Utlovat i någon annan tråd så skulle jag skriva några ord om Riverside... så här kommer väl någon form av recension av deras nyligen släppta skiva och även några ord om deras debutskiva.
Nyligen släpptes alltså Second Life Syndrome (2005), som är Riversides andra skiva. Skivan är en uppföljare på deras debutskiva och Ginza skriver följande om skivan:
"Klassisk proggresiv rock som tar lyssnaren tillbaks till Genesis' Tresppas/ Yes Album/Pink Floyd-runt Dark side-eran. Press runt om i Europa sjunger bandets lov - och kanske vi får åtnjuta det samma här hemma?! En stor platta med ett band som nu är totalt okänt, men det kommer det bli ändring på"
Jag hör tydliga progressiva inslag på den här skivan, men vill inte direkt påstå att ni som gillar nämnda band ovan - även gillar Riverside. Speciellt denna andra skiva är mycket, ja MYCKET... hårdare och mörkare än vad jag har kunnat uppleva Pink Floyd, Yes och Genesis. Detta samtidigt som jag på båda Riverside-skivorna har hört tydliga inslag av den känsla och mystik som jag tycker mig endast annars hitta på Pink Floyds alster.
Second Life Syndrome är mycket hårdare än sin föregångare och en varning kan utfärdas för den "skrik och den growl-liknande"-sång som förekommer. Skrämmer nog de flesta, även om de gör sin fulla rätt då man lyssnar på texterna och sätter sig in i det känslomässiga tillstånd personen i fråga befinner sig i. Skivan består dock till största delen av "vanlig" sång, vilket bandets sångare framför riktigt bra. Både när det gäller engelskt uttal och känslan i sången.
Second Life Syndrome bygger vidare på Out of Myself (2003) och är den andra skivan i en triologi (vad jag kan förstå). Man kan alltså kalla dessa skivor konceptskivor och huvudämnet kan väl beskrivas enligt några quotes hämtade från deras diskografi:
"Imagine that one day you've decided to have a go at something, the failure at which had driven you into such depression that you lost all the sense of joy in life and even the meaning of it. Why are you doing this? "
"About freeing yourself from your "darks" and reconciling with them. About taking strength from a failure. About understanding."
Second Life Syndrome spinner vidare på detta koncept, nämligen att möta motgångar, att ta smällen och hamna i ett inre kaos. För att slutligen hitta en väg att hantera sig själv och den situation jag befinner mig i.
Out of Myself håller jag som 2004-års bästa skiva. Var nämligen då den började dyka upp ute i europa, även om den släpptes i polen redan i slutet av 2003. Skivans öppningsspår för alltid mina tankar till Pink Floyd, även om skivan rakt igenom har ett orginellt sound och väcker ett intresse i mig. Nya skivan väcker också ett intresse, samtidigt som viss sång är lite väl magstarkt ibland. Sitter jag aktivt och lyssnar och är "inne" i musiken och texterna så är det väldigt bra. För bakgrundlyssning och oinlyssnade/flickvänner gör det sig mindre bra.
Riverside och dessa två skivor väcker även ett stort intresse hos mig i och med det "budskap" de framför då de behandlar depressioner, självförståelse och hur vi ibland kan fungera på väldigt konstiga sätt. Själv har jag sett människor med problem och kan relatera mycket av texterna och de känslor musiken och sången förmedlar, till sådant jag själv sett i verkliga livet.