta filmerna jag sett under senare år; "
OldBoy". Den var så knäckande att jag faktiskt när eftertexterna rullade igång satt kvar en stund och bara var tyst. Otroligt bra film, intellektuellt stimulerande berättarteknik som skiljer sig från de Hollywood-rullar jag är van vid.
Igår var det dags för ett annat av hans alster, "
Sympathy for Mr. Vengeance" (org: Boksuneun naui geot). Inte kanske samma klass, ordentligt makaber och inte lika bestående i sinnet, men en sinnenas bergochdal-bana av rang. Såhär dagen efteråt har den växt till sig i minnet lite och jag måste bara le lite när jag betänker den.
Gillar du att ibland se film som inte riktigt lämnar tid för att käka chips och att diskutera något orelaterat med soffgrannen medan man ser den, film som motionerar skallen lite och som kanske är lite chockerande för att den är gjord i ett land med lite annorlunda normer än oss vad gäller vad man "törs" göra i filmer, SE SE SE! Själv ser jag fram emot att nån kväll framöver titta in "
Lady Vengeance" (org: Chinjeolhan geumjassi)
Skum deja-vu-känsla jag fick .. kanske har jag redan peppat för oldboy här förut?
Park-Chan Wook är iaf killen bakom dessa tre filmer (därav trådtiteln) som alla tre har med hämnd att göra men utan hollywoods svartvita enkla handlingar och där karaktärerna sällan är så där super-goda eller super-onda.