Jag heter Magnus och bor i en villa i Uppsala tillsammans med min fru. Musikintresset har nog alltid funnits men jag vet inte när jag först blev intresserad av hifi. De första minnesbilderna är när jag som liten smög ut i en bod och lyssnade på min mammas Beatlessinglar på en sån där plastgrammofon med inbyggd högtalare (Schlaffs jo, jää jää jää).
Några år senare smet jag frekvent in i min sju år äldre brors rum. Han hade sommarjobbat som gräsklippare på en kyrkogård och investerat hela inkomsten i en fyrdelad stereo från Japan Victory Company. Speciellt nötte jag på en kassett med AC/DC:s livekonsert "If you want blood, we've got it". Än idag är det en favorit. Det lät säkert ganska beigt på stereon från JVC - men oj va roligt!
När jag fyllde elva blev jag nog biten av hifi och elektronik också. Min pappa och jag byggde då en stereo till mig. EN EGEN STEREO!!! Han bockade till några plåtar och sedan monterades tre bilstereoapparater in tillsammans med klädsamma mätare för volt och ampere. Hela klabbet drevs med ett nätaggregat som pappa använt till sin dåmera nedmonterade amatörradio. De tre bilstereorna var från Clarion och Blaupunkt vill jag minnas. Den senare hade suttit i en Amazon och var kanske egentligen bara i mono. I mitten satt en Booster (någon märklig variant av effektförstärkare och equalizer) som gjorde att de små klothögtalarna i plast vred sig i smärta under de tunga 2x25 bilstereowatten. Väldigt mycket hårdrock blev det och det dröjde många år innan jag bytte anläggning och musiksmak.
Det första jag skaffade mig när jag fått ihop lite egna slantar var en Cd-spelare från JVC och ett par hörlurar. Jag minns att jag fick med "Like a prayer" med Madonna på köpet. Bytte dock denna relativ snart till en Sony. Den hade en fantastisk funktion där man kunde loopa korta snuttar i en låt så att det blev enkelt att ta ut dem på gitarr. Behöll denna länge och njöt fortfarande av den på mitt studentrum i Uppsala. Sen började jag jobba och skaffade mig en hemmabio baserad på en receiver från JVC och högtalare från Technics. Så småningom vann jag en DVD-spelare i en slogantävlig som föreningssparbanken hade. (Snacka om udda grej.) Blev biten och kände stort behov av stöd för Dolby Digital och DTS. Minns mycket väl när jag var inne på ONOFF och frågade expediten (eller snarare expoidioten) om skillnaden på två receivrar från Sony. han svarade sakligt, "öhh...[läste påskylten]...jaaa, typ...den där har fler knappar och så...". Jag slog till. Bytte senare högtalarna mot Canton.
Nåväl, jag har alltid varit mer intresserad av musik än teknik och för ett år sedan började jag umgås med tanken på att uppgradera till ett riktigt bra system. Jag titta och lyssnade mycket och var nära att köpa ett system från Arcam och Dynaudio. Det skulle dock bli alldeles för dyrt och jag lade planerna på hyllan. Så i våras var det dags att börja kika igen och jag började där jag slutat, men tyckte inte alls att det lät lika bra som jag mindes. I Uppsala säljs Arcam av Ljudkompaniet och de föreslog att jag skulle lyssna lite på en Classik och ett par Ninka. Jag kom tillbaka flera gånger och tog med mig skivor. Byte rum och lyssnade på Naim och Arcam/Audiovector. Varje gång slutade med att jag blev sittandes med Classiken och mös i långa stunder. I april bestämde jag mig för ett par Ninka. Idag, tre månader senare sitter jag med:
Majik CD
Exotik
C5100 (front + center)
lk100 (bakkanaler)
Ninka
Trikan
K400 + Black interconnect.
Jag får nog backa tillbaka 25 år för att ens vara i närheten av den musiklyssningsglädje jag känner nu. "Ho latta rosi"!
| Attachments: |
|
File comment: Linn sätter färg på tillvaron... Linn.jpg [ 58.33 KiB | Viewed 3238 times ] |
Trevligt att läsa din musikhistoria, tack för den!
Tack för alla värmande kommentarer!